Jag surfade lite igår. Sådär som man gör när man kollat sin Facebook, sin mail och sina forum och de svenska nättidningarna. Gick vidare till Montreal Gazette på nätet.
De toppar med "HQN1 shot schedule moved up 15 days". Hjärtat började slå lite snabbare. Vi har väntat och väntat på att få vaccinera fröken Mindre som har astma. Den 16 november skulle hon som tidigast kunna få sin spruta. Vi andra betydligt senare. Jag läser att de från och med _idag_ (igår då...) skulle vaccinera både barn och vuxna med kroniska sjukdomar. Kollar klockan; Tio i sex. Kollar öppetttiderna på närmaste vaccinationscentrum; Öppet till kl 20. Kollar när artikeln publicerades; För 25 minuter sedan.
Jag chansade på att det var söndag kväll och skulle vara hyfsat tomt på de gravida kvinnor som egentligen skulle fått vaccin denna dag. Och på att få montrealbor skulle ha läst nättidningen eller lyssnat på radio för denna nyhet. Och på att få skulle orka bryta sitt söndagsmys och pallra sig iväg. Och jag fick rätt.
Vi kom fram, gick rakt in i själva registreringen och bedömningen och fick spruta både jag och Fröken Mindre. På en timme var vi hemma igen, färdigvaccinerade. Och då hade vi ändå parkerat bilen, klätt på oss (Fröken Mindre hade pyjamas och var nybadad) och letat efter våra handlingar, health card och pass. Samt väntat femton minuter för observation efter sprutan.
Inte ens den berömda quebeciska byråkratin satte käppar i hjulet. Jag var helt inställt på att få vänta eftersom jag saknade health card men det gick - kors i taket - bra med passet. Jag tillhörde dessutom inte ens riskgruppen men det var gott om vaccin och ont om folk så det var inget problem.
Nu ångrar jag bara att jag inte tvingade med mig Fröken Större men hon bakade bullar och var mycket upptagen. Antar att hennes ömma fader får släpa sig iväg med henne trots sin sprutfobi. Vi ska nog testa nästa söndag. Och gissa om jag kommer att kolla tidningsnotiserna på eftermiddagen hädanefter.
Efter en mycket försenad middag smällde Fröken Mindre och jag i oss nybakade kanelbullar med kardemumma och klagade över att vi hade jämrans ont i våra armar. Men det var det värt. Alldeles speciellt när jag öppnade inboxen imorse och hittade ett mail från vår kära bästa vän och super-doktor där hon uppmanar oss att snarast vaccinera Fröken Mindre.
Man ska ha lite flyt ibland. Eller ska man säga surf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar