Hemma

I kvällningen tänker jag lite på det förunderliga att Montreal för alltid kommer att kännas som hemma för mig. På att jag verkligen trivs här. Alldeles på riktigt. En bit av mitt hjärta blir kvar när vi flyttar. Kvar bland de vackra gamla husen, bland Rue Barré-skyltarna och lönnlöven som bäddar in gatorna i ett gult täcke. Kvar bland slitna motorleder och kvar bland alla de människor vi möter i alla mänsklighetens kulörer och varianter. Je t'aime, Montréal. Je t'aime.