Jag trivs så med var vi bor. Småstad i storstaden! Alltid någon granne eller bekant att byta ett ord med på gatan, på dagis eller på skolan. Människor att bjuda, som bjuder igen och bjuder till. Sådana man kan ringa när man redan kommit hem på fredagkvällen och säga "har ni lust att umgås". Och som inte svarar; "Nä, vi har redan bokat denna helgen, nästa helg och helgen efter det", utan som glatt hojtar "trevligt, vi kommer". Eller så ringer de på på vägen hem från dagis och säger "Har ni planer för kvällen?", och fast man så klart inte kan varje gång så blir man glad.
Igår var det grannen som jag mötte på gatan efter dagishämtningen. Maken har redan handlat vinet, sade hon, så kan vi ses? Barnen fick bestämma, så det blir hos oss. Det tyckte alla barn, inklusive deras. Så blev det. Och vi får se hur långt pretentionerna räcker, till pizza från Blå kroken (som dottern säger för hon kan inte säga krogen) eller till något grillat. Det är inte så noga. Det är umgänget som räknas.
Vi flyttade hit för dryga åtta år sedan, och vårt nätverk växer stadigt. Det har i de flesta fall börjat med ett enkelt samtal till någon dagismamma eller kompispappa. Vill ni komma förbi och äta något enkelt en kväll? Eller fika? Och faktiskt - ingen har sagt nej hittills.
Och imorgon får vi middagsbesök av älskad gudson med lillasyster, mams och paps. Härligt.
3 kommentarer:
Härligt, härligt! Fast här har andra br-föreningen börjat mopsa sig. Det rör sig barn på gräsytorna i föreningen, gubevars, och det kan tydligen inte tillåtas. Det har till och med blivit barnvagnsspår i gräset *ryyyyys*.
Jag blir riktigt, riktigt, riktigt avunssjuk. Så där himla enkelt och opretentiöst skulle jag också vilja ha det. Men jag är glad för din skull! :-)
Kram!!
Rana
Kajsa: Barnvagnsspår, nä det kan inte vara sant?!
rana: Ja, man kan faktiskt vara avundsjuk. Men vi har grannar av alla sorter ju *s*
Skicka en kommentar