On y va

Eller något liknande heter det väl på franska. Bloggen stänger för semester. A la France!

(Förlåt alla frankofiler. Jag kan ingen franska. Det märks kanske.)

Udda ljud

Det låter som en motorväg när man närmar sig den stora klätterhortensian i vår trädgård. Tusentals bin och humlor jobbar stenhårt. Ett ljud att lagra för att ta fram och njuta av när det enda som låter är vinterns snålblåst.

Trött

Tvekade lite om huruvida det var ok att jag valt att stanna hemma idag för att stävja förkylningen. Jag är sådan att jag helst ska ha hög feber om det ska vara ok att vara hemma.

Men tvekan upphörde när jag kom på att jag hällt välling i kaffebryggaren. Det är nog bäst jag håller mig här så jag inte ställer till med något värre.

Inte mycket bevänt

är det med mig.

Sur. Grinig. Lättirriterad. Allmänt otrevlig. Intolerant.

Lägg också till ludd i huvudet, ont i halsen, hosta, hosta, hosta, snuva. Sade jag ont i halsen?

Ni skulle bara veta hur det känns när en kvinna är riktigt förkyld.

Bebistankad

Ifall jag skulle slås av längtan efter fler barn, så finns det bot. Två underbara kusiner att låna. En härligt envis någraåring med krut i humöret och härlig lekvilja. En liten underåring med leendet nära till hands, lätt att hantera och ack så ljuvligt gosig. Ett privilegium att få vara moster till dessa två. Ett sant privilegium.

Fördelen med jobbmailen på webben

Det är att man kan läsa mailet från chefen om att min dragning för ledningsgruppen imorgon är inställd redan kvällen innan. Det betyder nämligen att man får sovmorgon och kan lämna dotra på friidrottslägret. Vilket man ju så väl behöver när man har kli i halsen och hostar hela natten.

Tack gode gud för Cocillana Etyfin. Stäm upp i kör nu allihopa.

How do I live without you
I want to know
How do I breathe without you
If you ever go
How do I ever, ever survive
How do I
How do I
Oh, how do I live

Mer fröken Mindre

Fröken Mindre har precis somnat till efter en intensiv dag. Hennes arma moder ska resa sig, försiktigt förstås för att inte väcka den precis nyinsomnade lillprinsessan. Då plötsligt häver sig den nyss så djupt snosande upp i sittande:

"Oj, jag drömde visst. Jag var och provade glasögon och då kom det en massa myror och klättrade på mig."

Två sekunder senare sov hon åter lugnt.

Fröken Mindre igen.

Fröken Mindre: Pappa, säg något som börjar på "R".
Fröken Mindre: Nej, nu kom jag på. Stol!

När barnen inte är glada och tacksamma

Fröken Lite Större hade kalas igår. Egentligen inte kalas, utan födelsedagsmiddag. Hon hade inte fått bjuda så många, så det var med lillasyster sju stycken som åt och hade skoj hemma hos oss igår. Trerätters middag, bål att dricka, småplock till förrätt. Mingel på nioåringars vis går till så att alla springer runt i vardagsrummet och jagar ballonger.

Nå, till saken.

Fröken Lite Större har förstärkt pysselgen. Således ville hon vara med och förbereda den skattjakt hon absolut skulle ha på kalaset. Hon deltog i planeringen, var med och bestämde hur kartan skulle se ut och ville prompt provleka ett par av lekarna.

Hennes mor och far påpekade att hon faktiskt fick välja mellan att delta vid förberedelserna och vid själva skattjakten. Ja, självklart fick hon vara med i ett lag, men då fick hon vara tyst - för hon hade ju redan fusklekt.

Det gick inget vidare. Hon kunde inte hålla tyst, och vi fick säga till henne på skarpen ett par gånger så att hon inte skulle förstöra för de andra. Hon blev så klart ledsen. Och efter kalaset bröt hon ihop.

Hon hade inte haft roligt på kalaset, hon hade inte fått vara med och hennes elaka mamma (utklädd till piratkapten) hade givit en annan kamrat förtroendet att få hålla skattkartan. Och hon var allmänt otacksam, sur, grinig och ledsen.

Usch vad jobbigt det känns som förälder. Vi är så bortskämda med att hon är tacksam för allt, och trots att logiken säger att hon var så trött att hon knappt höll ihop så blev både jag och hennes arme far arga. Kalaset var både dyrt och tidskrävande.

Nåväl, efter en timmes snack, tydlighet från mor och far och lite sans så var kalaset inte så tokigt ändå. Och hon kunde förstå att kompisarna hade haft stenkul och likaså mamma och pappa och att det också var värt något.

Men det är trist när ens ungar visar sina sämsta sidor. Det är lättare när de är nöjda och soliga.

Sisådär...

...känns det idag. Kli i halsen, hostade hela natten, trött. Varmt på kontoret, buller när man öppnar fönstret och allmän brist på inspiration. Mailprogrammet fungerar inte på jobbet.

Nä nu vill jag gå hem.

Svårt vara barn

En liten unge som jag känner har det svårt. Elaka kompisar. Och fasen, vad jag blir arg. Mobbning är något av det värsta man kan utsättas för, både som vuxen och som barn. Tro mig, för jag har blivit utsatt, både som barn och som vuxen. Det önskar jag ingen. Och ack så frustrerande det är att man som vuxen kan göra så lite.

Ta dem i örat, är vad man vill göra. Hårt. Och det får man ju inte och så hjälper det antagligen inte heller. Men det är väl inget som hindrar att man vill det ändå?

Karlar.

Säger bara det.

Jag har tagit med dottern till jobbet idag eftersom hon var hängig. Detta enbart eftersom jag hade ett möte kl 9 om vårt nya intranät. Konsulten hade bett om ett möte.

Men när han kommer visar det sig att det enda han vill är att göra något som är väldigt tekniskt och som min kollega hanterar bättre. Detta kan man tycka att han kunde kläckt ur sig lite tidigare så jag sluppit åka hit.

Karlar, alltså. Konsultkarlar. Ännu värre.

I åretruntparadiset råder förtvivlan

För Fröken Lite Större har insett att hon är uppbokad 35 av sommarens 62 lediga dagar. Och det är ju sååååå lite ledigt. Hon kommer inte att orka med. Det kommer att bli jättejobbigt. Speciellt friidrotten kommer hon inte att orka. Hon springer ju bara med, och det är superjobbigt. Faktiskt. Samtidigt storgråter hon att hon helst vill gå i skolan hela tiden och inte alls sluta. Att hon faktiskt har privilegiet att vara helt ledig i 62 dagar hjälper föga.

Mamman i huset lyssnar, tänker och funderar. Barnet hade lite ont i örat idag, ringde faktiskt och bad att få bli hämtad. Och det är uppenbarligen så att hon är redigt trött. Och friidrottslägret börjar dagen efter skolan slutar, och efter midsommar blir det långresa med bilen.

Så. Hon är inte jättesjuk, men man ska inte uppmana barnen att driva sig själva för hårt. Uppenbarligen har alla aktiviteter, avslutningar och annat tagit sin tribut. Imorgon ska här vårdas ömklig unge. Laddning inför skolavslutningen, så det så.

Nu lyssnar den ynkliga stora bebisen på Bamse. Skönt att vara liten fast man nästan är nio.

Det är riskfyllt att blogga

För det kan leda till att ens vänner smäller en på fingrarna och säger "det där ska du inte ha" när man sneglar åt det smarriga fikabrödet när man köpt en slät kopp.

Skulle aldrig bloggat om de där tio kilona.

No way to go GI viktkoll

Usch och fy för negativ avtalsbindning. Har testat GI Viktkoll, och inte nog med att det inte funkade så bra (beror kanske inte så mycket på dem som på mig), nu har de haft den dåliga smaken att automatförlänga mitt medlemsskap och fakturera mig. Och de har inte sagt ett pip om att abonnemanget var på väg att gå ut.

Det stod säkert i något finstilt, men det var definitivt inte tydligt att det var så fallet var.

Så nu har de en missnöjd kund mer, och en kund mindre framöver. Och en varning utfärdas härmed för denna skumma webbtjänst.

Fy på sig, GI Viktkoll.

Och nu halkade tårna ner.

Gott så.

Som ett barn på julafton...

...sitter jag nu och plockar med mitt bare minerals get started kit som goe snällaste polarn släpat hem från Americkat.

