Vardagstrivsel

Imorse gick jag, som nästan varje dag, med barnen till skolan. Det är en ungefär 1,5 kilometer lång promenad genom en park och genom stadens mest gemytliga kvarter. Morgonen var jämngrå och lite dimmig men man kunde redan ana att den mjuka novembersolen skulle ånga bort dimman och släppa fram himlen.

Jag tänkte att jag är så lyckligt lottad. Jag går här och har inget jobb att stressa till. Få krav. Få måsten. Hämta och lämna. Det räcker rätt bra för mig just nu.

Jag hinner tänka efter. Hinner reflektera. Hinner träna.

Löven har alla fallit från träden, och jag hinner se det. Jag ser de nakna grenarna, noterar de få björkarna och de knotiga amerikanska ekarna och de gigantiska lönnarna. Kan stå en stund och titta på en ekorre som klättrar högt, högt.

Jag kan göra en plan för veckan där det på måndagen står "träna, handla till lussebullar, baka lussebullar". Och jag kan känna att det räcker.

Jag tänker på alla timmarna hemma jag ägnat åt stress- och sorgebearbetning och mindfulnessträning. Och på hur det nu betalar sig.

Att vara här är för mig en gåva från högre makter och en lisa för själen.

Lugn. Bara lugn.

Kära läsare webbkonsulter

För jag vet ju att det finns några här och läser. Här i Kanada skulle ni kunna skära guld med täljkniv. Seså, vad väntar ni på? Hopp och iväg mot förmögenheten!

Ett fascinerande land

Inte förrän jag lämnade Sverige insåg jag hur långt fram myndigheter, företag och organisationer var med att utveckla och använda sig av digitala tjänster.

Kanada är ljusår efter. De får lägga på ett kol, och det snabbt, om de inte ska bli fullkomligt omsprungna av snabbfotade konkurrenter på världsmarknaden.

Det senaste exemplet stötte jag på idag, när jag cyklade iväg till polisstationen för att få en kopia på polisanmälan jag gjorde när jag drabbades av stöld av min handväska för några veckor sedan. Jag fick ingen kopia då, utan bara ett rapportnummer, och tänkte väl inte mer på det just där och då.

Men se någon kopia gick inte att få. Jag såg anmälan där på datorn framför tjänstemannen, så visst fanns den. Men för att få ut den måste jag till arkivet. Poliskvinnan mumlade något om att det berodde på att det fanns en misstänkt gärningsman (jag hade angivit ett signalement).

Så; Hon bistod med telefonnumret till arkivet. Dit kunde jag ringa för att få veta hur jag skulle göra och inte minst vad det skulle kosta (!). Låt mig gissa; På arkivet talas endast franska.

Fortsättning följer.

Hemma-spa

Flickorna lekte spa ikväll. Det får de gärna göra fler gånger.

Det började med att Frk Mindre hade fixat en bädd åt mig på golvet där hon sedan gick på min rygg tills det knakade och låsningarna släppte. Galant.

Sedan fick jag massage av Frk Större. Hon har fått en massage bar från Lush, ett hjärta som man drar mot huden så blir det en lite fastare olja. Mycket behagligt. Den lilla damen har stor talang för massage och jag kunde legat där länge, länge. Nu blev det väl en tio minuter eller så men ack så sköna minuter!

Nu känner jag mig som en ny människa. Vem behöver naprapater när det finns barn?

Hoppla

Nu börjas det.

Följande har yttrats av sjuåringen de senaste dagarna.

"Mamma, kan jag ha ett glas vatten?"

och

"Mamma, var är dina magasin?"

Var månde detta sluta? Kommer hon att låta som Dolph Lundgren när hon kommer hem?

Modellbygge av annorlunda modell

Maken är modellbyggare. Nåväl, det är inte så att det byggts så många vanliga modeller de senaste åren, för han har byggt en modell modell större. Men nu är han sugen igen. Han har mer tid än hemma och barnen är äntligen stora nog att lämna projekten ifred.

Han har ägnat de senaste dagarna åt att spana in fartygsmodeller, men råkade sedan på det här.

Nu blir det ett dockhus. Eller två, för döttrarna är ju två. Frågan är bara var vi ska ha dem när vi flyttar hem. De är inte direkt små. Men vackra!

Kör väl en dagens...

...om inte annat bara för att jag har tråkigt och väntar på maken som ska handla varor till middagen.

DAGENS VILL HA: både vill ha och måste ha ett nytt mys-set
DAGENS KLÄDSEL: pyjamasbrallor, svart polo och en kofta
DAGENS SMINK: som alltid i.D.
DAGENS FRISYR: stökig
DAGENS HÄNDELSE: lusseövande med svenska skolan
DAGENS LÅT: staffansvisan
DAGENS PLANER: att göra nytta
DAGENS SAKNAD: kompisar som hade velat komma på middag
DAGENS DUMMASTE: samma som alltid, montrealtrafikanterna
DAGENS SJUKA: H1N1, sjukan på var mans (och kvinnas) läpp
DAGENS DROG: rött vin
DAGENS ROLIGASTE: när Fröken S dansar
DAGENS FAVORIT: Maken som lagar mat.
DAGENS KÖP: Ingenting.
DAGENS HUMÖR: Helt ok.
DAGENS ORD: Ösregn.