Ned i brevlådan kom ett intyg från Ministry of Education om att flickorna får gå i engelsk skola. Språklagarna i Quebec är mycket strikta, det innebär att bara mycket få barn får tillåtelse att gå i engelsk skola. Att vi får beror på att vi är här tillfälligt, med work permit.
Men intyget är enspråkigt. På franska. Jag hoppas då verkligen att det står det jag tror i det. Och jag känner mig lite tillrättavisad. Och i stället för att förespråkarna för skyddandet av det franska språket till varje pris kunde vunnit en anhängare så blir jag negativt inställd. Skeptisk. Och lite irriterad.
Jag frågar mig ibland. Vad är viktigast? Principen? Eller kommunikationen?
5 kommentarer:
För Quebecarna är det principen som är det viktigaste ;)
Jag tycker det är fisförnämt att de inte kan skicka ett sådant brev på engelska, eller åtminstone på båda språken. Hela Kanada är väl bilingual??
Kram
Nettan (i Sudbury)
Nettan: Jo, lite så var det jag tyckte. Vad är syftet, liksom? De får väl anta att eftersom man fått tillståndet vill man bli tilltalad på engelska, eller åtminstone som du säger på båda språken...
Jag har ocksa haft den har diskussionen med Nicolas och han sager att Quebec ar inte bilingual, bara franskt...Bilingual ar nog bara New Brunswick, om jag minns ratt...Men vi kan diskutera det igen nagon gang.
Gunnel, jag tror du har rätt. Quebec är unilingual franskt. Men det spelar ingen roll egentligen, jag är ju kommunikatör i fingerspetsarna och till yrket och det stör mig när man låter principen gå före syftet som ju ändå måste vara att bli förstådd...
Som Nettan skriver. MEN det är bara en provins som är bilingual, New Brunswick. Federalt är Canada bilingual. Ja... man tycker ju att brevet skulle vara på båda språken när det handlar om engelsk skola.
Det är mycket som inte är logiskt i detta landet.
Skicka en kommentar