På Radhustankar råder köpstopp. Så jag hänger väl på. Från och med idag då.
Med några få, redan identifierade undantag. Ett styck tält. En luftmadrass. En laddningsbar kylväska. Faktiskt nödvändigheter för tältsemestern.
Men i övrigt är jag på, och kör tills vi reser den 24:e juni.
tisdag 27 maj 2008
torsdag 22 maj 2008
Dyrt bloggande
Just nu kostar mitt bloggande 75 kronor i timmen. Det är nämligen vad barnvakten kostar som hämtar mina barn idag för att jag ska jobba. Men jag har nu njutit av en halvtimmes bloggläsande och det är ack så skönt. Och behövligt. Så det får det vara värt.
Snart dags att bege sig hemåt. Ska bara jobba lite till först.
Snart dags att bege sig hemåt. Ska bara jobba lite till först.
onsdag 21 maj 2008
Ska vi byta grejer, ska vi byta grejer med varann?
Ha! Imorse hade cykeln jag skänkte bort till kollegan förvandlats till en flaska Masi Modello delle Venezie 2006. Starkt jobbat, cykeln!
tisdag 20 maj 2008
Det surfas på arbetstid
Upprörda känslor. Det surfas på arbetstid. Nästan en timme om dagen. Arbetsgivare funderar på att stänga av internet eller åtminstone blockera vissa sajter.
Man kan lägga många aspekter på detta. Jag får vibbar från min ungdom, då jag extrajobbade på ett företag som stansoperatris. Vi satt fem-sex personer i ett rum, och vi fick helst inte prata med varandra, för då kunde det bli fel. Lyssna på radion var förbjudet. Detta trots att damerna som jobbade där skulle kunnat stansa rätt i sömnen. VD hade eget rum (så klart!) med mörkbetsade möbler, svensk flagga på skrivbordet och kungaparet i guldram på väggen.
Jag fattar självfallet att man inte kan ägna flera timmar om dagen åt facebook, forum och bloggeri. Men att reglera den minut per timme jag ägnar åt att kolla bloggar eller tio minuters internettande då och då, det är lika löjligt som att kategoriskt förbjuda privata telefonsamtal på jobbet eller samtal med kollegorna.
När jag är i en intensiv arbetsperiod så tänker jag på jobbet hela dagen, och ibland litegrann även på natten. Hjärnan jobbar intensivt med problemlösning. Det är en arbetssituation som är oerhört vanlig idag, och nästan legio för krävande jobb. Så länge det är ok, så måste det också vara ok att återhämta sig en stund framför datorn på jobbet på kontoret. Sätter chefen sedan tillsammans med mig tydliga mål och jag uppfyller dem så borde detta inte innebära några som helst problem.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=771351
Man kan lägga många aspekter på detta. Jag får vibbar från min ungdom, då jag extrajobbade på ett företag som stansoperatris. Vi satt fem-sex personer i ett rum, och vi fick helst inte prata med varandra, för då kunde det bli fel. Lyssna på radion var förbjudet. Detta trots att damerna som jobbade där skulle kunnat stansa rätt i sömnen. VD hade eget rum (så klart!) med mörkbetsade möbler, svensk flagga på skrivbordet och kungaparet i guldram på väggen.
Jag fattar självfallet att man inte kan ägna flera timmar om dagen åt facebook, forum och bloggeri. Men att reglera den minut per timme jag ägnar åt att kolla bloggar eller tio minuters internettande då och då, det är lika löjligt som att kategoriskt förbjuda privata telefonsamtal på jobbet eller samtal med kollegorna.
När jag är i en intensiv arbetsperiod så tänker jag på jobbet hela dagen, och ibland litegrann även på natten. Hjärnan jobbar intensivt med problemlösning. Det är en arbetssituation som är oerhört vanlig idag, och nästan legio för krävande jobb. Så länge det är ok, så måste det också vara ok att återhämta sig en stund framför datorn på jobbet på kontoret. Sätter chefen sedan tillsammans med mig tydliga mål och jag uppfyller dem så borde detta inte innebära några som helst problem.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=771351
Tio kilo mindre...
...ska jag bli tills jag fyller fyrtio hade jag tänkt mig.
Och det ska inte vara omöjligt, för jag har ett tag kvar. Och jag har redan gått ner ett av kilona.
Men egentligen är det viktigare att jag skaffar mig en god kondis och en bättre styrka.
Och eftersom jag läst någonstans att det tar sex veckor att etablera en ny vana så är jag på gång nu med vanan att träna på gymmet två gånger i veckan. En gång på kvällen en vardag och så en gång på helgen. Borde inte vara omöjligt.
Förra veckan gick strålande. Denna ska också gå. Bara att hålla tummarna för att jag inte blir sjuk.
Nästa vana blir att sakta men säkert lägga till konditionsträning. Hur lång tid kan det ta att cykla 1,2 mil förresten för en slöhög? Det är avståndet till jobbet. Cyklar jag ett par - tre gånger i veckan så är det kirrat också.
Och det ska inte vara omöjligt, för jag har ett tag kvar. Och jag har redan gått ner ett av kilona.
Men egentligen är det viktigare att jag skaffar mig en god kondis och en bättre styrka.
Och eftersom jag läst någonstans att det tar sex veckor att etablera en ny vana så är jag på gång nu med vanan att träna på gymmet två gånger i veckan. En gång på kvällen en vardag och så en gång på helgen. Borde inte vara omöjligt.
Förra veckan gick strålande. Denna ska också gå. Bara att hålla tummarna för att jag inte blir sjuk.
Nästa vana blir att sakta men säkert lägga till konditionsträning. Hur lång tid kan det ta att cykla 1,2 mil förresten för en slöhög? Det är avståndet till jobbet. Cyklar jag ett par - tre gånger i veckan så är det kirrat också.
söndag 18 maj 2008
onsdag 14 maj 2008
Gott att ge bort
Skänker via Blocket bort ett fullt funktionsdugligt men otympligt skrivbord, och till kollega bort barncykel modell mindre. En lära-gå-vagn hittade sin nya ägare i en fullkomlig främling häromdagen.
Det känns bra!
Det känns bra!
Ska det vara så här?
Man undrar lite försynt hur man byggt upp sitt liv egentligen.
Läget: Det krävs avancerad projektplanering för att få ihop livet. Speciellt så här i maj. Todo-listan omfattar cirka 30 punkter, varav åtminstone 10-15 stycken känns som om de inte går att kompromissa bort. Och listan räcker ju inte, i kalendern (makens och min gemensamma, digital) måste allt läggas in, annars glöms det bort. Det gäller att det kommer påminnelser.
Här är några exempel ur listan:
- Komma ihåg Lite Störres gummistövlar som är på skolan eftersom de behövs på hajken i helgen.
- Sätta upp inbjudningar vårfest på dagis.
- Ringa runt till kalasbarn som inte svarat på inbjudan.
- Slå in presenter till Kusinen.
- Plantera några växer i balkonglådorna på baksidan.
- Ta undan vinterskorna.
- Ordna i skåpen i tvättstugan.
- Städa kylskåpet.
- Röja i arbetsrummet för renovering.
- Betala 1.200 till kompisen som köpt kläder på Lingon och Blåbär.
- Ringa kompisen ifråga och berätta att jag inte har kvar kontonumret.
- Fixa betyg från en gammal arbetsgivare.
- Skicka ut ett mail om ny mobil och ny mail (började nytt jobb i september)
- Fixa nytt körkort på grund av namnbyte (i augusti)
- Gå igenom allt sparande och alla försäkringar.
- Boka båtresa inför sommarens resa.
- Boka klippning barnen.
- Boka klippning själv.
- Anmäl till polisen två missbruk av mitt personnummer.
- Bjud in till fest för grannarna.
- Planera helgens middag för goda grannar.
- Se till att Lite Större gör veckans läxor.
- Packa till lite Större inför helgen.
- Snacka med kompisar om att komma förbi på söndag.
....och det där var kortvarianten.
Jag vet att några saker går att prioritera bort, men är det så här det ska vara? Hela tiden? På den där listan finns inte heller allt som man ska delta i nu på våren med, såsom vårfester, aktiviteter...
Och så jobbar man heltid. Inte underligt man får magont, huvudvärk och svårt att sova på nätterna. Önskar mig något annat. Men vad?
Update: Vill tillägga att vi köper städning (regelbundet) och barnvakt (ibland). Så det hjälper inte.
Läget: Det krävs avancerad projektplanering för att få ihop livet. Speciellt så här i maj. Todo-listan omfattar cirka 30 punkter, varav åtminstone 10-15 stycken känns som om de inte går att kompromissa bort. Och listan räcker ju inte, i kalendern (makens och min gemensamma, digital) måste allt läggas in, annars glöms det bort. Det gäller att det kommer påminnelser.
Här är några exempel ur listan:
- Komma ihåg Lite Störres gummistövlar som är på skolan eftersom de behövs på hajken i helgen.
- Sätta upp inbjudningar vårfest på dagis.
- Ringa runt till kalasbarn som inte svarat på inbjudan.
- Slå in presenter till Kusinen.
- Plantera några växer i balkonglådorna på baksidan.
- Ta undan vinterskorna.
- Ordna i skåpen i tvättstugan.
- Städa kylskåpet.
- Röja i arbetsrummet för renovering.
- Betala 1.200 till kompisen som köpt kläder på Lingon och Blåbär.
- Ringa kompisen ifråga och berätta att jag inte har kvar kontonumret.
- Fixa betyg från en gammal arbetsgivare.
- Skicka ut ett mail om ny mobil och ny mail (började nytt jobb i september)
- Fixa nytt körkort på grund av namnbyte (i augusti)
- Gå igenom allt sparande och alla försäkringar.
- Boka båtresa inför sommarens resa.
- Boka klippning barnen.
- Boka klippning själv.
- Anmäl till polisen två missbruk av mitt personnummer.
- Bjud in till fest för grannarna.
- Planera helgens middag för goda grannar.
- Se till att Lite Större gör veckans läxor.
- Packa till lite Större inför helgen.
- Snacka med kompisar om att komma förbi på söndag.
....och det där var kortvarianten.
Jag vet att några saker går att prioritera bort, men är det så här det ska vara? Hela tiden? På den där listan finns inte heller allt som man ska delta i nu på våren med, såsom vårfester, aktiviteter...
Och så jobbar man heltid. Inte underligt man får magont, huvudvärk och svårt att sova på nätterna. Önskar mig något annat. Men vad?
Update: Vill tillägga att vi köper städning (regelbundet) och barnvakt (ibland). Så det hjälper inte.
Snåla små varelser
Hänt i Åretruntparadiset:
Mamma frågar Fröken Lite Större. "Skulle ni kunna tänka er att ge bort detta byggmojängs till Kusinen som fyller år?". Lite Större: "Neeeeeeeeej. Jag leker ju med det där."
Mamman försöker igen: "Men det har ju legat i en påse i förrådet i minst ett halvår och det är ingen som lekt med det".
Fröken Lite Större (förnumstigt): "Jamen just det. Jag har ju inte vetat var det har varit!"
Touche.
Mamma måste nu ila iväg till leksaksaffären.
Mamma frågar Fröken Lite Större. "Skulle ni kunna tänka er att ge bort detta byggmojängs till Kusinen som fyller år?". Lite Större: "Neeeeeeeeej. Jag leker ju med det där."
Mamman försöker igen: "Men det har ju legat i en påse i förrådet i minst ett halvår och det är ingen som lekt med det".
Fröken Lite Större (förnumstigt): "Jamen just det. Jag har ju inte vetat var det har varit!"
Touche.
Mamma måste nu ila iväg till leksaksaffären.
Sportanalfabetism
Kajsa är sportanalfabet. Märks det att vi stammar från samma träd?
Kvinnlig kollega imorse: Jag säger bara det, Henke Larsson!
Jag: Vaddå? Vad har jag missat nu då.
Kvinnlig kollega: Men herregud skärp dig! Det står ju på varje löpsedel.
Jag: Jag läser inte sportdelen, den är på baksidan och jag vänder inte på DN.
Kvinnlig kollega: DN och DN, det står ju överallt!
Jag: Vad är det som har hänt då?
Kvinnlig kollega: Henke Larsson gör comeback.
Jag: Jaså, hade han slutat.
Kvinnlig kollega: Jag ger upp.
Jag: Ja, bättre Henke i alla fall än Zlatan. Men det får man väl inte säga härinne.
Kvinnlig kollega (trånar): Zlatan. Aaaaah.
Kvinnlig kollega imorse: Jag säger bara det, Henke Larsson!
Jag: Vaddå? Vad har jag missat nu då.
Kvinnlig kollega: Men herregud skärp dig! Det står ju på varje löpsedel.
Jag: Jag läser inte sportdelen, den är på baksidan och jag vänder inte på DN.
Kvinnlig kollega: DN och DN, det står ju överallt!
Jag: Vad är det som har hänt då?
Kvinnlig kollega: Henke Larsson gör comeback.
Jag: Jaså, hade han slutat.
Kvinnlig kollega: Jag ger upp.
Jag: Ja, bättre Henke i alla fall än Zlatan. Men det får man väl inte säga härinne.
Kvinnlig kollega (trånar): Zlatan. Aaaaah.
torsdag 8 maj 2008
Det är synd om mig
Ni kan ju bara föreställa er hur det känns att bli opererad på tungspetsen. Tre tjocka bedövningssprutor i tungan. Kniv som skär. Sys ihop. (Inte för att jag kände dessa bägge senare fenomen. Tre bedövningssprutor, ni vet...)
Därefter: tungan är tjock, två stygn med tillhörande trådar som sticker ut en halv centimeter. Detta hemska ska sitta kvar i en vecka ungefär. Doktorn tyckte inte att jag skulle hålla något föredrag de närmsta dagarna. Jo, tjena, skulle inte tro det. Jag schluddrar som om jag hällt i mig en flaska vin alldes schälv. Även om det är bättre idag än häromdagen. Nu kan jag åtminstone säga s, t och d igen.
