Snart är det dags. Om en vecka ska jag och Fröken Lite Större dra iväg på äventyr. Och det pirrar redan i magen. Jag är rätt ängslig, faktiskt.
Skäl emot denna ängslan:
1. Detta är inte direkt min första flygresa. Vi snackar om en som flugit ohälsosamt (klimatet, govänner, klimatet) mycket både i tjänsten och privat, och som på grund av diverse styrelseuppdrag bott på lyxiga hotell både här och där och som inte är ovan att resa själv och hitta i både små och stora städer.
2. Jag är, även när maken är med, den som är ansvarig för pass, pilletter och pengar.
3. Jag har varit i Paris förut. Många gånger. Första gången var jag nitton och reste i tjänsten och då var jag minsann inte ängslig. I know the drill, liksom.
4. Även Fröken Lite Större är mycket, mycket resvan.
Såå. Skälen till ängslan, dårå.
1. Nu är Fröken Lite Större med. Och särskilt stor är hon inte. Och rätt oförutsägbar.
Se där. Listan med saker att ängslas för blev kort. Hujedamig, vad kul vi ska ha.
Intill vårt hotell ligger förresten något som heter Aquaboulevard. 11 vattenrutschbanor. Geysrar. Vågor. En av rutschkanorna heter Aquakamikaze, tursamt nog måste man vara tolv för att få åka. Funderar på att ta med Fröken Lite Större dit. Eller är det att ta ut svängarna lite väl?
Hmm. Får fundera lite till.
2 kommentarer:
Det kommer att bli så härligt! Ett minne för livet, jag lovar.
Vad flådigt det låter, "diverse styrelseuppdrag" ;-)
kajsa: Flådigt värre. Det var inte så flådigt som det låter eftersom jag var student när jag hade de där styrelseuppdragen. Men eftersom det slösades en del i högskolevärlden så blev det en och annan sjurätters på schysst hotell. På skattebetalarnas bekostnad, minsann. Men det är preskriberat nu.
Skicka en kommentar