Flickorna Större och Mindre har inget fritids här. Det behövs ju inte, eftersom deras ömma moder är hemmamamma. Men nu har skolan startat en Soccer club då barnen två gånger i veckan ska först få tutoring och hjälp med läxorna och sedan spela fotboll. Bästa kombinationen för Fröken Större och hennes nyvunna fotbollsintresse.
Det skulle ha börjat i tisdags. Men då kom Fröken Större ut tillsammans med lillasyster och hade helt glömt - eller visade det sig - kanske inte vågat. Hon visste inte vart hon skulle gå och hon var enda tjejen och...
Men igår när jag hämtade henne, kom klassens solstråle fram. Det är Vaibel (fråga mig inte hur det stavas för jag vet inte) från Kerala, söt som socker och alltid med ett glatt "hej" på läpparna. Han småpratar lite, frågar mig om jag kommer på nästa pizza lunch för att hjälpa till, upplyser om att skolan är stängd på fredag... Sedan frågar han Fröken Större om hon ska gå på Soccer club. Hon svarar ja, förstås. Fast lite osäkert. Då säger han helt oombedd; "I will take you."
Vilken intuition. Jag ser hur Fröken Större blir glitterglad i ögonen, och jag säger till pojken att jag är så tacksam och att det är jättebra att han tar med henne när det är första gången och allt. Han säger att det är bra att hon ska spela fotboll för hon är ju så duktig och gjorde så bra ifrån sig i turneringen.
Sicken go' unge, den där Vaibel. Det är nog sant, som Fröken Större säger "i den här klassen mamma är vi ett team och alla är med".
Så ikväll; Fotboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar