Jetlag

Det har sina fördelar att resa österut och komma tillbaka strax innan skolan börjar. Det är nämligen så att barn med jetlag somnar gott på kvällen och vaknar av sig själva tidigt på morgonen. Utsövda.

Bra tajmat, där. Säger jag till mig själv i brist på kolleger.

Matsäcksvånda

Tre dagar av matsäckspackande och jag har redan slut på idéer. Stackars barn.

Hemmafruns dilemma

Jag har kommit på att det egentligen bara är en enda sak jag saknar som hemmafru. Ja, jag vet. Det är här jag borde säga att jag saknar stimulansen, att använda hjärnan, problemlösningen eller något annat politiskt korrekt. Men nix. Jag använder hjärnan thank you very much och jag löser problem (vart har Störres ryggsäck tagit vägen till exempel) och jag blir stimulerad av livet i allmänhet hela tiden (är särdeles lättstimulerad uppenbarligen).

Men. Det finns ett men.

Kolleger saknar jag. Ni vet, de där som tittar på en med ett brett leende när man kommit innanför dörren på jobbet och säger "kaffe?" innan man ens hunnit starta datorn. De där som behöver häva ur sig lite om chefen och livet och allt annat och de där som också funkar att häva ur sig över. Det skulle inte sitta fel alls här på dagarna om det fanns någon här att bolla det stora, lilla, lätta eller jobbiga med.

För sanningen att säga så är det svårt att skratta högt för sig själv åt sina egna skämt när man är ensam. Det är det. Och det är svårt att klappa sig själv på axeln och säga "bra, där." Fast gudarna ska veta att jag har försökt. Själv är bäste dräng och allt det där men det är väl bara att erkänna att lite bekräftelse behöver vi alla.

Ibland vore det skönt om någon lyssnade när jag svor också (ssschh, säg inget till barnen men det händer att jag svär). När jag nyss till exempel skulle ladda upp en bild från telefonen till detta blogginlägg så gick det inte fast det gick förstås när maken var här häromdagen (efter att jag klagat på att det inte gick). Och då svor jag. Bara lite, men jag svor.

Och det hade känts bra om någon hade sagt med lite sympati i rösten "vad är det nu" eller bara tittat upp från datorn och sett mig. Så det så.

Någon som vill komma och vara min kollega ett litet tag? Gå bredvid, liksom. Assistera lite?

Den har bara sovit lite.

Bloggen, alltså.

Så jag trevar mig igång igen. Vardagen är tillbaka. Och skrivlusten.

Vi får se vart det leder. Bort? Hem? Ingenstans alls? Ointressant egentligen. Det är ju min blogg. Här bestämmer jag.

At the movies

Jag skulle ta flickorna på Shrek Forever After i 3D igår. Kom in på bion, försökte få ut mina förbokade biljetter från maskinen. Kortet känns inte igen. Till slut förstår jag att jag är på fel bio. Fick springa med barnen till den parkerade bilen för att köra dit där jag trodde att bion var (absolut mitt i smeten). Parkerar. Och nu har jag inte kontanter till biljetten. Snälla parkeringskillen accepterar att ta allt jag hade. Tack gud för bemannade parkeringar. Vi hann! (Och nej, filmen var inte så bra men hallå, 3D-effekterna vara coola.)

Went into the cinema, tried to get my pre-bought tickets from the machine. Card not recognized. Eventually realizes that I am in the wrong cinema. Had to run with the kids to the car to drive to where I thought the other cinema was, in the absolute middle of the city. Parks. Does not have money for parking! Nice parking guy will accept lower payment, thank god for manned parking lots. We made it! (And no, the movie was not particularly good, but hey, the 3D-effects were cool.)

A special kind of hen

De har en speciell sorts höns här i Kanada. Tror ni hon heter Rosa?
They have a very odd hen variety in Canada. Do you think she is called Rosa?

My place in the sun

Imorgon blir det sol igen. Och det börjar bli trivsamt på terassen.
Tomorrow the sun will shine again. And the patio is turning out pretty nice.