Tommy tvättbjörn

Vi har haft oväntat besök nu två nätter i rad. Det är Tvättbjörns-Tommy som har förstått hur man öppnar låset på vår komposttunna. Han välter den och sedan pillar han uppenbarligen upp det hyfsat svårforcerade låset.

Men det förstår man ju. Här har funnits kycklingben, hummerskrov och en massa annat gott.

Maken berättar att Tommy är fullkomligt orädd och att han lojt klättrade uppför trappan till vår altan efter sitt skrovmål igår sent på kvällen.

Ni minns väl? Tommy tvättbjörn, i amerikatt, Tommy tvättbjörn, alltid ren och fin. Tommy tvättbjörn. Tommy tvättbjörn. Han behöver ingen tvättmaskin. För han är själv en liten tvättmaskin.

Inte Zlatan, men ändå

Idag har Fröken Större spelat fotboll. Hon blev uttagen (efter att frivilligt anmält sig) till att spela i skollaget vid en turnering på en annan skola. Oj, vad hon tvivlade igår. Hon trodde att de "skulle förlora med 7-1" och berättade att hon "har en tendens att passa till motståndarlaget".

Nåväl, styrkt med nya fotbollsshorts och strumpor i skolans färger gick vi iväg imorse, och för någon timme sedan hämtade jag en mycket nöjd flicka som vunnit tre matcher av fem.

Jag tycker hon är tapper. Hemma hade hon inte vågat för där är fotboll på blodigt allvar och hon bor i en fotbollsstad (kanske är alla svenska städer det?) och alla är så duktiga att det liksom inte ges mod åt den som är sen i starten. Här leks det hockey, fotboll och sportas på skoj rätt långt upp i åldrarna.

Fröken Större skaffar vänner

Fröken Större har ett tag undrat vad flickorna egentligen gör på rasterna här i Kanada. För de leker nämlingen inte som hemma. De har ingen fin gård med träd på utan ett stort fält och en asfaltsgård så det ser lite annorlunda ut.

Igår kom hon hem och berättade:

"Mamma, nu vet jag vad tjejerna gör på rasterna."

Hon lät glad så jag blev försiktigt optimistisk.

"Det går runt i små gäng arm i arm och fnissar och pratar och skrattar tills de nästan faller omkull."

Jag frågade så klart hur hon visste det.

"För jag gick i ett sånt gäng idag. Det var R och Z och jag. Fast Z förstår nog inte så mycket vad vi säger men det gör inget för hon skrattar ändå."

Underbart. I mitt stilla sinne undrar jag hur pratet egentligen låter emellan dessa tre. Fröken Större som trots att engelskan blir bättre för var dag ändå inte pratar så bra ännu. R som pratar bättre men som kom från Korea rätt nyligen. Och så Z från Iran som knappt pratar alls...

Nåväl. It makes her happy.

Pssst

Om två dagar kommer min syster. Systersonen också. Som har lockigt hår och som man vill pussa bakom öronen. Det var bara det.

Knak, knak

Jag saknar min naprapat. Jag är lite smårädd för att gå till en kiropraktor här i Montreal. Jag tycker faktiskt generellt att det är läskigt med kiropraktorer, lite mycket knak och brak och så var det klart. Och så vet man faktiskt inte om den kiropraktor man går till här brutit ryggen av flera stycken förut. Det är otroligt fördomsfullt, jag vet, men blott Sverige svenska krusbär har eller hur var det nu?

Maken tycker att jag silar mygg och sväljer kameler när jag i stället för kiropraktor låter Fröken Mindre gå på min rygg. Jag förstår inte vad han menar. Efter att Fröken nöjt konstaterat att "jag hör hur det knakar mamma" så kom rörligheten tillbaka.

Desperate times call for desperate measures.

Barn, barn och flera barn

Idag hade jag anmält mig för att vara volontär på skolan. Det var photo day, och fotograferna (2 stycken) behövde assistenter. De hade inga med sig själva, utan assistenterna var jag och en förälder till.

Vilket arbete. Jag blev helt genomsvettig av att få alla barn att se glada ut, stå på rätt sätt för perfektionistfotografen och hålla reda på alla deras uppgifter, rätt barn på rätt plats och så. Du milde. Nu har jag sett ALLA barn på flickornas skola. Jag kan således göra en uppskattning. Av 200 barn så ser kanske 20 europeiska ut. Kanske 50-75 stycken har japanskt, koreanskt eller kinesiskt ursprung. 10-15 stycken är flickor med hijab. Massor av barn är svarta och har mer eller mindre intrikata flätor i håret. Resten är odefinierbart svarthåriga bara med mörk hy. På skolan fanns 2 ljusblonda barn, ett i kindergarten och ett är Fröken Större.

Men goa, snälla och blyga för fotografen var de allihop. Men efter att ha stått upp från kl 8.00 till 14.20 utan rast eller lunch så är jag mör och väl förtjänt av en latte och en pecan tarte. Snart dags för kvällspasset, idag har Fröken Större läxa i alla ämnen. Bara att bita ihop.

Allrengöringsmjöl

Det här skulle bli ett inlägg om det faktum att jag inser att eftersom jag nu köpt all-purpose flour märkt med "Never Bleached" så måste det finnas sådant som är blekt också. Vid närmare eftertanke så var säkert förra påsen blekt mjöl för det var så vitt. Uäck.

Men. När jag googlade på blekt vetemjöl hittade jag denna sida. Läs och roas. Jag skulle klippt in ett stycke men i koden fanns den engelska texten med och då var det inte lika roligt.