Ta i trä, men tamejkatten!

Noterade just att hängbjörkarna slagit ut. Och att därmed borde björkpollenhalten här i åretruntparadiset vara om inte hög, så åtminstone moderat. Och åretruntparadiset har björkskog som sin närmaste granne.

Och jag är INTE DÅLIG. För er som nu inte förstår vad detta är för något att hojta om så kan jag bara säga att vid den här tidpunkten på året är jag normalt snorig, ögonen rinner, jag nyser en gång i minuten minst. Ja, jag brukar faktiskt lida. Lida på riktigt. Och detta trots fulla doser av allergimedicin, kortisonnässpray, ögondroppar och kvällsduschar för att skölja pollenet ur håret. Härliga promenader i vårsolen har inte varit att tänka på, än mindre sval uteluft i sovrummet på natten. Men nu verkar det ha hänt något fantastiskt.

Mirakelmedicinen? Jo, det ni:

Allergivaccin! Under ett halvårstid har jag tagit otaliga sprutor. Först pyttesmå doser av björkpollenextrakt, och nu när jag är uppe i full dos hela, bräddfyllda sprutor som trycks in i armen. Helt otroligt att det funkar. Doser jag skulle dött av om de sprutat in dem direkt tål jag nu med bara lite kli på armen. Men det är inte färdigt än, för fyra år till ska jag gå till allergikliniken och få sprutor var sjätte vecka. Alla blir inte hjälpta har jag fått lära mig, och doktorn skrev ut hela arsenalen mediciner detta år också.

Så jag har inte riktigt vågat tro att det är sant. Och även om man inte ska ropa hej, så viskar jag åtminstone lite försynt. "Hej". Och "Yihaaaaa!"

Bilden lånade jag förresten från www.myra.nu. Det är sant.