En lycklig Fröken Större väcktes imorse med beskedet om att jag fått ett mail där de ber att hon ska vara svenska skolans lucia i år. Glatt ropade hon "ja!" under sitt gosiga täcke. Och jag, jag stod en lång stund i vardagsrummet, såg på gatan och livet utanför och tänkte att det är väl förunderligt att jag är mamma till en tioåring som ska vara lucia. Jag gick ju nyss i skolan och sjöng luciasångerna själv. Det är alldeles otroligt underligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar