Dagens kommunikationstips

Förresten, apropå detta.

Om du vill verka engagerad och vänlig och seriöst angelägen i din mejlkonversation, undvik förkortningen Mvh i stället för Med vänlig hälsning.

Det ser så enormt slappt och oengagerat ut. Mig säger det följande; Att du är så otroligt upptagen och stressad att du knappt orkar skicka ett mail till mig egentligen. Och då händer det sig som så att jag har svårt att ta till mig budskapet. Jag ser bara det där sura, trista Mvh. Som att lägga på luren utan att säga hejdå.

Icke tycka om student

Jag pluggar nu. Min tillvaro som hemmajobbande mamma i Kanada is no more. I stället läser jag en lång utbildning vid ett fint universitet, jomenvisst.

Men det var inte det jag skulle berätta. Utan det jag skulle berätta är att det bland vissa föreläsare finns ett häpnadsväckande studentförakt. Det yttrar sig till exempel i att vänliga mail om kursinnehåll och kursmål bemöts med kort ton och spydigheter. Det är trist. Om någon skulle använt den tonen till mig på jobbet hade jag blivit rätt sur och tagit upp saken med vederbörande direkt. Nu är det svårare, för jag är i beroendeställning. Så är det, även om jag på ett vis också är kund eftersom jag investerar dyra pengar i en utbildning. Så jag tränar på att bita ihop och sitta på händerna för att inte svara något med bett i. Helst inte svara alls. Helt nytt för mig faktiskt. Hur det går? Oväntat bra.

Update: Kom att tänka på att jag tränat på detta tidigare. Jag har ju varit konsult. Och då var det stundtals ännu värre. Jag erinrar mig kunden som använde uttrycket "konsultjävlar". Och som skrek så när hon ringde att man fick hålla luren en meter från örat.

Förändringarnas tid?

Det händer saker i vårvintermörkret. Samtidigt som ljuset börjar lätta och småfåglarna börjar sjunga händer det saker i vänkretsen. En vän ska separera, en vän ska flytta långt och en annan funderar på att starta eget. Allt inom loppet av mindre än en vecka. Det är inspirerande och stärkande. Alla dessa kvinnor, långt ifrån purunga, som inte nöjer sig. Som vågar sträva vidare, högre. Sanna mot sig själva. Jag ser fram emot att få följa med på deras resor parallellt med min egen som går mot ett nytt yrke och en helt ny tillvaro.

Det ringde häromdagen

Maken svarade. Jag hörde att det var en middagsinbjudan till samma kväll. Vi var redan upptagna och jag hörde maken förklara detta. Jag teaterviskade att "nästa lördag går ju bra". Maken framförde detta. Det bestämdes.

Det var bara ett litet aber. Maken var inte säker på vem det varit som ringt och bjudit in oss. Ett litet glapp i korttidsminnet hade raderat ut namnet och han var alls icke säker på att han kände igen rösten. Enda ledtråd: de sade att de bodde några hus bort i området. Det är det ganska många som gör.

Nåväl, nu vet vi. Men inte var det makens förtjänst.

Dottern apropå SOPA (avdelningen saker som är viktiga när man är tolv)

Mamma, om de stänger YouTube och facebook, då kan jag inte leva längre.

Jahapp.

Lycka är en bra skola

Vi har efter flytten hem från Kanada haft riktiga skolproblem. Mindre har det tufft.

Då är det alldeles extra skönt att Större inte har det tufft alls. Igår var jag på föräldramöte i hennes skola. Ett möte som bjöd på både rörda tårar, glada skratt och imponerad tystnad. Hon är en riktig eldsjäl, rektorn. Det hon föresatt sig att göra, det gör hon också. Alltihop med fingertoppskänsla och engagemang både för barnen och för hennes lärarkår. Att det finns en sådan skola i Sverige är underbart. Och att mina döttrar - den ena redan nu och snart den andra också - får gå där är än mer underbart.

(PS. De bloggar också.)