Skidiakttagelse nummer 2

Det är folk överallt. Alltså inte folk i backen (även om det är det med) men det finns folk för att göra allt. Inte har man en digital scanner som scannar streckkoderna utan en livs levande person som säger Bonjour Mademoiselle till Fröken Mindre och aldrig missar ett "have a nice ride".

Det finns också folk som har tryck med Columbia Prevention på ryggen och som, speciellt mot slutet av dagen, åker runt och kollar till folk som ser ut som om de åkt lite för mycket. Som är framme innan man hinner blinka om man ramlar och frågar om allt är som det ska.

Det finns folk som har stora vita kors på ryggen, men som inte bara är sjukvårdare utan också fixar med allt som har med säkerhet att göra.

Det fanns folk att fråga om vägen och om allt annat som hade med backarna att göra. Även de med speciell outfit.

Och dessutom en speciell sorts skidlärare. En sort som hade ett "nice skiing" till övers för en tioåring som inte ens tillhörde deras lektionsgrupp. En sort som också kom fram och kollade till en i backen när man ramlat. En sort som tog hänsyn med sin grupp.

Det är trevligt.

(Det enda som inte fanns var en städerska, men det är en annan historia. Drickskuvert till städerska fanns dock. Konstigt.)