Barn bussades in från hela stan, utrustades med klappor i tunn kartong och det smälldes och tjoades och skreks och klappades. Go, Juniors, Go! Go Juniors Go!
Maskot på plats, trummis, organist, hysterisk speaker. Hela kittet.
Självklart fanns också en sångerska på plats för att sjunga Oh Canada. Och när alla stod upp och jag såg min yngsta fina unge sjunga med för full hals med sin lilla hand på hjärtat då var det inte lätt att hålla tårarna tillbaka.
2 kommentarer:
Oj, det måste varit en häftig upplevelse (om än lite öronbedövande...). Hon börjar bli en riktig liten kanadensiska Iris - kul!
Karin - Ja, det är kul. Och lite rörande.
Skicka en kommentar