Glammigt namn på något så obehagligt. Som syns när man först märker att man inte kan läsa saga för Fröken Mindre för bokstäverna syns inte där man fäster blicken. Paniken måste hörts i rösten när jag ynkligt ropade till maken "Du måste komma och ta över för jag får migrän".
Obehaget ökar när hela högra synfältet fylls av sicksackande, darrande svängningar. Ipren. Marsch i säng. Hemska mardrömmar. Gräver efter treon. Somnar ordentligt bortåt tretiden i dotterns säng, där det är riktigt mörkt.
Nu, på morgonen, känns det bara om jag skakar på huvudet. Och det tänker jag sannerligen låta bli.
Jag, som tillhör släktskarans mer lyckligt lottade på migränfronten, funderar över orsaken. Det var så länge sedan sist. Och visst, stressen har varit påtaglig på sistone. Men, ändå... Kan det ha varit den rejäla portionen citrussallad jag åt till efterrätt på krogen strax innan utbrottet? Nåväl, jag hoppas det dröjer innan migränen visar sitt fula tryne här igen. Det räcker med att Fröken Lite Större drabbas minst en gång i månaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar