Så sent som i förrgår gick vi i t-shirt och det var 18-19 grader i skuggan trots att det regnade. Så sent som i förra veckan var det 24 grader ute. Men nu. Hu.
Imorse var temperaturen respektingivande åtta grader när jag lämnade barnen. Jag fryser. Vi får hoppas på några indiansommardagar lite senare, för nu är hösten här på riktigt.
onsdag 30 september 2009
Det snackas
När man tjuvlyssnar på konversationen i flickrummen nu så förs den alltsomoftast på engelska. Kan det vara så att syrran är den minst skrämmande personen av alla att prata med på detta nya språk? Kul att lyssna är det i alla fall.
tisdag 29 september 2009
Borta.
Fröken Större har ännu en gång, vet inte vilken gång i ordningen, tappat bort ett klädesplagg. Denna gång en splitt ny cardigan i marinblått som är till skoluniformen. Den var inte billig heller.
Jag blir så arg så jag måste bita mig i knogarna. Hon tappade bort en hoodie redan första veckan och nu ett plagg till. Hon är förtvivlad. Vad gör man?
Det är så otroligt enormt och infernaliskt frustrerande.
Jag blir så arg så jag måste bita mig i knogarna. Hon tappade bort en hoodie redan första veckan och nu ett plagg till. Hon är förtvivlad. Vad gör man?
Det är så otroligt enormt och infernaliskt frustrerande.
Kulturchock modell mindre
Jag har märkt att anfallen av kulturchock ibland kommer oväntat. Ikväll damp den ner i skallen på mig. Det är inget otrevligt som hänt, tvärtom, men jag är förlamande trött. Jag tog bilen idag och körde ut för att träffa en person jag bara mött hastigt tidigare. Vi träffades hemma hos henne och åt sedan lunch tillsammans och åkte på en liten biltur. Vi gick i ett par affärer. Sedan körde jag hem, blev försenad och kom sisådär sju minuter för sent till skolan och fick hämta en förtvivlad Fröken Mindre på expeditionen i skolan och en inte alls oroad Fröken Större utanför skolan. Hon hade dock sällskap av en mycket snäll brasiliansk kvinna och hennes dotter som var på fikadejt hos oss i lördags, de stod där för att hålla Fröken Större sällskap tills jag kom. De hade dock missat att Fröken Mindre kommit ut med sin klass och gått in igen. Förvirring.
Sedan har vi läst läxor i ett par timmar, matte och engelska ordkunskap för Fröken Större. Och nu är jag trött. Hypertrött. Garanterat en följd av att ha kört långt i montrealtrafiken, träffat en tidigare okänd människa och till sist kommit för sent till skolan utan att jag på förhand visste vad som skulle hända när en sådan sak hände.
Slut som artist. Tror att ett avsnitt av Flipping Out kan hjälpa.
Sedan har vi läst läxor i ett par timmar, matte och engelska ordkunskap för Fröken Större. Och nu är jag trött. Hypertrött. Garanterat en följd av att ha kört långt i montrealtrafiken, träffat en tidigare okänd människa och till sist kommit för sent till skolan utan att jag på förhand visste vad som skulle hända när en sådan sak hände.
Slut som artist. Tror att ett avsnitt av Flipping Out kan hjälpa.
fredag 25 september 2009
Inte får
När man väntar på flickorna utanför skolan kan man räkna fiskmåsar. Dagens saldo: 42 fiskmåsar och 3 ekorrar. (Det var faktiskt tråkigt att vänta.)
Your hair is so shiny
Jag har varit på författarbesök med Frk Mindres klass. Vilket gäng. Hur söta som helst. Det var Marie-Louise Gay som kom till biblioteket i Westmount, hon har skrivit böckerna om Stella och Sam. Alla barnen lyssnade och var snälla och tysta (nåja...) när hon berättade om hur hon tecknar och hittar på.
Men flickorna bakom hade svårt att koncentrera sig, för de hade fullt upp med att titta på mitt hår. De tisslade och tasslade, och när Madame Gay hade pratat färdigt så tog de mod till sig. "Your hair looks so nice. It's all shiny and yellow." Och jag sade till dem att jag tycker att de är så fina. "Your hair is so shiny and black".
Så olika det kan vara. Gräset är alltid grönare, eller hur?
Men flickorna bakom hade svårt att koncentrera sig, för de hade fullt upp med att titta på mitt hår. De tisslade och tasslade, och när Madame Gay hade pratat färdigt så tog de mod till sig. "Your hair looks so nice. It's all shiny and yellow." Och jag sade till dem att jag tycker att de är så fina. "Your hair is so shiny and black".
Så olika det kan vara. Gräset är alltid grönare, eller hur?
torsdag 24 september 2009
Prata, prata, prata
Det lossnar för Frk Mindre. Hon pratar, fast det inte alltid blir rätt. Det spelar henne ingen roll och det har det aldrig gjort på svenska heller. Hon har alltid varit typen som ryckt på axlarna, sagt "oj" och rättat sig när man påpekat en felsägning.
