Helgerån?

Sverige är som tokiga. EM i fotboll. Mer behövs inte sägas, tydligen.

Men i den här familjen är vi inte så lättflörtade när det gäller fotboll. Inte alls faktiskt. Vi firar denna junimåndag med att dra igång en ny säsong av Bachelorette. Amerikansk dålig teve när den är som bäst. (Sedan finns ju också Survivor, men det är amerikansk bra teve när den är som bäst. Det är skillnad.)

Ett av alla dessa val

När vi flyttade hem för ett år sedan snart var vi tvungna att skaffa nytt elavtal när det var rätt dyrt. Det har sedan dess fortsatt att vara rätt dyrt, men nyss blev det billigare. Och nu känner jag mig väldigt nöjd med mig själv när jag för en gångs skull kommit mig för med att utnyttja den där omteckningsrätten vi betalade för när vi tecknade avtalet. Jag sänkte priset med 10 öre per kWh vilket i reda pengar för oss i vårt hus (el-slukaren även kallat) betyder 3.000 kronor om året ungefär. Sjukt bra. Dessutom band jag nu i ett par år till och då avtalet ska tecknas om görs det på våren och det brukar vara en bra tid, med fyllda vattenmagasin. Nu ska jag klappa mig själv på axeln litegrann och helt kort förtränga att jag inte har ett sommarjobb vilket jag som studerande verkligen borde ha. Men man får vara nöjd med det lilla ibland.

Förnuft och känsla

Det är min Större det. Idag dominerade förnuftet. Hon är allt sin mors dotter. Dagen tillbringas på Grönan. Det är mentordag med skolan och de ska sätta sprätt på under läsåret genom hårt arbete förvärvade klasskassepengar. Vädret såg hotfullt ut i morse. Och det regnade, lugnt sagt, en del igår.

Så Större tog regnjackan. Ja, jag ska erkänna att jag frågade henne om hon skulle ta den. Bara lite uppfordrande. Men det hade hon redan tänkt på. Och i bilen på väg till skolan sade hon tyst: "Jag kan se dem, alla de där tjejerna, när de står där under tak i regnet och fryser. Och jag har min regnjacka." Och så fnissade hon lite. Och konstaterade att hon är på Grönan för att åka grejer och inte för att se snygg ut.

(Mindre, som också skulle på uteaktivitet, var inte lika villig att ta med regnjackan. Den stoppades längst ned i väskan där den antagligen får stanna. De är olika, mina döttrar.)

Hjärtevärme

Lycka är att se sitt äldsta syskonbarn leka på skolgården. Att ropa och se glädje i blick och händer som vinkar. Att få kasta slängpussar. Och känna hjärtat svälla, klappa och bulta. Kärlek. Åh, jag tycker så mycket om dem, syskonbarna'!

Man häpnar

Jag menar, hur tjockskallig och spåndum är man inte om man som förälder tycker det är ok att bjuda alla barn i en klass på 30 elever på barnkalas. Utom två.

Antagligen eftersom jag inte tycker att det är ok att detta barn kallar vem som helst vad som helst och ringer till skolan varje gång (ofta!) som mitt barn berättar att hon blivit utsatt. Och eftersom jag för tre år sedan ungefär blev oense med föräldern till barnet om huruvida jag skulle sagt till barnet när hen slängde glåpord efter mig vid skolgrinden. (Det tyckte föräldern inte att jag skulle ha gjort, jag skulle i stället ha letat rätt på personalen och sagt till dem i stället för att säga till hen direkt på ort och ställe.)

Sade jag tjockskallig och spåndum?

Det är grått ute.

Jag hittade en bloggtävling och nu har jag tävlat. Jag har ansökt om att få bli Solresors resereporter på Cypern, Kreta, Spanien eller i Kroatien under en vecka. Vill du också ansöka så gör du det här.

Dagens dilemma

Har jag tagit min blodtrycksmedicin idag? Eller har jag inte? Har? Har inte?

Dagens svar: Vet inte.

Dagens lösning: Jag tog en halv tablett av vardera de två mediciner jag tar.

Får således lite högt blodtryck (med påföjande energikick) eller lite lågt (med påföljande slöhet). Den som lever får se.

Skrivlust

Jag hittade en lista och tänkte att eftersom jag har skrivlust (och inte har lust att skriva PM) så tar jag mig an den. Jag hittade den hos anna.

Vad gjorde du för tio år sedan?

För tio år sedan väntade jag (ganska otåligt) på att det skulle bli den dagen då jag skulle skrivas in på sjukhuset för att sättas igång och få träffa min andra dotter. Hon växte inte så bra i magen eftersom jag var sjuk. Det var bestämt att på det datum då hon var beräknad att komma skulle jag skrivas in på KS och förlossningen skulle börja. Jag var tjock och tung och trött. Men laddad! Jag hade varit sjukskriven i flera månader redan och det kändes som om det var nog.

Vad gjorde du för ett år sedan?

För ett år sedan förberedde jag och fixade inför Mindres födelsedag och födelsedagskalas. Hon hade sleepover med ett gäng små andra flickor och det var ljuvligt. Vi njöt av våren i Montreal. Så smått började vi tänka på hemflytten men än var det länge kvar till dess.

Fem snacks du gillar?

Det är lättare att nämna det snacks jag inte gillar. Men eftersom jag var ung på 80-talet så gillar jag jordnötsringar fast det köper jag aldrig. Det känns lite för mycket. Men jag köpte hem till min 40-års-fest och det var inte bara jag som gillade dem, visade det sig. Annars gillar jag alla typer av rustika chips. Kettle cooked.

Fem sånger du kan texten till.

Jag är dålig på texter, musiken är grejen för mig. Visst kan jag texter, massor, men mest till sådant som jag sjungit själv och således lärt mig. Julsånger och visor. Musikaler. Och så Alanis Morrisettes alla låtar från Jagged Little Pill. För att nämna några.

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär.

Sluta nojja över sommarjobb.

Plugga med gott samvete utan att känna att jag låg till last.

Resa mer. Större längtar efter att vara på en flygplats igen.

Äta ekologisk mat som inte behöver vara billig.

Vara generös(are).

Fem dåliga vanor.

Jag fikar för mycket. Jag är lättköpt, man får mig nästan vart som helst med en bulle och en kaffe.

Jag sitter för mycket still. Jag vet vad jag borde göra (röra mig mer) men kommer icke till skott.

Jag har pyjamas på mig för länge på dagarna.

Jag plockar för mycket och pluggar för lite.

Jag är en rätt stökig människa. När jag städar märker jag att det väldigt ofta är efter mig själv.

Fem saker du gillar att göra.

Gosa med barnen.

Plugga och lära mig massor, massor om mitt nya yrke.

Umgås.

Äta god mat (och laga den och dricka vin till).

Resa. Mycket, ofta och nästan vart som helst.

Fem saker du inte skulle klä dig i eller köpa.

String. Det är fasen så obekvämt.

Kläder från Desigual. Det är verkligen inte jag. Alls. (Ärligt talat tycker jag de är riktigt fula.)

Och om vi då lämnar klädområdet så kan vi ju säga pulvermos.

Färdig pesto.

Och egentligen allt eftersom jag just nu försöker att köpa så lite som det bara är möjligt.

Fem favoritleksaker.

Jag har inga leksaker. Barnens är inga särskilda favoriter.

Nej, mina leksaker är väl barnen som jag fånar mig riktigt med ibland.

Och så maken, förstås.

(Fast jag har en iPad och en iPhone också, men bara för att kunna ringa och läsa kurslitteratur på.)

Jag saknar

Snart har vi varit i Sverige i nio månader. Hur känns det?

Bra. För det mesta.

Men några saker saknar jag riktigt ordentligt.

Det mesta och största; Klimatet. Det är varmare i Montreal, soligare i Montreal och mindre halvdant i Montreal. När det är varmt är det riktigt varmt för solen värmer. Det är ändå breddgrad Madrid. Ge mig mer sol! Mer vårfröjd! Mer blomster! Aldrig har jag sett så många olika sorters tulpaner som i Montreal. Och magnolia.

Det andra; Artigheten och vänligheten. Det är sanslöst tråkigt och surmulet människor emellan. Folk hälsar inte, ber inte om ursäkt, knuffas och har sig. Jag avskyr det. Det är vämjeligt. Ta som exempel tanten på labbet där vi skulle ta blodprov igår. Inte en hälsning, inte ett leende, inte ett ord som smörjmedel. Och hon skulle sticka en tolvåring?! Skäms.

Jag envisas, men det är svårt. Busschaufförerna ser lika chockade ut varje dag när jag häver upp ett "Godmorgon!".

Och så förstås saknar jag det där självklara. Människorna. Staden. Pulsen. Livet där. Men det är ju bara naturligt för man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Saknar man inget har man heller inget upplevt som är värt att sakna. Knyter man inga band, har man inga relationer har man heller ingen att sakna när de inte är där.

Det finns saker jag inte saknar också förstås. Men de får plats i ett annat inlägg.

Dagens kommunikationstips

Förresten, apropå detta.

Om du vill verka engagerad och vänlig och seriöst angelägen i din mejlkonversation, undvik förkortningen Mvh i stället för Med vänlig hälsning.

Det ser så enormt slappt och oengagerat ut. Mig säger det följande; Att du är så otroligt upptagen och stressad att du knappt orkar skicka ett mail till mig egentligen. Och då händer det sig som så att jag har svårt att ta till mig budskapet. Jag ser bara det där sura, trista Mvh. Som att lägga på luren utan att säga hejdå.

Icke tycka om student

Jag pluggar nu. Min tillvaro som hemmajobbande mamma i Kanada is no more. I stället läser jag en lång utbildning vid ett fint universitet, jomenvisst.

Men det var inte det jag skulle berätta. Utan det jag skulle berätta är att det bland vissa föreläsare finns ett häpnadsväckande studentförakt. Det yttrar sig till exempel i att vänliga mail om kursinnehåll och kursmål bemöts med kort ton och spydigheter. Det är trist. Om någon skulle använt den tonen till mig på jobbet hade jag blivit rätt sur och tagit upp saken med vederbörande direkt. Nu är det svårare, för jag är i beroendeställning. Så är det, även om jag på ett vis också är kund eftersom jag investerar dyra pengar i en utbildning. Så jag tränar på att bita ihop och sitta på händerna för att inte svara något med bett i. Helst inte svara alls. Helt nytt för mig faktiskt. Hur det går? Oväntat bra.

Update: Kom att tänka på att jag tränat på detta tidigare. Jag har ju varit konsult. Och då var det stundtals ännu värre. Jag erinrar mig kunden som använde uttrycket "konsultjävlar". Och som skrek så när hon ringde att man fick hålla luren en meter från örat.

Förändringarnas tid?

Det händer saker i vårvintermörkret. Samtidigt som ljuset börjar lätta och småfåglarna börjar sjunga händer det saker i vänkretsen. En vän ska separera, en vän ska flytta långt och en annan funderar på att starta eget. Allt inom loppet av mindre än en vecka. Det är inspirerande och stärkande. Alla dessa kvinnor, långt ifrån purunga, som inte nöjer sig. Som vågar sträva vidare, högre. Sanna mot sig själva. Jag ser fram emot att få följa med på deras resor parallellt med min egen som går mot ett nytt yrke och en helt ny tillvaro.

Det ringde häromdagen

Maken svarade. Jag hörde att det var en middagsinbjudan till samma kväll. Vi var redan upptagna och jag hörde maken förklara detta. Jag teaterviskade att "nästa lördag går ju bra". Maken framförde detta. Det bestämdes.

Det var bara ett litet aber. Maken var inte säker på vem det varit som ringt och bjudit in oss. Ett litet glapp i korttidsminnet hade raderat ut namnet och han var alls icke säker på att han kände igen rösten. Enda ledtråd: de sade att de bodde några hus bort i området. Det är det ganska många som gör.

Nåväl, nu vet vi. Men inte var det makens förtjänst.

Dottern apropå SOPA (avdelningen saker som är viktiga när man är tolv)

Mamma, om de stänger YouTube och facebook, då kan jag inte leva längre.

Jahapp.

Lycka är en bra skola

Vi har efter flytten hem från Kanada haft riktiga skolproblem. Mindre har det tufft.

Då är det alldeles extra skönt att Större inte har det tufft alls. Igår var jag på föräldramöte i hennes skola. Ett möte som bjöd på både rörda tårar, glada skratt och imponerad tystnad. Hon är en riktig eldsjäl, rektorn. Det hon föresatt sig att göra, det gör hon också. Alltihop med fingertoppskänsla och engagemang både för barnen och för hennes lärarkår. Att det finns en sådan skola i Sverige är underbart. Och att mina döttrar - den ena redan nu och snart den andra också - får gå där är än mer underbart.

(PS. De bloggar också.)