Det finns ord jag saknar i engelskan. Jag ska börja samla på dem. Här är ett: Träningsvärk.
There are words I miss in the English language. I will start a collection. Here is one: Träningsvärk, meaning training ache, ache in the body from exercising.
tisdag 9 februari 2010
Starkare! Stronger!
Jag har sådan träningsvärk. Överkroppen ömmar efter gårdagens styrkepass och så smått börjar jag nu få ont i benen också. Men det ger resultat! Sedan strax innan jul har jag tränat regelbundet och sedan nyår lite mer intensivt och det är så skönt. Jag förvånas över att jag nu kan genomföra åtminstone en tre-fyra korrekta armhävningar och att jag kan göra de långsamma pilatescrunchen med full kontroll där jag tidigare ryckte mig upp med hjälp av armarna. Benen börjar bli riktigt starka och stabiliteten runt mitt onda knä har förbättrats och jag har sällan ont längre även om jag måste vara riktigt försiktig. Vikten går nedåt också, sakta men säkert - fyra kilo sedan nyår. Jag är så duktig, eller hur?
My body aches. The upper body is sore after yesterday's toning class and now my legs are also beginning to hurt. But there are results! Since shortly before christmas I have been to the gym regularly and since new year's with a bit more intensity and it feels so good. I am surprised that I am now able to perform at least three or four proper push-ups and that I can do the slow pilates cruches with full control where I previously had to jerk myself up with the help of my arms. The legs are getting strong and the stability around my bad knee has improved, and it seldom hurts anymore even if I have to be really careful with it. The weight is slowly going down, four kilos since new year's. I am so good, don't you think?
My body aches. The upper body is sore after yesterday's toning class and now my legs are also beginning to hurt. But there are results! Since shortly before christmas I have been to the gym regularly and since new year's with a bit more intensity and it feels so good. I am surprised that I am now able to perform at least three or four proper push-ups and that I can do the slow pilates cruches with full control where I previously had to jerk myself up with the help of my arms. The legs are getting strong and the stability around my bad knee has improved, and it seldom hurts anymore even if I have to be really careful with it. The weight is slowly going down, four kilos since new year's. I am so good, don't you think?
måndag 8 februari 2010
Rött. Ljus. Igen. - Red. Light. Again.
Kanada blev Fossil of the Year i Köpenhamn. Det är inte svårt att förstå. Inte alls. Och det är inte bra de stora sakerna som gör det. Det är lika mycket de små. Ett exempel:
I Sverige finns sensorer i gatan som ställer om trafikljusen till grönt när man närmar sig. Det är inget vi svenska bilförare och gångtrafikanter tänker på, det bara sker. Är det inga bilar så får man grönt ljus när man närmar sig. Magiskt. Och miljövänligt. Och bra för trafikrytmen.
Här har jag hittills inte sett ett enda sådant trafikljus. Man får stå och vänta. Och vänta. Och vänta. Och sedan kanske det slår om till grönt. Även när det är helt tomt på trafik från alla andra håll. Trafikmängden påverkar inte ljusens intervaller och det skapar förstås köer på de mest konstiga ställen.
Som gångtrafikant är det lika frustrerande. Jag ska återkomma till gångtrafikantens dilemma en annan gång men kan nämna nu att de knappar man kan trycka på för att få företräde i Sverige inte existerar här. Det finns knappar på en tre-fyra trafikstolpar i Westmount, men de är bara där för syns skull för de fungerar inte.
Faktiskt är nog det här den mest frustrerande detaljen i den quebeciska trafiken. Till och med mer frustrerande än bilförarna i Montreal.
---
Canada was named Fossil of the Year in Copenhagen. It is not difficult to understand. Not at all. And it is not only the big things that matter but just as much the small. An example:
In Sweden there are sensors in the street that turn traffic lights to green when you approach. As Swedish drivers we don't think about this very much, it just happens. If there are no cars the light switches to green when you approach. Magical. And environmentally friendly. And good for the traffic rhythm.
I have yet to see such a traffic light in Montreal. Here, you wait. And wait. And wait. And finally you may get a green light. Even when there are no cars at all coming from the other directions. The amount of traffic has no influence on the intervals of the traffic lights and of course this creates traffic congestion in the strangest places.
As a pedestrian it is equally frustrating. I will get back to the dilemmas of a pedestrian later but I can mention that the buttons you can press to get priority at a traffic light as a pedestrian do not exist here. There are buttons on 3-4 traffic lights in Westmount but they are only for show because they do not work.
Actually this is probably the most frustrating detail of the quebecois traffic. Even more frustrating than the Montreal drivers themselves.
I Sverige finns sensorer i gatan som ställer om trafikljusen till grönt när man närmar sig. Det är inget vi svenska bilförare och gångtrafikanter tänker på, det bara sker. Är det inga bilar så får man grönt ljus när man närmar sig. Magiskt. Och miljövänligt. Och bra för trafikrytmen.
Här har jag hittills inte sett ett enda sådant trafikljus. Man får stå och vänta. Och vänta. Och vänta. Och sedan kanske det slår om till grönt. Även när det är helt tomt på trafik från alla andra håll. Trafikmängden påverkar inte ljusens intervaller och det skapar förstås köer på de mest konstiga ställen.
Som gångtrafikant är det lika frustrerande. Jag ska återkomma till gångtrafikantens dilemma en annan gång men kan nämna nu att de knappar man kan trycka på för att få företräde i Sverige inte existerar här. Det finns knappar på en tre-fyra trafikstolpar i Westmount, men de är bara där för syns skull för de fungerar inte.
Faktiskt är nog det här den mest frustrerande detaljen i den quebeciska trafiken. Till och med mer frustrerande än bilförarna i Montreal.
---
Canada was named Fossil of the Year in Copenhagen. It is not difficult to understand. Not at all. And it is not only the big things that matter but just as much the small. An example:
In Sweden there are sensors in the street that turn traffic lights to green when you approach. As Swedish drivers we don't think about this very much, it just happens. If there are no cars the light switches to green when you approach. Magical. And environmentally friendly. And good for the traffic rhythm.
I have yet to see such a traffic light in Montreal. Here, you wait. And wait. And wait. And finally you may get a green light. Even when there are no cars at all coming from the other directions. The amount of traffic has no influence on the intervals of the traffic lights and of course this creates traffic congestion in the strangest places.
As a pedestrian it is equally frustrating. I will get back to the dilemmas of a pedestrian later but I can mention that the buttons you can press to get priority at a traffic light as a pedestrian do not exist here. There are buttons on 3-4 traffic lights in Westmount but they are only for show because they do not work.
Actually this is probably the most frustrating detail of the quebecois traffic. Even more frustrating than the Montreal drivers themselves.
Salt, salt överallt. Salt, salt everywhere salt.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är salt överallt. På byxorna. På skorna. På mattorna. På parketten. Och bilen. Ja, bilen. Vad är det för färg på den? Ingen vet. Den är gråvit av salt och smuts. Och säg inte att jag ska tvätta den (jo, det borde jag men det spelar absolut ingen roll för den är lika smutsig efter fem minuter ändå). Gaaaaaah.
I have said it before and I say it again. There is salt everywhere. On the pants. On the shoes. On the carpets. On the parquet floor. And on the car. Yeah, the car. What colour is it? Nobody knows. It is a whiteish grey from salt and dirt. And don't say I should wash it (yes, I should but it does absolutely not matter because it will be just as dirty after five minutes anyway). Gaaaah.
I have said it before and I say it again. There is salt everywhere. On the pants. On the shoes. On the carpets. On the parquet floor. And on the car. Yeah, the car. What colour is it? Nobody knows. It is a whiteish grey from salt and dirt. And don't say I should wash it (yes, I should but it does absolutely not matter because it will be just as dirty after five minutes anyway). Gaaaah.
Att vakna - To wake up
Igår kom Fröken Större upp och delade med sig av följande som morgonens första replik:
"Jag skulle ha sovit längre om jag inte ramlat ur sängen."
Jahapp.
---
Yesterday Miss Bigger came up and shared the following as the morning's first line:
"I would have slept longer had I not fallen out of bed".
Oh, yes.
"Jag skulle ha sovit längre om jag inte ramlat ur sängen."
Jahapp.
---
Yesterday Miss Bigger came up and shared the following as the morning's first line:
"I would have slept longer had I not fallen out of bed".
Oh, yes.
Fröken Mindre och änglarna - Miss Smaller and the angels
Jag berättade för Fröken Mindre att vi skulle få besök av J med familj.
"Åh, J har så långt vackert hår. Som en ängel."
Tänker.
"Ja, för änglar kan ha mörkt hår. De är inte bara ljushåriga."
Tänker igen.
"Och de kan ha kort hår." Paus. "För annars skulle inte mormor kunna vara i himlen."
---
I told Miss Smaller that we would have J with family over to dinner.
"Oh, J has got such beautiful hair".
Thinks.
"Yes, because angels can have dark hair. They are not always blonde."
Thinks again.
"And they can have short hair too." Pauses. "Because otherwise grandma couldn't be in heaven."
"Åh, J har så långt vackert hår. Som en ängel."
Tänker.
"Ja, för änglar kan ha mörkt hår. De är inte bara ljushåriga."
Tänker igen.
"Och de kan ha kort hår." Paus. "För annars skulle inte mormor kunna vara i himlen."
---
I told Miss Smaller that we would have J with family over to dinner.
"Oh, J has got such beautiful hair".
Thinks.
"Yes, because angels can have dark hair. They are not always blonde."
Thinks again.
"And they can have short hair too." Pauses. "Because otherwise grandma couldn't be in heaven."
fredag 29 januari 2010
Jordnötter. Peanuts.
Fröken Mindre älskar jordnötter. Igår fick hon köpa en förpackning jordnötter med skal. Fast hon visste inte att de heter jordnötter. Hon vill ha peanuts. Imorse bad hon att få några igen, peanuts. Jag frågade om hon inte kom ihåg vad de heter på svenska. Påminde. En stund senare kommer hon och frågar igen. "Kan jag få några jord-nuts?"
Herregud.
Miss Smaller loves peanuts. Yesterday I let her buy a package of shelled peanuts. Although she was not aware that they are called jordnötter in Swedish. She asks for peanuts. Tomorrow she wanted to have some again, peanuts. I asked her if she does not remember what they are in Swedish. Reminded her. A little while later, she comes back. "Can I have some jord-nuts?"
Omigod.
Herregud.
Miss Smaller loves peanuts. Yesterday I let her buy a package of shelled peanuts. Although she was not aware that they are called jordnötter in Swedish. She asks for peanuts. Tomorrow she wanted to have some again, peanuts. I asked her if she does not remember what they are in Swedish. Reminded her. A little while later, she comes back. "Can I have some jord-nuts?"
Omigod.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
