Vi tog bilen och drog två timmar norrut, till Mont Tremblant. Väl framme mötte oss en riktigt disney-inspirerad skidort med nybyggda hus som ska se ut som om de är någonstans i savojen. De lyckas sådär med just det, men det är mysigt. Väldigt mysigt. Första bilden visar utsikten från vårt hotell.
Snö var det dock inte så gott om, kanonsnö i backarna i mängder. Till min förtvivlan använde man kanonerna i byn också mot slutet av vår vistelse, för att ge snö i byn till jul. Oerhört slöseri om du frågar mig, men ok - det var skönt att kunna sätta på sig skidorna vid husknuten och åka till backen.
Ett enormt lyft att ha egna grejer, mina skidor åkte av sig själva, jag behövde knappt svänga. Barnen gick fram med stormsteg (eller de åkte kanske snarare). Som vanligt är jag nervös på mammasätt över att ungarna ska bli påkörda och jag var glad över ryggplattorna vi köpte inför Hafjell förra året.
Jag var lärare åt Fröken Mindre för maken var för skraj. Med mig framför åkte hon nedför även de branta partierna och vi jobbade på carvingen medelst förevisande. Luuuuuta dig, luuuuuta dig. Och: Bööööj på knäna. Lärare och elev är söta på bilden, tycker jag.
På kvällarna lagade vi av kostnadsskäl mat i vår condo alla kvällar utom en, men annars är Tremblant otroligt mysigt på kvällstid. Det var ju lite småkallt också minst sagt, så vi höll oss inne. Första morgonen var det minus 29 grader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar