Vardagsgnet

Om det är trist att komma på och packa barnens matsäckar så är det inget emot hur trist det är att packa upp och göra rent dem. Blott Sverige svenska skolluncher har.

1,8 kilo

Skördade igår. Tomaterna mognar med blixtens hastighet och eftersom väderrapporten hotar med blåst så tänkte jag att det är bäst att plocka in de mogna så de inte trillar av. Det blev 1,8 kilo. Otroligt.

Imse vimse

Jag har inget emot spindlar. Jag hade spindelfobi förut. Tio år i ett hus där den svarta, stora husspindeln härjar har gjort mig nästan immun. Inte så att jag vill gulla med dem i sängen men jag kan suga upp dem med dammsugaren utan att svimma.

Men nu. Nu måste jag få påpeka att jag tycker att de kunde låta bli att spänna upp sina nät i mina tomatplantor och ligga i bakhåll där och skrämma slag på mig när jag ska skörda tomater på kvällarna och inte ser så bra i mörkret. Det tycker jag faktiskt. (Och så tycker jag att de kunde vara mindre. Mycket mindre.)

Klibb, klibb

Jag och flickorna gick till skolan. I 25 graders värme och 80% luftfuktighet. Det är så klibbigt att det känns som om huden är täckt med mikroskopiska vattendroppar. Idag är sista dagen på värmeböljan, sedan vidtar mer normal sensommar. Det bästa med Montreal? Klimatet.

Nu; Kaffe på terassen.

Update: Det var vad jag trodde. Att jag skulle dricka kaffe på terassen alltså. Innan jag insåg att detta var dagen då telefonstolparna på grannens tomt skulle bytas och att dessa stolpar skulle lyftas över vår terass. Så mycket death wish har jag inte att jag sätter mig under quebecois när de ska hissa stolpar i en vajer upp över mig. Nix pix.

Update 2: Kan någon upplysa quebecois om att det nog vore smartare att gräva ned ledningarna än att byta stolparna? När de ändå håller på, menar jag...

Det som verkligen spelar roll

Större kom hem från skolan idag och berättade att nya rektorn hållit tal. Större tyckte det var ett långt men väldigt, väldigt bra tal.

Rektorn hade nämligen kört med det positiva förstärkningstricket. Lägg märke till allt positivt du ser med en person och påpeka det om och om igen. Funkar mot dåligt beteende. Everytime.

Rektorn berättade om de reaktioner hon fått när hon berättat att hon skulle börja jobba på flickornas skola. Ungefär så här:

Oh, are you going to be working in that beautiful building?!

Oh, you will find that they have the best staff that you can find anywhere. Their teachers are so dedicated!

And just wait until you meet the students, they are absolutely the best.

...och så vidare...

Rektorn berättade förstås att hon redan upptäckt att allt det där var sant. Större slickade i sig de fina orden. Stolt över att vara en del av allt det fantastiska.

För när stämningen är varm, entusiastisk och glad spelar det ingen roll att stolarna i auditoriet är trasiga och att matsalen är i källaren. Det spelar ingen roll alls.

Att komma igen

En bekant (ja, vad säger man när det handlar om en person man bara känner via internet och aldrig har träffat?) råkade ut för ett flyghaveri igår. En fågel sögs in flygplanets motor som inte lät fint alls sedan och inte gick att flyga med. De nödlandade och allt gick väl.

Idag sitter min bekant på flyget igen. På väg, på nytt, mot sitt mål.

En metafor för livet, tänker jag. Vad det handlar om i sin allra enklaste form. Tjoff, en smocka. Mitt i solar plexus. Man viker sig. Mår illa. Kan knappt andas.

Men så börjar man kippa efter luft. Kan dra allt djupare andetag. Och fyller till sist lungorna ända ned med livgivande syre och känner att det är inte så dumt här på planeten jorden trots allt.

Första skoldagen, år 2!

Så kom första skoldagen. Denna gång mindre ångestfylld än förra året - och i stället mer glädjefylld. Båda flickorna gick till skolan med gott humör i kappsäcken. Här får man ny lärare varje år och dessutom stuvas klasserna om helt så det är lite spännande att börja varje nytt läsår. Tjejerna var glada över de lärare de tilldelats och har bägge kompisar i sina klasser. Små klasser och gott om personal även detta år och det känns bra.

Värme och omtanke har hela tiden genomsyrat det bemötande vi mötts av på skolan och det verkar bli samma sak detta år.

Allt återgår nu till det normala igen och det är skönt.