En liten unge som jag känner har det svårt. Elaka kompisar. Och fasen, vad jag blir arg. Mobbning är något av det värsta man kan utsättas för, både som vuxen och som barn. Tro mig, för jag har blivit utsatt, både som barn och som vuxen. Det önskar jag ingen. Och ack så frustrerande det är att man som vuxen kan göra så lite.
Ta dem i örat, är vad man vill göra. Hårt. Och det får man ju inte och så hjälper det antagligen inte heller. Men det är väl inget som hindrar att man vill det ändå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar