Morgonstund har guld i mund?

Eller?

Nu har jag flera (var)dagar i rad vaknat sisådär 5.20 på morgonen. Det är liiiite tidigt, får jag nog säga. Jag försöker somna om men det är stört omöjligt, så jag halvslumrar till ungefär kvart i sex då jag kliver upp.

Orolig som jag är tänker jag att jag är stressad och att det är därför jag vaknar. Men jag känner mig inte värst stressad. Jag borde vara det, för att-göra-listan är lång som ett maratonlopp, men den känns helt hanterlig.

Eller är det så att jag helt enkelt är utsövd och/eller behöver en mörkläggningsgardin i sovrummet?

Nåväl, det är ju ett tillfälligt problem. På söndag råder sommartid och då kommer jag att tycka att klockan ringer för tidigt när den ringer klockan sex. Aldrig är man nöjd.

Pysselgen

Äpplet faller ibland långt från päronträdet.

Jag har ingen pysselgen. Men det har dottern. Idag vek hon en yttepytteliten papperssvan av den yttepyttelilla gröna nummerlappen på lunchrestaurangen.

Jag behöver inte förklara ytterligare, eller hur?

Men vad är det som händer?!

Kolla själva.

Ska det aldrig ta slut?

Och vissa är det mer synd om än andra.

Bjuder på några rader

Eftersom jag hörde dem idag och de gick rakt in i hjärtat.

Dom vill lära dig att krypa, att gå i takt.
Dom vill lära dig marschera, att stå givakt.
Stå på rad och klappa händer, för sakens bästa hålla med.
Lära dig hur vinden vänder, för sakens bästa gå på led.

Dom vill lära dig att ljuga, när det tar emot.

Lära dig bocka och att buga, för någon idiot.
Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nått att säga till om, då skall du dansa på min grav.

Dom vill lära dig att tvivla, på det du tror.
Gå omkring och vara rädd för, din syster och din bror.
Jag vill lära dig att dansa, om det någon gång blir av.
Om jag får nått att säga till om, då skall du dansa på min grav.

Då skall du dansa på min grav.

Ljuva drömmar

En och annan gång händer det att jag drömmer en alldeles vanlig dröm om min mamma. Där hon är precis som jag minns henne. Levande, vanlig. Mamma. Inatt hade jag en sådan dröm.

Tänk, jag kan inte medvetet minnas henne på det sättet. Men i hjärnan finns hon lagrad, och drömmen väcker henne till liv. Det är härligt. Älskade mamma. Du är saknad. Något alldeles oerhört saknad.

Hungrig ungdom tillhandahålles

Igår träffade jag en ung man. Han imponerades stort när han fick höra att jag jobbar med marknadsföring. Det tändes ett hoppfullt ljus i ögonen på honom, han oooade och aaaade och sade sån't som "åh, vad coolt" och "guuu vad häftigt att få göra något som verkligen är spännande".

Jag fick lägga band på mig rejält och bita mig i tungan för att inte sprida 40-årings-cynismer omkring mig. För det är ju kul. Och omväxlande. Och bra pengar ("inte för att jag vill vara personlig och privat och så men vad tjänar man på ett sånt där jobb?").

Och så bad han att jag skulle lägga ett gott ord för honom om det dök upp någon lärlingsplats eller någon traineeplats. Och det gör jag så gärna. Den där killen skulle jobba häcken av sig för en chans, det vet jag. Men han kommer inte att få det så lätt, med utländskt namn och ett utseeende - om än icke alls oävet - som ger associationer till dörrvakter och inte till hippa reklambyråjobb.

Men håll i er. Det förvånar mig inte om han lyckas. Han säljer idag, med driv och framåtanda. Framgångsrikt! Och han är beredd att göra det mesta. Jag gjorde det jag kunde och bad honom skicka mitt cv när han filat färdigt på det. Jag ska nog kunna fixa till det lite, sedan får han ringa och sälja in sig, det klarar han säkert alldeles på egen hand.

Någon som behöver en kreativ resurs? En drivapåare? Har en i rockärmen!

Två små hand i hand

Idag ska det experimenteras i Åretruntparadiset. Ett för ömma modern mycket betydelsefullt socialt experiment ska genomföras. Ett styck nioochetthalvtåring ska ta sin viljestarka snartsjuåring till lillasyster i handen och promenera cirkus en kilometer hem från skolan - själv. En kilometer fylld av frestelser och tänkbara omvägar. En tur runt kyrkan, kanske? Utforskning av väg i tätt radhusområde? Plocka lite vintergäck? Gunga lite?

Förmaningar i mängd framfördes imorse. Barn sågs djupt i ögonen med händer som fast höll deras axlar, krävandes uppmärksamhet. "Nu lyssnar du på din storasyster som om hon vore din mamma"."Nu är du förnuftig och schysst, som om du vore mamma."

De ringer innan de går. Sedan bits här på naglarna under den halvtimme detta sociala experiment kan tänkas ta.