Upprörda känslor. Det surfas på arbetstid. Nästan en timme om dagen. Arbetsgivare funderar på att stänga av internet eller åtminstone blockera vissa sajter.
Man kan lägga många aspekter på detta. Jag får vibbar från min ungdom, då jag extrajobbade på ett företag som stansoperatris. Vi satt fem-sex personer i ett rum, och vi fick helst inte prata med varandra, för då kunde det bli fel. Lyssna på radion var förbjudet. Detta trots att damerna som jobbade där skulle kunnat stansa rätt i sömnen. VD hade eget rum (så klart!) med mörkbetsade möbler, svensk flagga på skrivbordet och kungaparet i guldram på väggen.
Jag fattar självfallet att man inte kan ägna flera timmar om dagen åt facebook, forum och bloggeri. Men att reglera den minut per timme jag ägnar åt att kolla bloggar eller tio minuters internettande då och då, det är lika löjligt som att kategoriskt förbjuda privata telefonsamtal på jobbet eller samtal med kollegorna.
När jag är i en intensiv arbetsperiod så tänker jag på jobbet hela dagen, och ibland litegrann även på natten. Hjärnan jobbar intensivt med problemlösning. Det är en arbetssituation som är oerhört vanlig idag, och nästan legio för krävande jobb. Så länge det är ok, så måste det också vara ok att återhämta sig en stund framför datorn på jobbet på kontoret. Sätter chefen sedan tillsammans med mig tydliga mål och jag uppfyller dem så borde detta inte innebära några som helst problem.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=771351
tisdag 20 maj 2008
Tio kilo mindre...
...ska jag bli tills jag fyller fyrtio hade jag tänkt mig.
Och det ska inte vara omöjligt, för jag har ett tag kvar. Och jag har redan gått ner ett av kilona.
Men egentligen är det viktigare att jag skaffar mig en god kondis och en bättre styrka.
Och eftersom jag läst någonstans att det tar sex veckor att etablera en ny vana så är jag på gång nu med vanan att träna på gymmet två gånger i veckan. En gång på kvällen en vardag och så en gång på helgen. Borde inte vara omöjligt.
Förra veckan gick strålande. Denna ska också gå. Bara att hålla tummarna för att jag inte blir sjuk.
Nästa vana blir att sakta men säkert lägga till konditionsträning. Hur lång tid kan det ta att cykla 1,2 mil förresten för en slöhög? Det är avståndet till jobbet. Cyklar jag ett par - tre gånger i veckan så är det kirrat också.
Och det ska inte vara omöjligt, för jag har ett tag kvar. Och jag har redan gått ner ett av kilona.
Men egentligen är det viktigare att jag skaffar mig en god kondis och en bättre styrka.
Och eftersom jag läst någonstans att det tar sex veckor att etablera en ny vana så är jag på gång nu med vanan att träna på gymmet två gånger i veckan. En gång på kvällen en vardag och så en gång på helgen. Borde inte vara omöjligt.
Förra veckan gick strålande. Denna ska också gå. Bara att hålla tummarna för att jag inte blir sjuk.
Nästa vana blir att sakta men säkert lägga till konditionsträning. Hur lång tid kan det ta att cykla 1,2 mil förresten för en slöhög? Det är avståndet till jobbet. Cyklar jag ett par - tre gånger i veckan så är det kirrat också.
söndag 18 maj 2008
onsdag 14 maj 2008
Gott att ge bort
Skänker via Blocket bort ett fullt funktionsdugligt men otympligt skrivbord, och till kollega bort barncykel modell mindre. En lära-gå-vagn hittade sin nya ägare i en fullkomlig främling häromdagen.
Det känns bra!
Det känns bra!
Ska det vara så här?
Man undrar lite försynt hur man byggt upp sitt liv egentligen.
Läget: Det krävs avancerad projektplanering för att få ihop livet. Speciellt så här i maj. Todo-listan omfattar cirka 30 punkter, varav åtminstone 10-15 stycken känns som om de inte går att kompromissa bort. Och listan räcker ju inte, i kalendern (makens och min gemensamma, digital) måste allt läggas in, annars glöms det bort. Det gäller att det kommer påminnelser.
Här är några exempel ur listan:
- Komma ihåg Lite Störres gummistövlar som är på skolan eftersom de behövs på hajken i helgen.
- Sätta upp inbjudningar vårfest på dagis.
- Ringa runt till kalasbarn som inte svarat på inbjudan.
- Slå in presenter till Kusinen.
- Plantera några växer i balkonglådorna på baksidan.
- Ta undan vinterskorna.
- Ordna i skåpen i tvättstugan.
- Städa kylskåpet.
- Röja i arbetsrummet för renovering.
- Betala 1.200 till kompisen som köpt kläder på Lingon och Blåbär.
- Ringa kompisen ifråga och berätta att jag inte har kvar kontonumret.
- Fixa betyg från en gammal arbetsgivare.
- Skicka ut ett mail om ny mobil och ny mail (började nytt jobb i september)
- Fixa nytt körkort på grund av namnbyte (i augusti)
- Gå igenom allt sparande och alla försäkringar.
- Boka båtresa inför sommarens resa.
- Boka klippning barnen.
- Boka klippning själv.
- Anmäl till polisen två missbruk av mitt personnummer.
- Bjud in till fest för grannarna.
- Planera helgens middag för goda grannar.
- Se till att Lite Större gör veckans läxor.
- Packa till lite Större inför helgen.
- Snacka med kompisar om att komma förbi på söndag.
....och det där var kortvarianten.
Jag vet att några saker går att prioritera bort, men är det så här det ska vara? Hela tiden? På den där listan finns inte heller allt som man ska delta i nu på våren med, såsom vårfester, aktiviteter...
Och så jobbar man heltid. Inte underligt man får magont, huvudvärk och svårt att sova på nätterna. Önskar mig något annat. Men vad?
Update: Vill tillägga att vi köper städning (regelbundet) och barnvakt (ibland). Så det hjälper inte.
Läget: Det krävs avancerad projektplanering för att få ihop livet. Speciellt så här i maj. Todo-listan omfattar cirka 30 punkter, varav åtminstone 10-15 stycken känns som om de inte går att kompromissa bort. Och listan räcker ju inte, i kalendern (makens och min gemensamma, digital) måste allt läggas in, annars glöms det bort. Det gäller att det kommer påminnelser.
Här är några exempel ur listan:
- Komma ihåg Lite Störres gummistövlar som är på skolan eftersom de behövs på hajken i helgen.
- Sätta upp inbjudningar vårfest på dagis.
- Ringa runt till kalasbarn som inte svarat på inbjudan.
- Slå in presenter till Kusinen.
- Plantera några växer i balkonglådorna på baksidan.
- Ta undan vinterskorna.
- Ordna i skåpen i tvättstugan.
- Städa kylskåpet.
- Röja i arbetsrummet för renovering.
- Betala 1.200 till kompisen som köpt kläder på Lingon och Blåbär.
- Ringa kompisen ifråga och berätta att jag inte har kvar kontonumret.
- Fixa betyg från en gammal arbetsgivare.
- Skicka ut ett mail om ny mobil och ny mail (började nytt jobb i september)
- Fixa nytt körkort på grund av namnbyte (i augusti)
- Gå igenom allt sparande och alla försäkringar.
- Boka båtresa inför sommarens resa.
- Boka klippning barnen.
- Boka klippning själv.
- Anmäl till polisen två missbruk av mitt personnummer.
- Bjud in till fest för grannarna.
- Planera helgens middag för goda grannar.
- Se till att Lite Större gör veckans läxor.
- Packa till lite Större inför helgen.
- Snacka med kompisar om att komma förbi på söndag.
....och det där var kortvarianten.
Jag vet att några saker går att prioritera bort, men är det så här det ska vara? Hela tiden? På den där listan finns inte heller allt som man ska delta i nu på våren med, såsom vårfester, aktiviteter...
Och så jobbar man heltid. Inte underligt man får magont, huvudvärk och svårt att sova på nätterna. Önskar mig något annat. Men vad?
Update: Vill tillägga att vi köper städning (regelbundet) och barnvakt (ibland). Så det hjälper inte.
Snåla små varelser
Hänt i Åretruntparadiset:
Mamma frågar Fröken Lite Större. "Skulle ni kunna tänka er att ge bort detta byggmojängs till Kusinen som fyller år?". Lite Större: "Neeeeeeeeej. Jag leker ju med det där."
Mamman försöker igen: "Men det har ju legat i en påse i förrådet i minst ett halvår och det är ingen som lekt med det".
Fröken Lite Större (förnumstigt): "Jamen just det. Jag har ju inte vetat var det har varit!"
Touche.
Mamma måste nu ila iväg till leksaksaffären.
Mamma frågar Fröken Lite Större. "Skulle ni kunna tänka er att ge bort detta byggmojängs till Kusinen som fyller år?". Lite Större: "Neeeeeeeeej. Jag leker ju med det där."
Mamman försöker igen: "Men det har ju legat i en påse i förrådet i minst ett halvår och det är ingen som lekt med det".
Fröken Lite Större (förnumstigt): "Jamen just det. Jag har ju inte vetat var det har varit!"
Touche.
Mamma måste nu ila iväg till leksaksaffären.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)