Trots att jag vet att det inte är någon som kommer att se någon skillnad. Men hoppet är det sista som överger en, säger man ju :).

Men gott är det med alla små burkar...

http://www.sephora.com/browse/product.jhtml?id=P213800&categoryId=B70

Bara på mitt jobb

Bara här på min hopplöst omoderna arbetsplats inför man servicefönster för it-systemen en gång i månaden mellan 06.30 och 08.00 på morgonen. Då man inte garanterar åtkomst till it-systemen. Herregud, halva företaget börjar ju 07.00 på morgonen. Men då får man väl göra något annat. Dricka kaffe, anyone?

På allmän begäran. Aj.

Jag saknar mina gamla kolleger.

Så är det bara. Helknäppa. Inget fel på de kolleger jag har här, men de är liksom... normala.

Mailkonversation igår. Massmail, typ.

Mail 1:
Terve och moi och sena hela punten mensjor. Hoppas att är bra med hela tjocka bunten.
Tjing och adios.

Mail 2:
Yo ho!
Hela punten mensjan X mår para pra :-)
Jobbet är underpart så her års!
/X

Mail 3:
Knasbullar e ni hela högen.
Tur att man sjelf är så sansad!
kramisar
Y
P.S. min långfingertå på vänster fot är lila. Bifogar
foto. Sprang in med den under en öppen dörr.

Mail 4:
Meh! Det är nåt fel på dina tår! De är små gubbar ju. Scary!

Mail 5:
Split personality.

Nu har det hänt igen

Kollegan: Åh, det är så spännande nu inför tisdagen!
Jag: Tisdag? Vad händer då?
Kollegan (frustrerat): Meeeeeeehn.

Bara att inse; På sportfronten är jag hopplöst förlorad.

Picknickstrejk

Förresten så vägrade jag göra fler matsäckar igår. Pizza från lokala pizzerian ituklippt på plats med sax till ätvänliga bitar är också bra utflyktsmat. Så det så.

Att beta av

En efter en åker de ned. Lapparna på anslagstavlan. Där har hängt anslag om guldfester, vårfester, picknickar, sommaravslutningar och konserter. Men nu hänger där bara två små futtiga anslag kvar. Resten har vi betat av. Och det är ack så infernaliskt skönt.

För även om gårdagens picknick med Fröken Lite Störres klass var trevlig i försommarkvällen, så behöver vi lugn och ro. Också.

Smutsiga kläder

En av tillvarons trivialiteter idag i Åretruntparadiset. Kläder som är smutsiga när man precis ska till att köpa dem. Jag framstod som en riktig surkärring när jag faktiskt envisades med att låta köpet av solkiga examensklänningar gå tillbaka precis när jag betalat. Visst, det är billigt på Lindex. Men att behöva tvätta innan man använder kläderna tycker jag är jobbigt. Det är jobbigt nog ändå, det där tvättandet.

Det där med köpstopp

Går ju alldeles utmärkt.

Och inte kan det räknas som fusk när goe vännen handlat enligt inköpslista i NY och nu ska lämna över detta till mig? Han fick ju inköpslistan redan i april, ju.

Aura...

Glammigt namn på något så obehagligt. Som syns när man först märker att man inte kan läsa saga för Fröken Mindre för bokstäverna syns inte där man fäster blicken. Paniken måste hörts i rösten när jag ynkligt ropade till maken "Du måste komma och ta över för jag får migrän".

Obehaget ökar när hela högra synfältet fylls av sicksackande, darrande svängningar. Ipren. Marsch i säng. Hemska mardrömmar. Gräver efter treon. Somnar ordentligt bortåt tretiden i dotterns säng, där det är riktigt mörkt.

Nu, på morgonen, känns det bara om jag skakar på huvudet. Och det tänker jag sannerligen låta bli.

Jag, som tillhör släktskarans mer lyckligt lottade på migränfronten, funderar över orsaken. Det var så länge sedan sist. Och visst, stressen har varit påtaglig på sistone. Men, ändå... Kan det ha varit den rejäla portionen citrussallad jag åt till efterrätt på krogen strax innan utbrottet? Nåväl, jag hoppas det dröjer innan migränen visar sitt fula tryne här igen. Det räcker med att Fröken Lite Större drabbas minst en gång i månaden.