Och det känns helt uppåt väggarna. Lavendel vid en grå gravsten, det var ju inte där du skulle vara, älskade mamma.
Imorgon är det ett år sedan pappa ringde och sade att du lämnat oss. Dina sista kraftfulla ord var "nej hörni, så här kan vi ju inte ha det". Och det kunde vi inte heller. Mamma, jag saknar dig så det skräller i huvudet och tjocknar i halsen. Men du är borta. Och vi är ensamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar