Listan dag 02 - Min första kärlek

Min första kärlek. Minns jag ens? Det var nog mamma. Måste varit mamma. Och sedan blev jag förstås kär. Blir inte alla det när de är små? Jag har alltid fäst mig lätt vid människor. Tycker ack så mycket om ack så många. Jag har lätt för den, kärleken.

Småningom blev jag himlastormande kär förstås. I maken. Men före honom?

Jag minns Dan. Jag gick i femman. Han gick i trean. Stackars Dan. Jag och Anette älskade nästan ihjäl honom och hans kompis. Vi följde efter dem. Vi ritade meddelanden i gruset på deras skolväg. Han spelade i min orkester och jag vågade knappt titta på honom. Stackars pojkar, de fattade inte någonting. Var bara irriterade, och det kan man sannerligen förstå. Men var det kärlek? Kanske, men snarare besatthet.

I högstadiet var jag kär på riktigt. Jag minns fortfarande när han vände på min namnbricka, den i silver som jag bar runt halsen. Han såg att det bara var mitt eget namn. Lyckan när jag såg att han såg lättad ut. Fast sedan sade han inget mer. Inte jag heller. Men han hade sammetsögon och varma händer. Det var inte besatthet. Jag tror det var kärlek. Faktiskt.

Sedan blev det en massa trasigt och fel med kärleken. Men det var då. Nu är nu. Nu är lugn. Ro. Och kärlek.