Avdelningen saker som inte händer i Sverige

Det händer titt som tätt. Att människor börjar prata med mig på gatan. Bara så där.

Häromdagen stod jag och drömde vid skolbusshållplatsen. Jag tror kanske till och med att jag blundade lite. Tvärt väcktes jag ur min dvala av en pigg, uppfordrande röst:

"Do you have trouble getting yours off?"

Det tog mig en hundradels sekund att fatta att damen med rösten syftade på mina vinterstövlar. Samma vinterstövlar som otaliga gånger denna vinter och förra vintern fått folk att säga:

"I love those boots but are they really as warm as they say?"

Här i Montreal är det ingen som drar sig för att tilltala okända. Snarare tvärtom. En liten konversation med en komplett främling. Ett ögonblick som kan förgylla en hel dag.

Vi skapar oss traditioner

En av dem är att vi firar varje högtid som det schweiziska bageriet gör cupcakes eller andra speciella bakverk inför. Idag; St Patrick's day.

Happy St Patrick's day!

Nyss studsade mina töser upp ur sängen. Det är en stor dag - St Patrick's day - när man får klä sig i grönt i stället för den blå och vita skoluniformen. Och dem som inte klätt sig i grönt får man nypa i armen. Jag har redan blivit nypt. Av mina barn.

Mindre ska äta Iris breakfast i skolan. De ska baka. Jag ser fram emot rapport när hon kommer hem för jag vet inte vad denna Irish breakfast består av, vet du? Sedan blir det gröna cupcakes från bageriet på eftermiddagen. Vi såg dem i fönstret igår och lyckades med lite möda undvika att köpa dem på fel dag.

Men idag känns det helt rätt.

Liten saknad

Ibland saknar jag de små sakerna i vardagstillvaron här i Montreal. Idag saknade jag min mortel. Men visst går det bra att krossa kardemumma med hammare. Det känns bara aningen dramatiskt.

Orange oransch

Jag och Mindre var i affären häromdagen. Hon ville göra fruktsallad. Jag bad henne hämta en apelsin. Mindre stegade bestämt fram mot ananasen.

"Det där är ingen apelsin".

"Jo, det är det."

"Nej, hjärtat."

"Jo."

"Nej."

"Jo."

Jag insåg att vi stod och stampade litegranna så jag tog Mindre i handen och ledde henne till apelsinerna. Jag frågade:

"Vad är det här?"

"An orange."

"På svenska."

"En oransch."

"Men hjärtat, det är en apelsin."

"Nej, det är en en oransch... Men åh, vad heter den andra frukten då?"

"Ananas."

"Aha."

Lovely lärare

Mina ungar har tur, för de har en extra vuxen i klassrummet. Det är nämligen en studentlärare i klassen hela tiden. De lärare som gör praktik är på sin sista termin och mycket duktiga. Och motiverade. De stannar halva terminen ungefär så de hinner lära känna barnen väl.

I Störres klass har de arbetat med matte med sin studentlärare. Barnen ska förberedas inför sina slutprov i elementary school. Häromdagen skulle läraren förklara ganska komplicerade grafer. Jag har sett materialet och det är ingen barnlek. Men läraren gjorde det till piece of cake. Hon hade nämligen skrivit en rap om det där. En humoristisk, rapp rap som fick barnen att vika sig av skratt. Och förstå.

Större är rysligt imponerad. Miss Studentlärare är enormt rolig enligt Större. Och kommer att bli en strålande lärare.

Knöligt med svenska

Igår. Gästerna har precis åkt. Det är tomt efter en underbar helg fylld av sightseeing, aktiviteter, god mat och massor av lek. Men Mindre är samtidigt lättad. Inte för att sällskapet varit på något vis jobbigt, men strax innan läggdags undslipper hon sig följande med en djup suck:

"Ah. Now I can finally speak English again".

Gosungen.