Inte förrän jag lämnade Sverige insåg jag hur långt fram myndigheter, företag och organisationer var med att utveckla och använda sig av digitala tjänster.
Kanada är ljusår efter. De får lägga på ett kol, och det snabbt, om de inte ska bli fullkomligt omsprungna av snabbfotade konkurrenter på världsmarknaden.
Det senaste exemplet stötte jag på idag, när jag cyklade iväg till polisstationen för att få en kopia på polisanmälan jag gjorde när jag drabbades av stöld av min handväska för några veckor sedan. Jag fick ingen kopia då, utan bara ett rapportnummer, och tänkte väl inte mer på det just där och då.
Men se någon kopia gick inte att få. Jag såg anmälan där på datorn framför tjänstemannen, så visst fanns den. Men för att få ut den måste jag till arkivet. Poliskvinnan mumlade något om att det berodde på att det fanns en misstänkt gärningsman (jag hade angivit ett signalement).
Så; Hon bistod med telefonnumret till arkivet. Dit kunde jag ringa för att få veta hur jag skulle göra och inte minst vad det skulle kosta (!). Låt mig gissa; På arkivet talas endast franska.
Fortsättning följer.
2 kommentarer:
kan det ha något att göra med att dom har lite franskt blod i ådrorna eller att språket gör dom segare här i frankrike är iof vissa saker skapligt digatiliserade men allt måste kontroll göras två gånger ändå och mängden papper man får är otroligt och allt är så omständigt.
Ulrica: Det kan nog vara det franska blodet :). Ganska omständligt och trixigt är det även här...
Skicka en kommentar