...och vi har just gått en rond mot familjens grönsaksvägrare. Rigida paragrafryttare, brace yourselves för nu kommer det:
Vi mutade Fröken Mindre med chips och fick henne att smaka en hel lång vitkålsremsa och en bit zucchini som låg i den gröna curryn. Det smakade enligt henne som följer; Vitkål - sött och lite papprigt. Zucchini - ingenting, mest kokt vatten.
onsdag 30 december 2009
söndag 27 december 2009
Skidiakttagelse nummer 2
Det är folk överallt. Alltså inte folk i backen (även om det är det med) men det finns folk för att göra allt. Inte har man en digital scanner som scannar streckkoderna utan en livs levande person som säger Bonjour Mademoiselle till Fröken Mindre och aldrig missar ett "have a nice ride".
Det finns också folk som har tryck med Columbia Prevention på ryggen och som, speciellt mot slutet av dagen, åker runt och kollar till folk som ser ut som om de åkt lite för mycket. Som är framme innan man hinner blinka om man ramlar och frågar om allt är som det ska.
Det finns folk som har stora vita kors på ryggen, men som inte bara är sjukvårdare utan också fixar med allt som har med säkerhet att göra.
Det fanns folk att fråga om vägen och om allt annat som hade med backarna att göra. Även de med speciell outfit.
Och dessutom en speciell sorts skidlärare. En sort som hade ett "nice skiing" till övers för en tioåring som inte ens tillhörde deras lektionsgrupp. En sort som också kom fram och kollade till en i backen när man ramlat. En sort som tog hänsyn med sin grupp.
Det är trevligt.
(Det enda som inte fanns var en städerska, men det är en annan historia. Drickskuvert till städerska fanns dock. Konstigt.)
Det finns också folk som har tryck med Columbia Prevention på ryggen och som, speciellt mot slutet av dagen, åker runt och kollar till folk som ser ut som om de åkt lite för mycket. Som är framme innan man hinner blinka om man ramlar och frågar om allt är som det ska.
Det finns folk som har stora vita kors på ryggen, men som inte bara är sjukvårdare utan också fixar med allt som har med säkerhet att göra.
Det fanns folk att fråga om vägen och om allt annat som hade med backarna att göra. Även de med speciell outfit.
Och dessutom en speciell sorts skidlärare. En sort som hade ett "nice skiing" till övers för en tioåring som inte ens tillhörde deras lektionsgrupp. En sort som också kom fram och kollade till en i backen när man ramlat. En sort som tog hänsyn med sin grupp.
Det är trevligt.
(Det enda som inte fanns var en städerska, men det är en annan historia. Drickskuvert till städerska fanns dock. Konstigt.)
Skidiakttagelse nummer 1
I tidningen Skis temanummer om nordamerikas bästa skidorter blev Tremblant bäst på ostkusten. Det beskrivs som "Magical. Almost like going to Europe". Eller "squint a little and it's easy enough to feel like you're in some Haute Savoie ski village in the shadow of Mont Blanc".
Tja, då får man allt kisa ordentligt. Nästan blunda, faktiskt.
Men det är fint som det är, utan liknelse med Europa. Quebecois!
Tja, då får man allt kisa ordentligt. Nästan blunda, faktiskt.
Men det är fint som det är, utan liknelse med Europa. Quebecois!
Vi har åkt skidor

Vi tog bilen och drog två timmar norrut, till Mont Tremblant. Väl framme mötte oss en riktigt disney-inspirerad skidort med nybyggda hus som ska se ut som om de är någonstans i savojen. De lyckas sådär med just det, men det är mysigt. Väldigt mysigt. Första bilden visar utsikten från vårt hotell.

Snö var det dock inte så gott om, kanonsnö i backarna i mängder. Till min förtvivlan använde man kanonerna i byn också mot slutet av vår vistelse, för att ge snö i byn till jul. Oerhört slöseri om du frågar mig, men ok - det var skönt att kunna sätta på sig skidorna vid husknuten och åka till backen.
Ett enormt lyft att ha egna grejer, mina skidor åkte av sig själva, jag behövde knappt svänga. Barnen gick fram med stormsteg (eller de åkte kanske snarare). Som vanligt är jag nervös på mammasätt över att ungarna ska bli påkörda och jag var glad över ryggplattorna vi köpte inför Hafjell förra året.
Jag var lärare åt Fröken Mindre för maken var för skraj. Med mig framför åkte hon nedför även de branta partierna och vi jobbade på carvingen medelst förevisande. Luuuuuta dig, luuuuuta dig. Och: Bööööj på knäna. Lärare och elev är söta på bilden, tycker jag.

På kvällarna lagade vi av kostnadsskäl mat i vår condo alla kvällar utom en, men annars är Tremblant otroligt mysigt på kvällstid. Det var ju lite småkallt också minst sagt, så vi höll oss inne. Första morgonen var det minus 29 grader.
Winter concert i multikultiskolan
fredag 25 december 2009
Juldialog med sjuåring
Fröken Mindre på shoppingpromenad med sin far. Har just handlat julklapp till Fröken Större. Har ännu inte handlat julklapp till sin far.
Fröken Mindre: Pappa, har de biltidningar där?
Fadern: Ja, det kan de ha.
Fröken Mindre: För jag behöver en sån.
Fadern: Jaha...
Fröken Mindre: För pappa. Jag har en överraskning åt dig. Men jag tänker inte säga vad det är.
Fröken Mindre: Pappa, har de biltidningar där?
Fadern: Ja, det kan de ha.
Fröken Mindre: För jag behöver en sån.
Fadern: Jaha...
Fröken Mindre: För pappa. Jag har en överraskning åt dig. Men jag tänker inte säga vad det är.
onsdag 16 december 2009
Vi håller i hatten
För nu kommer kylan.
Väderprognosen förutspår mycket låga temperaturer i slutet av veckan. En vit jul är så gott som säkrad. Det är alldeles underbart.
Väderprognosen förutspår mycket låga temperaturer i slutet av veckan. En vit jul är så gott som säkrad. Det är alldeles underbart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
