Hjärtevärme

Lycka är att se sitt äldsta syskonbarn leka på skolgården. Att ropa och se glädje i blick och händer som vinkar. Att få kasta slängpussar. Och känna hjärtat svälla, klappa och bulta. Kärlek. Åh, jag tycker så mycket om dem, syskonbarna'!

Man häpnar

Jag menar, hur tjockskallig och spåndum är man inte om man som förälder tycker det är ok att bjuda alla barn i en klass på 30 elever på barnkalas. Utom två.

Antagligen eftersom jag inte tycker att det är ok att detta barn kallar vem som helst vad som helst och ringer till skolan varje gång (ofta!) som mitt barn berättar att hon blivit utsatt. Och eftersom jag för tre år sedan ungefär blev oense med föräldern till barnet om huruvida jag skulle sagt till barnet när hen slängde glåpord efter mig vid skolgrinden. (Det tyckte föräldern inte att jag skulle ha gjort, jag skulle i stället ha letat rätt på personalen och sagt till dem i stället för att säga till hen direkt på ort och ställe.)

Sade jag tjockskallig och spåndum?

Det är grått ute.

Jag hittade en bloggtävling och nu har jag tävlat. Jag har ansökt om att få bli Solresors resereporter på Cypern, Kreta, Spanien eller i Kroatien under en vecka. Vill du också ansöka så gör du det här.

Dagens dilemma

Har jag tagit min blodtrycksmedicin idag? Eller har jag inte? Har? Har inte?

Dagens svar: Vet inte.

Dagens lösning: Jag tog en halv tablett av vardera de två mediciner jag tar.

Får således lite högt blodtryck (med påföjande energikick) eller lite lågt (med påföljande slöhet). Den som lever får se.

Skrivlust

Jag hittade en lista och tänkte att eftersom jag har skrivlust (och inte har lust att skriva PM) så tar jag mig an den. Jag hittade den hos anna.

Vad gjorde du för tio år sedan?

För tio år sedan väntade jag (ganska otåligt) på att det skulle bli den dagen då jag skulle skrivas in på sjukhuset för att sättas igång och få träffa min andra dotter. Hon växte inte så bra i magen eftersom jag var sjuk. Det var bestämt att på det datum då hon var beräknad att komma skulle jag skrivas in på KS och förlossningen skulle börja. Jag var tjock och tung och trött. Men laddad! Jag hade varit sjukskriven i flera månader redan och det kändes som om det var nog.

Vad gjorde du för ett år sedan?

För ett år sedan förberedde jag och fixade inför Mindres födelsedag och födelsedagskalas. Hon hade sleepover med ett gäng små andra flickor och det var ljuvligt. Vi njöt av våren i Montreal. Så smått började vi tänka på hemflytten men än var det länge kvar till dess.

Fem snacks du gillar?

Det är lättare att nämna det snacks jag inte gillar. Men eftersom jag var ung på 80-talet så gillar jag jordnötsringar fast det köper jag aldrig. Det känns lite för mycket. Men jag köpte hem till min 40-års-fest och det var inte bara jag som gillade dem, visade det sig. Annars gillar jag alla typer av rustika chips. Kettle cooked.

Fem sånger du kan texten till.

Jag är dålig på texter, musiken är grejen för mig. Visst kan jag texter, massor, men mest till sådant som jag sjungit själv och således lärt mig. Julsånger och visor. Musikaler. Och så Alanis Morrisettes alla låtar från Jagged Little Pill. För att nämna några.

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär.

Sluta nojja över sommarjobb.

Plugga med gott samvete utan att känna att jag låg till last.

Resa mer. Större längtar efter att vara på en flygplats igen.

Äta ekologisk mat som inte behöver vara billig.

Vara generös(are).

Fem dåliga vanor.

Jag fikar för mycket. Jag är lättköpt, man får mig nästan vart som helst med en bulle och en kaffe.

Jag sitter för mycket still. Jag vet vad jag borde göra (röra mig mer) men kommer icke till skott.

Jag har pyjamas på mig för länge på dagarna.

Jag plockar för mycket och pluggar för lite.

Jag är en rätt stökig människa. När jag städar märker jag att det väldigt ofta är efter mig själv.

Fem saker du gillar att göra.

Gosa med barnen.

Plugga och lära mig massor, massor om mitt nya yrke.

Umgås.

Äta god mat (och laga den och dricka vin till).

Resa. Mycket, ofta och nästan vart som helst.

Fem saker du inte skulle klä dig i eller köpa.

String. Det är fasen så obekvämt.

Kläder från Desigual. Det är verkligen inte jag. Alls. (Ärligt talat tycker jag de är riktigt fula.)

Och om vi då lämnar klädområdet så kan vi ju säga pulvermos.

Färdig pesto.

Och egentligen allt eftersom jag just nu försöker att köpa så lite som det bara är möjligt.

Fem favoritleksaker.

Jag har inga leksaker. Barnens är inga särskilda favoriter.

Nej, mina leksaker är väl barnen som jag fånar mig riktigt med ibland.

Och så maken, förstås.

(Fast jag har en iPad och en iPhone också, men bara för att kunna ringa och läsa kurslitteratur på.)

Jag saknar

Snart har vi varit i Sverige i nio månader. Hur känns det?

Bra. För det mesta.

Men några saker saknar jag riktigt ordentligt.

Det mesta och största; Klimatet. Det är varmare i Montreal, soligare i Montreal och mindre halvdant i Montreal. När det är varmt är det riktigt varmt för solen värmer. Det är ändå breddgrad Madrid. Ge mig mer sol! Mer vårfröjd! Mer blomster! Aldrig har jag sett så många olika sorters tulpaner som i Montreal. Och magnolia.

Det andra; Artigheten och vänligheten. Det är sanslöst tråkigt och surmulet människor emellan. Folk hälsar inte, ber inte om ursäkt, knuffas och har sig. Jag avskyr det. Det är vämjeligt. Ta som exempel tanten på labbet där vi skulle ta blodprov igår. Inte en hälsning, inte ett leende, inte ett ord som smörjmedel. Och hon skulle sticka en tolvåring?! Skäms.

Jag envisas, men det är svårt. Busschaufförerna ser lika chockade ut varje dag när jag häver upp ett "Godmorgon!".

Och så förstås saknar jag det där självklara. Människorna. Staden. Pulsen. Livet där. Men det är ju bara naturligt för man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Saknar man inget har man heller inget upplevt som är värt att sakna. Knyter man inga band, har man inga relationer har man heller ingen att sakna när de inte är där.

Det finns saker jag inte saknar också förstås. Men de får plats i ett annat inlägg.