Gamla minnen

Jag hittade en funktion på Facebook igår där man kunde ladda ned gamla statusrapporter till en fil. Jättekul. Jag skummade igenom dem och hittade följande note to self:

"Året Runtparadiset tänker att när man inte vill åka hem från Montreal om ett par år så ska man minnas barnkalas i parkleken, kalasföräldrar som dröjer sig kvar, glada barn överallt och spontana grillfester i radhusträdgården. Så längtar man nog hem igen."

Nu ska jag tänka lite på det där så reder det sig nog med jag-vill-inte-åka-hem-känslan.

Med 40 andraklassare på hockey

Puh. Det ringer i öronen. Jag har knappt någonsin hört sådant oväsen. Men nu vet jag hur man fostrar en hysterisk hockeynation. Man skänker bort biljetter till stadens skolor så att landets juniorliga har publik. Och vilken publik!

Barn bussades in från hela stan, utrustades med klappor i tunn kartong och det smälldes och tjoades och skreks och klappades. Go, Juniors, Go! Go Juniors Go!

Maskot på plats, trummis, organist, hysterisk speaker. Hela kittet.

Självklart fanns också en sångerska på plats för att sjunga Oh Canada. Och när alla stod upp och jag såg min yngsta fina unge sjunga med för full hals med sin lilla hand på hjärtat då var det inte lätt att hålla tårarna tillbaka.

Saker man saknar (avdelningen materialism)

Jag har börjat fundera på Sverige. Jag lever i nuet så gott jag kan, men ändå kommer tankarna. På sådant jag längtar efter.

De är triviala. Det vore politiskt korrekt om de handlade om människorna jag saknar. Dem jag vill träffa. Men det är inte så. Jag längtar förstås efter nära och kära men den känslan har varit jämnt fördelad över hela tiden här.

Nej, på sistone har jag tänkt på annat. Häromdagen tänkte jag på handdukstorken i badrummet. På mina vinglas med gul och rökfärgad fot. Och på duschen med duschmunstycke man kan hålla i handen.

Det bor en materialist i mig.

Hem Ljuva Hem.

Update: Jag har redan kommit på fler saker. Lampor med dimmer. Aaaah. Ugn där man kan använda över- och undervärme samtidigt. Dubbel-aaaah.

Liten blir stor

Jag körde Större och två tunga väskor till skolan idag . Det är dags för Graduation Camp Trip på Camp les Bosquets Albert Hudon.

En glad och skuttig elvaåring släpade väskorna uppför den branta skoltrappen. Jag är övertygad om att hon får tre fantastiska vinterdagar att komma ihåg länge framöver.

Betong i skallen?

Jag är alltid rädd när jag åker vid Turcot interchange och på Champlain bridge. Jag är är rädd för att en del av en bro - overpass - ska falla ned ovanpå mig, rädd för att ett tjälskott stort som en lastbil ska öppna sig i bron och rädd för att hönsnätet ovanför ska brista av ett betongblock som faller.

Helt befogad rädsla uppenbarligen.

(Det där hemska med ett overpass som föll ned på en annan del av vägen har faktiskt hänt här för några år sedan. Man kan se här hur bron ligger nere på vägen.)

Horgalåten a la mexicana

Det är fint att höra min flöjtstudent från Sydamerika spela Horgalåten med inlevelse och rytm. Folkmusik är verkligen universell! Jag blir alldeles glad hela jag. Vilken glädje att få vara med på hans musikresa.

Väder

Det skiftar väldigt fort här, vädret. Igår; Snö, massor. Imorse; Regn. Nu på eftermiddagen; Snö. Inatt; Klart, arton grader kallt. Men på fredag, då ska det bli nio plus igen. Och på söndag... minus sexton. Aprilväder i februari.

The pothole survival guide

Jag skämtar inte. Det finns en sådan.

30-45.000 potholes årligen. Det ni.

Man blir trött

Jag tror att alla som flyttat till ett annat land upplever tillfällen då allt står en upp i halsen och man tröttnar på att glatt tänka "annorlunda är kul".

Jag känner inte så speciellt ofta. Och när jag gör det är det inte kulturen eller människorna jag retar mig på utan nästan alltid omgivningen.

Hur det ser ut. Att det är fult. Att det är skabbigt. Att nästan allt i den här i grunden så vackra staden behöver rustas upp. Att det känns som om den här provinsen, Quebec, är på väg käpprätt åt fel håll. Tanken på vad det kommer att kosta att rusta upp den här delen av världen till det den en gång var är skrämmande. Invånarna i Quebec betalar redan mer skatt än någon annanstans i Kanada och det lär inte bli mindre framöver.

Ta tjälskotten. Deras pot holes. Det är hål som garanterat ger dig punktering om du kör aningen för fort över. Rakt nere på Sherbrooke där vi bor finns ett hål efter en temporär lagning av gatan som gjordes i somras. Som så klart redan sjunkit ned eftersom jobbet gjordes slarvigt. Där är en kant som är nästan decimetern hög. Livsfarligt. På vägen från skolan får man köra i sicksack, där finns säkert 10 små, djupa hål. Och då ska man betänka att vi kör en tjänstebil som någon annan lagar och betalar, vore det min egen bil som jag var tvungen att misshandla så här varje dag skulle jag bli tokig. Inte konstigt folk väljer suvar med feta däck.

Det mest konstiga är att folk accepterar det här. Eller det kanske de inte gör, det är inte direkt tillväxt i Montreal. Tyst tar folk sitt pick och pack och flyttar. Och så fyller man på med nya invandrare (vilket förstås är bra, men om de inte stannar i Montreal när de blivit permanent residents är det ju inte bra). Det är faktiskt aningen deprimerande. Man blir ledsen.

Jag vet inte varför detta kommit över mig just nu. Kanske beror det på besöket vi nyligen gjorde i Vancouver. Där fick vi se en sprakande framåtanda, nya bussar, ny tunnelbana och gator utan tillstymmelse till hål. Lakoniskt undrar man bara; Var det så här Montreal såg ut efter OS 1976? Och hur kommer Vancouver att se ut om dryga 30 år? Kommer det underhållas? Eller kommer det att sakta förfalla precis som Quebec? Vi får se.

(Bilden har jag lånat från The Gazette. Den är väldigt typisk.)

Lilla Australien

Det är osannolikt många australiensare i Whistler. Ungefär 90% av personalen som jobbar här skulle jag tippa. Konstigt. Australien är ju inte direkt ett land känt för sina skidbackar. Men det kanske är just därför?!

Ljuvligt i Whistler

Det kan inte bli mycket bättre. Solen lyser från blå himmel, coastal mountains är taggiga och vita och det snöade i helgen. Whistler visar sig från sin bästa sida. Men det ger sannerligen oanad träningsvärk.