Idag pratade de om Terry Fox, det är Terry Fox run imorgon. Mrs B läste en saga om Terry Fox och cancer blev så klart ämnet för dagen. Varpå min flicka räcker upp handen och berättar att hennes mormor fick cancer och dog. Hjärtat. Hon låter sig inte hindras, har man något viktigt att säga så gör man det och är det på ett svårt språk så gör man det ändå.
Mormor hade varit så stolt över henne. Så stolt.
Idag pratade de om Terry Fox, det är Terry Fox run imorgon. Mrs B läste en saga om Terry Fox och cancer blev så klart ämnet för dagen. Varpå min flicka räcker upp handen och berättar att hennes mormor fick cancer och dog. Hjärtat. Hon låter sig inte hindras, har man något viktigt att säga så gör man det och är det på ett svårt språk så gör man det ändå.
Mormor hade varit så stolt över henne. Så stolt.
Silver-Subaru med Svensk i Storstaden
Tänkte imorse på hur man acklimatiserar sig omedvetet, helt utan att det märks. När jag körde flickorna till skolan (ja, jag körde till skolan, varför är en lång historia som innehåller komponenter som "halsont" och "vill inte") tänkte jag på att det inte känns ovant längre. Min gata i stan, liksom. Bara vant. Man vänjer sig alltså. Jag kommer säkert aldrig att vänja mig vid trafiken där motorvägarna korsar i idiottrafikplatsen på Autorote Decarie men jag har vant mig vid innerstaden och jag har vant mig vid våra kvarter.
Jag vet hur korsningarna funkar, jag vet hur man ska reagera på ljusen och hur man gör vänstersvängar. Jag har inte lyckats lista ut vad det betyder när det är grön blink innan det blir fast grönt dock, men jag gör som alla andra och kör ut fast lite försiktigare och det verkar funka.
Jag har lärt mig att stanna vid alla stoppskyltar och att högerregeln inte gäller då utan att det är först fram som har företräde i fyrvägskorsningarna. För övrigt en mycket smart regel. Jag börjar också vänja mig vid att det tar en evighet för folk att komma igång vid rödljusen. Det beror nog på alla automatväxlade bilar. Maken kommer inte att vänja sig vid det, det vet jag.
Men framför allt har jag lärt mig när man absolut inte ska ta bilen (nästan jämt) och jag är innerligt tacksam för att jag klarar mig utan den 90% av dagarna.
Jag vet hur korsningarna funkar, jag vet hur man ska reagera på ljusen och hur man gör vänstersvängar. Jag har inte lyckats lista ut vad det betyder när det är grön blink innan det blir fast grönt dock, men jag gör som alla andra och kör ut fast lite försiktigare och det verkar funka.
Jag har lärt mig att stanna vid alla stoppskyltar och att högerregeln inte gäller då utan att det är först fram som har företräde i fyrvägskorsningarna. För övrigt en mycket smart regel. Jag börjar också vänja mig vid att det tar en evighet för folk att komma igång vid rödljusen. Det beror nog på alla automatväxlade bilar. Maken kommer inte att vänja sig vid det, det vet jag.
Men framför allt har jag lärt mig när man absolut inte ska ta bilen (nästan jämt) och jag är innerligt tacksam för att jag klarar mig utan den 90% av dagarna.
onsdag 23 september 2009
No tolerance
Jag inser att jag inte har berättat om Frk Störres obehagliga upplevelse i skolan för någon vecka sedan.
En dag efter skolan började hon gråta när vi var på väg hemåt. Hon berättade att en flicka vid namn A vid två tillfällen hade varit elak mot henne. Först hände det när Frk Större svarat rätt på en uppgift. A såg detta och började rya "cover your papers, she's looking, she's looking". De andra barnen tog Frk Större i försvar, sade att det gjorde hon ju inte alls, varpå A hävdade att "she can't know this, she's Swedish".
Nästa gång det hände något så grupparbetade de i matten och Frk Större gjorde ett litet misstag. Det var en ruta som hon färglade i fel färg. A tog sig för pannan, suckade högt och ljudligt och sade att "she can't do anything right you know, she's Swedish".
Jobbigt att höra för ett föräldraöra. Vi tog ett snack. Om att A troligen inte förstår hur mycket Frk Större faktiskt förstår av det som sägs och görs omkring henne eftersom Frk Större inte förmår svara henne. Om att A kanske varit utsatt tidigare och nu ser sin chans att sätta åt Frk Större. Om att A faktiskt inte förstår vad det innebär att flytta över halva jordklotet.
Sedan vidtog de praktiska åtgärderna.
För det första har vi övat på att säga följande: "I'm Swedish, but I'm not stupid."
För det andra skrev vi ett brev till Mr. G, Stellas lärare. Förklarade situationen. Beskrev hur vi försökt rusta Frk Större för sådant hela hennes liv och hur vi tränat henne att säga ifrån verbalt - men det kan hon inte nu. Bad om hjälp.
Vi fick svar samma dag som Mr. G fick lappen. "This behaviour is not acceptable and I will not tolerate it". Ord och inga visor. Han lovade tala med A.
Det tog en dag innan han gjorde det. På den dagen hann A släppa en dörr rakt i ansiktet på Frk Större och hon glömde med flit att ge Frk Större ett papper som hon delade ut till hela klassen.
Sedan dess - nada. Nada, zip, nil. A har helt slutat titta på Frk Större vilket hon bara är tacksam för.
Jag undrar hur han gjorde? Jag vet att barn som bär sig illa åt socialt inte för följa med på skolans field trips till exempel, så detta kan ju vara en sak som tog skruv. Vad vet jag. Nåväl, håll tummarna för att detta var en engångsföreteelse. Tufft för Frk Större var det icke desto mindre.
En dag efter skolan började hon gråta när vi var på väg hemåt. Hon berättade att en flicka vid namn A vid två tillfällen hade varit elak mot henne. Först hände det när Frk Större svarat rätt på en uppgift. A såg detta och började rya "cover your papers, she's looking, she's looking". De andra barnen tog Frk Större i försvar, sade att det gjorde hon ju inte alls, varpå A hävdade att "she can't know this, she's Swedish".
Nästa gång det hände något så grupparbetade de i matten och Frk Större gjorde ett litet misstag. Det var en ruta som hon färglade i fel färg. A tog sig för pannan, suckade högt och ljudligt och sade att "she can't do anything right you know, she's Swedish".
Jobbigt att höra för ett föräldraöra. Vi tog ett snack. Om att A troligen inte förstår hur mycket Frk Större faktiskt förstår av det som sägs och görs omkring henne eftersom Frk Större inte förmår svara henne. Om att A kanske varit utsatt tidigare och nu ser sin chans att sätta åt Frk Större. Om att A faktiskt inte förstår vad det innebär att flytta över halva jordklotet.
Sedan vidtog de praktiska åtgärderna.
För det första har vi övat på att säga följande: "I'm Swedish, but I'm not stupid."
För det andra skrev vi ett brev till Mr. G, Stellas lärare. Förklarade situationen. Beskrev hur vi försökt rusta Frk Större för sådant hela hennes liv och hur vi tränat henne att säga ifrån verbalt - men det kan hon inte nu. Bad om hjälp.
Vi fick svar samma dag som Mr. G fick lappen. "This behaviour is not acceptable and I will not tolerate it". Ord och inga visor. Han lovade tala med A.
Det tog en dag innan han gjorde det. På den dagen hann A släppa en dörr rakt i ansiktet på Frk Större och hon glömde med flit att ge Frk Större ett papper som hon delade ut till hela klassen.
Sedan dess - nada. Nada, zip, nil. A har helt slutat titta på Frk Större vilket hon bara är tacksam för.
Jag undrar hur han gjorde? Jag vet att barn som bär sig illa åt socialt inte för följa med på skolans field trips till exempel, så detta kan ju vara en sak som tog skruv. Vad vet jag. Nåväl, håll tummarna för att detta var en engångsföreteelse. Tufft för Frk Större var det icke desto mindre.
tisdag 22 september 2009
Den rökande ickerökaren
Ända sedan vi kom hit till Montreal har vi av och till problem med röklukt i källaren. Det kamouflerades till en början av lukten av fukt och mögel, men nu när det problemet är åtgärdat kvarstår röklukten.
Någonstans i huset är det någon som röker. Och det är ingen rocket science att eftersom röken är starkast ifrån vår källare så kommer det nedifrån. Där nere finns en lägenhet i bottenvåningen bredvid vår, en källarlägenhet. Där har stått en stol, och vi är rätt så (nästan 100%) säkra på att någon suttit där och rökt. Det luktar enormt när man öppnar dörren nämligen och dörren är rätt otät. Lukten blir värre om man stänger fönstren och försvinner när man vädrar.
Vi har klagat till hyresvärden flera gånger. Nu senast i förra veckan. Då fick vi veta att hon som bor där nere har sagt till honom att hon inte röker. Hon hävdar också att röklukten måste komma från utsidan, alltså öppna källarfönster som någon röker utanför.
Vi häpnar. Det är inte lite fräckt att ljuga folk rätt upp i ansiktet. Det är bara så att antingen är det hon som röker eller så är det ett spöke. På något sätt känns det förstnämnda troligare.
Värden tyckte vi skulle öppna dörren om vi hörde något eller kände lukten eller ringa på hennes lägenhet. Det tycker jag känns lite väl påträngande. Vi ska i vår tur rekommendera värden att sätta upp rökdetektorer utanför hennes lägenhet. Och så ska vi täta dörren.
Tantskrälle.
Någonstans i huset är det någon som röker. Och det är ingen rocket science att eftersom röken är starkast ifrån vår källare så kommer det nedifrån. Där nere finns en lägenhet i bottenvåningen bredvid vår, en källarlägenhet. Där har stått en stol, och vi är rätt så (nästan 100%) säkra på att någon suttit där och rökt. Det luktar enormt när man öppnar dörren nämligen och dörren är rätt otät. Lukten blir värre om man stänger fönstren och försvinner när man vädrar.
Vi har klagat till hyresvärden flera gånger. Nu senast i förra veckan. Då fick vi veta att hon som bor där nere har sagt till honom att hon inte röker. Hon hävdar också att röklukten måste komma från utsidan, alltså öppna källarfönster som någon röker utanför.
Vi häpnar. Det är inte lite fräckt att ljuga folk rätt upp i ansiktet. Det är bara så att antingen är det hon som röker eller så är det ett spöke. På något sätt känns det förstnämnda troligare.
Värden tyckte vi skulle öppna dörren om vi hörde något eller kände lukten eller ringa på hennes lägenhet. Det tycker jag känns lite väl påträngande. Vi ska i vår tur rekommendera värden att sätta upp rökdetektorer utanför hennes lägenhet. Och så ska vi täta dörren.
Tantskrälle.
Varmt och skönt
Det är fortfarande varmt här. Det sägs att september har varit ovanligt varm och solig och det märks för det har knappt varit en mulen dag. Idag är det dock mulet - overcast - men nu ser jag att det ljusnar och trots att det regnat har det varit 18 grader.
Igår var det 24 grader och imorgon ska det bli 25. Men sedan verkar det vända så sakteliga. Älskade syster som snart ska komma och hälsa på frågade vad hon ska ha för ytterplagg. Jag kunde inte svara för jag vet inte och själv har jag inget. Ytterplagg alltså. Men nog kan vi hoppas på lite sol när hon och den efterlängtade gud- tillika systersonen kommer!
Löven börjar inte gulna för här finns inga björkar men de börjar... hur säger man... rödna. Nej, rodna heter det ju. Snart dags för lite - håll i er nu - leaf peeping.
Igår var det 24 grader och imorgon ska det bli 25. Men sedan verkar det vända så sakteliga. Älskade syster som snart ska komma och hälsa på frågade vad hon ska ha för ytterplagg. Jag kunde inte svara för jag vet inte och själv har jag inget. Ytterplagg alltså. Men nog kan vi hoppas på lite sol när hon och den efterlängtade gud- tillika systersonen kommer!
Löven börjar inte gulna för här finns inga björkar men de börjar... hur säger man... rödna. Nej, rodna heter det ju. Snart dags för lite - håll i er nu - leaf peeping.
måndag 21 september 2009
....förresten...
Vet ni att om man säger "Can I go to the bathroom please?" tjugo gånger efter varandra på samma sätt så blir det som en ramsa? Om man dessutom gör fåniga danssteg till och får barnen att härma en så blir det riktigt skojigt?
Jag lovar och svär att mina barn aldrig mer kommer att glömma hur man ber att få gå på toa på engelska.
(Jag har dessutom upptäckt att min stora flicka nästan är tonåring. Hon blir nämligen dödligt generad om jag så andas början på denna visa bland folk. Jag tror hon undrar varför just hon fått den fånigaste mamman i världen. Hennes lillasyster däremot brister ut i ett asgarv varje gång.)
Jag lovar och svär att mina barn aldrig mer kommer att glömma hur man ber att få gå på toa på engelska.
(Jag har dessutom upptäckt att min stora flicka nästan är tonåring. Hon blir nämligen dödligt generad om jag så andas början på denna visa bland folk. Jag tror hon undrar varför just hon fått den fånigaste mamman i världen. Hennes lillasyster däremot brister ut i ett asgarv varje gång.)
Dockteater
Fröken Mindre acklimatiserar sig. I fredags berättade fröken att hon och en pojke som heter Yunusuki spelat huvudrollerna i dockteatern. Det lät ju kul så på hemvägen frågade jag Fröken Mindre vad hon hade sagt i pjäsen. Jag är mycket nyfiken på vad hon lärt sig säga egentligen.
Frk Mindre berättade att hon hade spelat mamma och Yunusuki hade spelat David. Och eftersom Frk Mindre var mamma så fick hon säga vad David skulle göra. Hon hade inlett med följande:
- David, go to the bathroom.
Att hon sade just det var inte så konstigt för eftersom hon höll sig de två första dagarna hela dagen eftersom hon inte vågade be att få gå och kissa så är det en fras vi verkligen övat.
Men sedan hade David antagligen varit lite för länge på toaletten så damen klämde i med:
- David, no pissing!
När jag frågade vad han då egentligen fick göra på toaletten skrattade hon bara. Hon berättade för mig att hela klassen hade tyckt att det var sååååå roligt. No wonder.
Frk Mindre berättade att hon hade spelat mamma och Yunusuki hade spelat David. Och eftersom Frk Mindre var mamma så fick hon säga vad David skulle göra. Hon hade inlett med följande:
- David, go to the bathroom.
Att hon sade just det var inte så konstigt för eftersom hon höll sig de två första dagarna hela dagen eftersom hon inte vågade be att få gå och kissa så är det en fras vi verkligen övat.
Men sedan hade David antagligen varit lite för länge på toaletten så damen klämde i med:
- David, no pissing!
När jag frågade vad han då egentligen fick göra på toaletten skrattade hon bara. Hon berättade för mig att hela klassen hade tyckt att det var sååååå roligt. No wonder.
torsdag 17 september 2009
Skype is so last season
Gode vännen: Hallå?
Jag: Hej, det är jag.
Gode vännen: Ja, jag såg det på mobilen. Fast det går ju inte.
Jag: Jo, det gör det?
Gode vännen: Men du är ju i Kanada. Du kan ju inte ringa från det där numret.
Jag: Jo, det är mitt hemnummer. 08-numret.
Gode vännen: Du skypar nu eller?
Jag: Nej, jag gör inte det. Vi har porterat hemnumret till en internetleverantör. Ringer från min trådlösa telefon hemma. Till lokal samtalskostnad.
Gode vännen: Men det är ju ingen fördröjning....
Jag: Nej. Nästan aldrig.
Japp, det är fantastiskt. Kostar ytterst lite. Och är så mycket bekvämare än skype för vi är ju helt oberoende av andra människors skypekonton. För att inte tala om hur mycket lättare alla samtal vi varit tvungna att ringa till myndigheter har gått när man slipper sitta på en dålig förbindelse alternativt oroa sig för skenande kostnader. Vi använder Cellip som leverantör och det finns säkert andra och nej - jag får inte betalt av dem för marknadsföringen. En bra tjänst säljer sig själv, heter det ju.
Skype is so last season. Och maken är so next season, som han själv sade igår. Han har rätt faktiskt. Ibland är det helt ok att vara early adopters.
Jag: Hej, det är jag.
Gode vännen: Ja, jag såg det på mobilen. Fast det går ju inte.
Jag: Jo, det gör det?
Gode vännen: Men du är ju i Kanada. Du kan ju inte ringa från det där numret.
Jag: Jo, det är mitt hemnummer. 08-numret.
Gode vännen: Du skypar nu eller?
Jag: Nej, jag gör inte det. Vi har porterat hemnumret till en internetleverantör. Ringer från min trådlösa telefon hemma. Till lokal samtalskostnad.
Gode vännen: Men det är ju ingen fördröjning....
Jag: Nej. Nästan aldrig.
Japp, det är fantastiskt. Kostar ytterst lite. Och är så mycket bekvämare än skype för vi är ju helt oberoende av andra människors skypekonton. För att inte tala om hur mycket lättare alla samtal vi varit tvungna att ringa till myndigheter har gått när man slipper sitta på en dålig förbindelse alternativt oroa sig för skenande kostnader. Vi använder Cellip som leverantör och det finns säkert andra och nej - jag får inte betalt av dem för marknadsföringen. En bra tjänst säljer sig själv, heter det ju.
Skype is so last season. Och maken är so next season, som han själv sade igår. Han har rätt faktiskt. Ibland är det helt ok att vara early adopters.
Föräldramöte igår
Fröknarna Större och Mindre fick följa med. Fröken Större frågade innan mötet om hon var tvungen att ha skoluniformen på sig. När jag svarade nej så sade hon:
"Bra. Då kan jag visa min sköna stil."
Joråsåatt.
(Förresten. Sköna stilen bestod av att hon satte på sig en rosamönstrad tunika ovanpå ett par mossgröna capribrallor i slapp modell. Sedan piffade hon till det hela med sina nya klarrandiga knästrumpor i turkost, marinblått och ljusblått. Häpp. Jag tipsade lite diskret om att strumporna kanske gjorde sig bättre till uniformen. Elakt? Kanske. Eller snällt, det beror på hur man ser det.)
"Bra. Då kan jag visa min sköna stil."
Joråsåatt.
(Förresten. Sköna stilen bestod av att hon satte på sig en rosamönstrad tunika ovanpå ett par mossgröna capribrallor i slapp modell. Sedan piffade hon till det hela med sina nya klarrandiga knästrumpor i turkost, marinblått och ljusblått. Häpp. Jag tipsade lite diskret om att strumporna kanske gjorde sig bättre till uniformen. Elakt? Kanske. Eller snällt, det beror på hur man ser det.)
Kontorskläder vik hädan
Jag har insett att jag under dessa två år i Kanada inte knappt alls kommer att behöva använda mina kavajer, mina strikta byxor och mina skjortor. Obekväma kläder göre sig icke besvär. Även de dagar jag ska vara schysst klädd räcker det med ett par byxor eller jeans, en trikåtopp och en snygg kofta.
Så blev jag häromdagen tipsad om Roots och jag letade upp en affär. Jag svär, jag skulle kunnat köpa varenda plagg. Mjuka sweatshirt-, yoga-, löp- och skidplagg i de snyggaste snitt och färger och i en alldeles fantastisk kvalitet. Mjukt, följsamt men ändå med stadga i trikån. Och en hel del plagg i ekomaterial, bland annat helt klassiska Levi's. Tyvärr gör deras webbplats inte kläderna rättvisa, för de var mycket mer arbetade än vad som syns på bilderna.
Jag ska börja med att handla hoodien ovan. Kan ju nästan betraktas som en souvenir, eller hur?
onsdag 16 september 2009
Läxor, läxor och mera läxor
Här jobbas det vill jag lova. Fröken Mindre har ungefär en läxa om dagen som ofta tar minst en halvtimme, oftast mer. Lite räkna, lite skriva, lite färglägga.
Men Fröken Större... Hon kämpar med matteläxor - denna vecka en om dagen - som ligger alldeles precis på gränsen av hennes förmåga, och som tar tid, närmare timmen. Dessutom har hon en engelskaläxa, alltså engelska som den engelska som alla andra barn också har. Där ska hon nu prestera en två sidor lång uppsats där hon ska fortsätta en historia som läraren inlett med en mening. Den har hon tre dagar på sig för att göra. Hon har börjat med en tankekarta idag och ska skriva den på svenska imorgon och sedan får vi översätta tillsammans. Utöver detta har hon läxa i ESL - English as Second Language. Elva sidor med bildglosor att helt enkelt plugga in.
Men damen har bestämt sig. Hon ska, som hon säger själv, "börja om" och starta en ny vana och göra läxorna samma dag som hon fått dem. Hittills har det gått strålande. Det kan ju i och för sig bero på att hon inte har kompisar och en massa aktiviteter men vi sitter och gör läxorna tillsammans allihop när maken kommit hem från jobbet och det fungerar fint. Jag har kanske inga överdrivna förhoppningar om att det kommer att vara så här enkelt framöver, men man kan ju alltid hoppas...
UPDATE: Glömde. Hon har Kanadas provinshuvudstäder i läxa också.
Men Fröken Större... Hon kämpar med matteläxor - denna vecka en om dagen - som ligger alldeles precis på gränsen av hennes förmåga, och som tar tid, närmare timmen. Dessutom har hon en engelskaläxa, alltså engelska som den engelska som alla andra barn också har. Där ska hon nu prestera en två sidor lång uppsats där hon ska fortsätta en historia som läraren inlett med en mening. Den har hon tre dagar på sig för att göra. Hon har börjat med en tankekarta idag och ska skriva den på svenska imorgon och sedan får vi översätta tillsammans. Utöver detta har hon läxa i ESL - English as Second Language. Elva sidor med bildglosor att helt enkelt plugga in.
Men damen har bestämt sig. Hon ska, som hon säger själv, "börja om" och starta en ny vana och göra läxorna samma dag som hon fått dem. Hittills har det gått strålande. Det kan ju i och för sig bero på att hon inte har kompisar och en massa aktiviteter men vi sitter och gör läxorna tillsammans allihop när maken kommit hem från jobbet och det fungerar fint. Jag har kanske inga överdrivna förhoppningar om att det kommer att vara så här enkelt framöver, men man kan ju alltid hoppas...
UPDATE: Glömde. Hon har Kanadas provinshuvudstäder i läxa också.
tisdag 15 september 2009
Balett i stället för hockey
Vi skulle, förutom att gå på balett, vilja gå på hockey. Det är dock inte så lätt eftersom biljetterna säljer slut på tolv minuter till alla säsongens matcher med Montreal Canadiens. Det går förstås att köpa dem på svarta börsen sedan men när även ordinarie priset ligger runt 1.400 kronor per biljett så får man fundera på saken lite.
Det ryktas om Formel1 här till sommaren så vi kanske sparar oss...
Kulturellt värre
I helgen var vi på balett. På omvägar har vi här lärt känna en dansare vid Les Grands Ballets Canadiens de Montréal och i helgen fick vi biljetter till en föreställning. Det var alldeles fantastiskt. Sedan tidiga ungdomsår är jag svag för både opera och balett. Det beror väl antagligen på att jag spelat en och annan ton i mina dagar.
Föreställningen visade sig vara en workshop, där dansarna själva - i princip på sin fritid - koreograferat ett antal dansnummer för sina kolleger. Ljuvligt mångfacetterad contemporary dance framförd av de extremt skickliga.
Nu ser vi fram emot att se vår nye vän i Nötknäpparen till vintern. Jag kan varje ton i Tchaikovskijs musik efter att jag pryat i orkesterdiket på Kungliga Operan när jag gick i åttan. De genrepade Nötknäpparen och jag såg den tio gånger i rad. Fortfarande sätter jag på CD:n med musiken så fort jag behöver lite pepp, den är ljuvligt rytmisk och mjuk och hela jag blir på gott humör när det blir Blommornas vals.
Update 1: Hittade den på Youtube. Inte så förtjust i koreografin just här, den är lite för eterisk och matchar inte den enormt maffiga musiken med sitt oslagbara crescendo. Sitter här med gåshud på armarna.
Jag har tillfälligt glömt bort hur man lägger in youtube-videos och bäddar in dem, så här är länken.
Bilden lånade jag från Grand Ballet.
Ett hundliv
Jag kan ärligt säga att vi känner igen fler hundar än människor här i Westmount. Här är otroligt tätt med fyrbenta varelser (och då menar jag inte ekorrarna, Canadas råttor).
Nästintill dagligen ser vi den trebenta irländska varghunden, den trippande grå pudeln, den stabbiga mopsen och ett otal andra mattes älsklingar på morgon- kvälls eller middagspromenad i kvarteret. Så finns det också flera affärer med allsköns tillbehör till hundarna nere på gatan. Det ska bli spännande att se deras outfits till vintern.
Nästintill dagligen ser vi den trebenta irländska varghunden, den trippande grå pudeln, den stabbiga mopsen och ett otal andra mattes älsklingar på morgon- kvälls eller middagspromenad i kvarteret. Så finns det också flera affärer med allsköns tillbehör till hundarna nere på gatan. Det ska bli spännande att se deras outfits till vintern.
fredag 11 september 2009
Inte den livligaste svenska klubben
Vi var på pubkväll igår, maken och jag. Svenska klubben hade träff på en irländsk pub. Det var inte den livligaste av skaror. Två pensionärer, pratsamma. En libanes-fransman som ville veta mer om Sverige och Norge. Och en dansk-svenska som inte pratade svenska. Och en timme senare dök det upp en tjej från Montreal som hade en svensk pojkvän som inte var med, hon hade dock med sig en kompis från Argentina. Very Swedish indeed.
Men det var trevligt och ölen var god. På lördag är det svenska skolan, vi får se om där är ett annat klientel.
Men det var trevligt och ölen var god. På lördag är det svenska skolan, vi får se om där är ett annat klientel.
onsdag 9 september 2009
Ljuspunkter
Fröken Mindre formligen skuttade ut från skolan idag. Kalashatt på huvudet, smil från öra till öra. Hon hade ätit cake och haft kalas och lekt. Hon är nöjd med skolan, sannerligen!
Men även Fröken Lite Större hade haft en uthärdlig dag trots morgonen. Hon hade haft fotboll på gympan och glänst - det gör hon inte hemma kan jag berätta. Hon hade haft matte med en ny lärare och det var nog bra med det. Och hon hade pratat lite med några. "Det gör jag ju alltid, mamma".
Nu på kvällen har hon gjort sin matteläxa, och en omfattande engelskaläxa. Även om hon fick göra tredjeklassens engelska veckans ord i stället för femteklassens, så var det rätt avancerat. Eller vad sägs om att skriva meningar med ord som "eclipse" och "twilight". ESL-läxan (engelska som andraspråk) gjorde hon redan igår. Imorgon lär hon få franskaläxa för då har hon veckans första franskalektion. Jag sänder en tacksam tanke till hennes fröken i lågstadiet som ansett att de bör vänja sig vid läxor och därför varit rätt generös med dem även i ettan till trean. Otroligt skönt att hon har vanan inne.
Allt väl alltså, trots morgonens förtvivlade rapport. Två steg fram. Ett tillbaka. Jag antar att det är så det kommer att vara.
Men även Fröken Lite Större hade haft en uthärdlig dag trots morgonen. Hon hade haft fotboll på gympan och glänst - det gör hon inte hemma kan jag berätta. Hon hade haft matte med en ny lärare och det var nog bra med det. Och hon hade pratat lite med några. "Det gör jag ju alltid, mamma".
Nu på kvällen har hon gjort sin matteläxa, och en omfattande engelskaläxa. Även om hon fick göra tredjeklassens engelska veckans ord i stället för femteklassens, så var det rätt avancerat. Eller vad sägs om att skriva meningar med ord som "eclipse" och "twilight". ESL-läxan (engelska som andraspråk) gjorde hon redan igår. Imorgon lär hon få franskaläxa för då har hon veckans första franskalektion. Jag sänder en tacksam tanke till hennes fröken i lågstadiet som ansett att de bör vänja sig vid läxor och därför varit rätt generös med dem även i ettan till trean. Otroligt skönt att hon har vanan inne.
Allt väl alltså, trots morgonens förtvivlade rapport. Två steg fram. Ett tillbaka. Jag antar att det är så det kommer att vara.
tisdag 8 september 2009
Tisdag efter Labor Day
Det började redan igår kväll, efter den tre dagar långa helgen. Fröken Lite Större hade ont i nacken. Och frös. Kände sig konstig. Imorse fortsatte det. Frös. Hade ont. Ingen feber - temperaturen var normal, jag kollade. Huvudvärkstabletter i väskan.
Precis när vi skulle gå tog det stopp. Hon blev till en stor pöl av hopplöshet på hallgolvet. Vi gick till skolan och hon lutade sig mot mig och klamrade sig fast som om det var storm och jag var en stadig fura. Till slut blev jag tvungen att lämna en storgråtande Fröken Lite Större vid skolan. Jag grät jag också, försökte att göra som jag blivit lärd och titta upp i skyn så att det skulle stoppa, men det gick inte. Jag hoppas så innerligt att hon blir sedd idag, min flicka, så hon slipper gråta ensam.
När jag vände ryggen till skolbyggnaden började jag hulka. Med tårar som gardin för omvärlden gick jag genom Westmount Park. Önskade mig hett ett par solglasögon och försökte stirra ned i marken.
Kan någon påminna mig om varför vi gjorde det här?
Precis när vi skulle gå tog det stopp. Hon blev till en stor pöl av hopplöshet på hallgolvet. Vi gick till skolan och hon lutade sig mot mig och klamrade sig fast som om det var storm och jag var en stadig fura. Till slut blev jag tvungen att lämna en storgråtande Fröken Lite Större vid skolan. Jag grät jag också, försökte att göra som jag blivit lärd och titta upp i skyn så att det skulle stoppa, men det gick inte. Jag hoppas så innerligt att hon blir sedd idag, min flicka, så hon slipper gråta ensam.
När jag vände ryggen till skolbyggnaden började jag hulka. Med tårar som gardin för omvärlden gick jag genom Westmount Park. Önskade mig hett ett par solglasögon och försökte stirra ned i marken.
Kan någon påminna mig om varför vi gjorde det här?
torsdag 3 september 2009
På fjärde dagen
Nå, men hur går det nu då? Med skolan?
Jotack, det går efter omständigheterna bara bra. Fröken Mindre tycker än så länge att det mesta är kul. Det är väl på något sätt bara att acceptera att hennes kynne är i grunden bekymmersfritt. När någon tilltalar henne och hon inte förstår så ler hon och rycker på axlarna. Hon svarar efter bästa förmåga, och blir det fel så blir det fel, inte mer med det. Och hon är ju sju år och skolan ställer inte några högre krav på henne ännu. Hon kommer också hem med nyvunna franskakunskaper och det är så sött.
Fröken Lite Större har det förstås tuffare. De har två timmar matte om dagen och de ligger en bit före. Min bedömning är att hon kommer att kunna hämta igen det men själv är hon förstås lite osäker. Igår hade de dock haft franskalektion och då strålade hon som en sol, för hon inser att franskan är inte helt välbekant för de andra barnen heller och det känns förstås bättre då. Ett litet hjärta hade hon ritat vid franskan i schemat.
Rasterna är korta och de arbetar hårt. Lunchen var svår att hinna med att äta, men när man lär sig det så äter man fortare och det går det också. Fröken Lite Större har börjat småsnacka med en flicka och verkar glad över det. Förresten tror jag också att hon har en beundrare. Åtminstone är det en liten kille som är mycket noga med att säga "Hi" och "Bye". Men det är klart, som enda blondin i klassens i övrigt helt svarthåriga barnaskara så sticker hon ju ut.
De är mina absoluta idoler, mina flickor.
Till sist. Släkt och vänner, brace yourselves. Fröken Mindre, familjens språköra, kommer att komma hem med en accent som kommer att få den mest hårdhudade att rysa. Ya'll have now been warned.
Jotack, det går efter omständigheterna bara bra. Fröken Mindre tycker än så länge att det mesta är kul. Det är väl på något sätt bara att acceptera att hennes kynne är i grunden bekymmersfritt. När någon tilltalar henne och hon inte förstår så ler hon och rycker på axlarna. Hon svarar efter bästa förmåga, och blir det fel så blir det fel, inte mer med det. Och hon är ju sju år och skolan ställer inte några högre krav på henne ännu. Hon kommer också hem med nyvunna franskakunskaper och det är så sött.
Fröken Lite Större har det förstås tuffare. De har två timmar matte om dagen och de ligger en bit före. Min bedömning är att hon kommer att kunna hämta igen det men själv är hon förstås lite osäker. Igår hade de dock haft franskalektion och då strålade hon som en sol, för hon inser att franskan är inte helt välbekant för de andra barnen heller och det känns förstås bättre då. Ett litet hjärta hade hon ritat vid franskan i schemat.
Rasterna är korta och de arbetar hårt. Lunchen var svår att hinna med att äta, men när man lär sig det så äter man fortare och det går det också. Fröken Lite Större har börjat småsnacka med en flicka och verkar glad över det. Förresten tror jag också att hon har en beundrare. Åtminstone är det en liten kille som är mycket noga med att säga "Hi" och "Bye". Men det är klart, som enda blondin i klassens i övrigt helt svarthåriga barnaskara så sticker hon ju ut.
De är mina absoluta idoler, mina flickor.
Till sist. Släkt och vänner, brace yourselves. Fröken Mindre, familjens språköra, kommer att komma hem med en accent som kommer att få den mest hårdhudade att rysa. Ya'll have now been warned.
tisdag 1 september 2009
Den Quebeciska Språkparadoxen
Ned i brevlådan kom ett intyg från Ministry of Education om att flickorna får gå i engelsk skola. Språklagarna i Quebec är mycket strikta, det innebär att bara mycket få barn får tillåtelse att gå i engelsk skola. Att vi får beror på att vi är här tillfälligt, med work permit.
Men intyget är enspråkigt. På franska. Jag hoppas då verkligen att det står det jag tror i det. Och jag känner mig lite tillrättavisad. Och i stället för att förespråkarna för skyddandet av det franska språket till varje pris kunde vunnit en anhängare så blir jag negativt inställd. Skeptisk. Och lite irriterad.
Jag frågar mig ibland. Vad är viktigast? Principen? Eller kommunikationen?
Men intyget är enspråkigt. På franska. Jag hoppas då verkligen att det står det jag tror i det. Och jag känner mig lite tillrättavisad. Och i stället för att förespråkarna för skyddandet av det franska språket till varje pris kunde vunnit en anhängare så blir jag negativt inställd. Skeptisk. Och lite irriterad.
Jag frågar mig ibland. Vad är viktigast? Principen? Eller kommunikationen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)