Jag känner mig bedragen

Av mataffaren.se. Jag, deras trognaste kund, är sviken. De har haft mage att skaffa sig en massa nya kunder, när de skulle haft bara mig, mig, mig!

När jag nu söker på mitt postnummer för att se när de kan leverera så kan de aldrig leverera imorgon, ytterst sällan någon vettig tid i övermorgon och knappt dagen efter det.

Det går helt enkelt bort. Jag kan knappt planera vad jag ska göra om fem minuter, hur ska jag kunna planera vad jag ska äta flera dagar i förväg?

Nättjänster som funkar, var det det vi pratade om nyss? Detta är ett typexempel på en nättjänst som funkar alldeles utmärkt, det är bara det att verksamheten som nättjänsten ska supporta inte funkar särdeles bra alls.

Städfirman har fortfarande inte hört av sig

Vilket troligen betyder att de inte ens bevakar sin hemadress info@städfirman.se. Som jag mailade från deras webbplats.

Tacka sjutton för att inte webbtjänsterna tar fart när företag inte ens kan sköta sin mailbevakning.

De där tio kilona som skulle bort (bekännelse)

De hann öka till tolv över sommaren.

Men nu har de minskat till åtta.

Som inte kommer att vara borta till 40-års-dagen. Men till nästa sommar, då jädrar. Beach 2009, here I come.

Och min kropp tackar mig. Aldrig har den matats med så mycket nyttigheter som under dessa gångna fyra veckor. Makrill på burk. Ägg. Broccoli. Lax. Nötter. Fettet får skrämselhicka.

Åretruntparadiset vaknar

Tidigt på morgonen, när det ännu är skumt ute och dryper av nattregn i buskar och gräs, då är Åretruntparadiset ganska sömnigt. Då befolkas området av en speciell typ av varelser. Hurtbullarna. De känns igen på sina träningskläder, sin ofta något knubbiga kroppshydda och den envisa blicken. "Jag ska fast jag är jättetrött. Jag ska fast jag är jättetrött. Jag ska fast jag är jättetrött. Jag ska..."

En del joggar. Det ser trögt och jobbigt ut. En del går utan stavar. En del går med stavar.

Själv tillhör jag de tröttaste, trögaste och sömnigaste. Men jag är där. Och jag går. Fort, fort. Så hinner jag inte tänka på hur gott det skulle vara därhemma under mitt täcke.

"Jag ska fast jag är jättetrött. Jag ska fast jag är jättetrött. Jag ska..."

Det kan bli fel ibland, även i DN

Saxar följande stycke ur denna artikel:

"Enligt uppgift till tidningen ligger kvinnan på sjukhus, hon är svårt sjuk och väger 3540 kilo. Några detaljer om hur och varför hon varit inlåst finns inte, mer än att hon ska ha bott på en 15 kvadratmeter stor yta i stugan."

Rekordtungt, eller vad säger ni?

Ur barnamun igen

Ömma modern: Åh, tänk att jag har fått så fina barn.
Fröken Lite Större: Det är väl inte så konstigt mamma. Du som är så smart och fin.
Barnafadern: Och jag då?
Fröken Lite Större (tänker): Du är... duktig.
Barnafadern: Inget mer än så?
Fröken Lite Större: Och så pruttar du mycket!

Varpå hon självklart asgarvar åt sin egen fyndighet. Barnafadern kunde hålla sig för skratt. Det kunde inte barnens ömma moder. Hon fnissar fortfarande.

Och ja.

Jag har fortfarande inte läst ut Into the wild. Jag hinner inte ens avsluta en mama-artikel nuförtiden.