Gamla minnen

Jag hittade en funktion på Facebook igår där man kunde ladda ned gamla statusrapporter till en fil. Jättekul. Jag skummade igenom dem och hittade följande note to self:

"Året Runtparadiset tänker att när man inte vill åka hem från Montreal om ett par år så ska man minnas barnkalas i parkleken, kalasföräldrar som dröjer sig kvar, glada barn överallt och spontana grillfester i radhusträdgården. Så längtar man nog hem igen."

Nu ska jag tänka lite på det där så reder det sig nog med jag-vill-inte-åka-hem-känslan.

Med 40 andraklassare på hockey

Puh. Det ringer i öronen. Jag har knappt någonsin hört sådant oväsen. Men nu vet jag hur man fostrar en hysterisk hockeynation. Man skänker bort biljetter till stadens skolor så att landets juniorliga har publik. Och vilken publik!

Barn bussades in från hela stan, utrustades med klappor i tunn kartong och det smälldes och tjoades och skreks och klappades. Go, Juniors, Go! Go Juniors Go!

Maskot på plats, trummis, organist, hysterisk speaker. Hela kittet.

Självklart fanns också en sångerska på plats för att sjunga Oh Canada. Och när alla stod upp och jag såg min yngsta fina unge sjunga med för full hals med sin lilla hand på hjärtat då var det inte lätt att hålla tårarna tillbaka.

Saker man saknar (avdelningen materialism)

Jag har börjat fundera på Sverige. Jag lever i nuet så gott jag kan, men ändå kommer tankarna. På sådant jag längtar efter.

De är triviala. Det vore politiskt korrekt om de handlade om människorna jag saknar. Dem jag vill träffa. Men det är inte så. Jag längtar förstås efter nära och kära men den känslan har varit jämnt fördelad över hela tiden här.

Nej, på sistone har jag tänkt på annat. Häromdagen tänkte jag på handdukstorken i badrummet. På mina vinglas med gul och rökfärgad fot. Och på duschen med duschmunstycke man kan hålla i handen.

Det bor en materialist i mig.

Hem Ljuva Hem.

Update: Jag har redan kommit på fler saker. Lampor med dimmer. Aaaah. Ugn där man kan använda över- och undervärme samtidigt. Dubbel-aaaah.

Liten blir stor

Jag körde Större och två tunga väskor till skolan idag . Det är dags för Graduation Camp Trip på Camp les Bosquets Albert Hudon.

En glad och skuttig elvaåring släpade väskorna uppför den branta skoltrappen. Jag är övertygad om att hon får tre fantastiska vinterdagar att komma ihåg länge framöver.

Betong i skallen?

Jag är alltid rädd när jag åker vid Turcot interchange och på Champlain bridge. Jag är är rädd för att en del av en bro - overpass - ska falla ned ovanpå mig, rädd för att ett tjälskott stort som en lastbil ska öppna sig i bron och rädd för att hönsnätet ovanför ska brista av ett betongblock som faller.

Helt befogad rädsla uppenbarligen.

(Det där hemska med ett overpass som föll ned på en annan del av vägen har faktiskt hänt här för några år sedan. Man kan se här hur bron ligger nere på vägen.)

Horgalåten a la mexicana

Det är fint att höra min flöjtstudent från Sydamerika spela Horgalåten med inlevelse och rytm. Folkmusik är verkligen universell! Jag blir alldeles glad hela jag. Vilken glädje att få vara med på hans musikresa.

Väder

Det skiftar väldigt fort här, vädret. Igår; Snö, massor. Imorse; Regn. Nu på eftermiddagen; Snö. Inatt; Klart, arton grader kallt. Men på fredag, då ska det bli nio plus igen. Och på söndag... minus sexton. Aprilväder i februari.