Nä, tacka vet jag bloggande.
(Varför? Jo, jag hade en liten knopp ytterst på tungspetsen som doktorn ville ta bort. Troligen inte något farligt alls. Bara ruskigt obekvämt.)
Därefter: tungan är tjock, två stygn med tillhörande trådar som sticker ut en halv centimeter. Detta hemska ska sitta kvar i en vecka ungefär. Doktorn tyckte inte att jag skulle hålla något föredrag de närmsta dagarna. Jo, tjena, skulle inte tro det. Jag schluddrar som om jag hällt i mig en flaska vin alldes schälv. Även om det är bättre idag än häromdagen. Nu kan jag åtminstone säga s, t och d igen.
Nä, tacka vet jag bloggande.
(Varför? Jo, jag hade en liten knopp ytterst på tungspetsen som doktorn ville ta bort. Troligen inte något farligt alls. Bara ruskigt obekvämt.)
Stresshantering på vardagsplanet
En kaffe och en bulle på ett storstadsfik gjorde susen för Fröken Lite Större och hennes mamma imorse efter läkarbesöket. Ger energi för flera dagar. Man klarar hur mycket stress som helst bara man återhämtar sig emellan, säger de kloka. Sant, så sant.
Nu är de här
De små, otäcka krypen. Barnen hann precis få sin TBE-spruta, och så - igår - var det dags. Årets första. Tyvärr hann jag inte fotografera den för fröken Mindre insisterade under stort hallå på att den skulle bort från hennes armveck. Usch. Bilden är således lånad.
Vidrigt, avskyvärt, omdömeslöst och oetiskt
Att SVT ska sända Englas begravning är precis så förskräckligt som min rubrik antyder. Tycker jag.
lördag 3 maj 2008
Maken och det där med att passa tider
Ikväll skulle maken resa till Rom. Han reser en dag innan möte börjar, för att hinna få se lite av staden med det magiska, romantiska och historiska ryktet. Det höll på att inte bli någon resa.
Han skulle åka 18.30, det var han säker på. Fram till dess tog han sig en förmiddagspromenad, drog upp lite maskrosor och grälade med grannen. Framåt ettiden fick han för sig att kolla lite på respapperet för att se exakt när planet lyfte för att veta när han skulle behöva åka.
Med liten, men dock fullt skönjbar panik, hörs ett: "Men du, nej. Planet går 15.30!". Han hade så klart tittat på ankomsttiden. Klantskalle.
Vilken enorm tur att klockan var ett och inte två eller till och med tre. Maken slängde sig i duschen, jag strök skjortor och packade. 13.35 lämnade taxin Åretruntparadiset på väg mot flygplatsen. Jag antar att han hann, för jag har inte nåtts av något telefonburet nödrop.
Han skulle åka 18.30, det var han säker på. Fram till dess tog han sig en förmiddagspromenad, drog upp lite maskrosor och grälade med grannen. Framåt ettiden fick han för sig att kolla lite på respapperet för att se exakt när planet lyfte för att veta när han skulle behöva åka.
Med liten, men dock fullt skönjbar panik, hörs ett: "Men du, nej. Planet går 15.30!". Han hade så klart tittat på ankomsttiden. Klantskalle.
Vilken enorm tur att klockan var ett och inte två eller till och med tre. Maken slängde sig i duschen, jag strök skjortor och packade. 13.35 lämnade taxin Åretruntparadiset på väg mot flygplatsen. Jag antar att han hann, för jag har inte nåtts av något telefonburet nödrop.
Trädgårdsfantaster, hur orkar ni?
Tänk, bara att hinna med det allra nödvändigaste i trädgården tar evinnerlig tid.
Hur hinner ni som ägnar er åt frösådd, omplantering, pallkragar och odlingsbäddar?
Nåja, jag ägnar mig också åt pallkragar (den inköptes och ligger i boden), frösådd (fyllnadssådde gräsfrö i gräsmattan), omplantering (planterar om de kryddväxter som dog i sina krukor av för lite vatten i vintras och sätter dit nya fräscha) och odlingsbäddar (gräver upp mina och rullar ut gräs över dem). Ja ni hör ju vad ambitiös jag är...
Idag har jag sedan arla morgon räfsat, rensat ogräs, skurat trädgårdsmöbler och altandäck, klippt gräset så kirsen inte ska komma upp och dragit upp mängder med maskrosor med grab-it. Och jag är helt och fullständigt slut. Ryggen värker och jag är matt i hela kroppen. All annan ambitionsnivå vore helt omöjlig.
Hur hinner ni som ägnar er åt frösådd, omplantering, pallkragar och odlingsbäddar?
Nåja, jag ägnar mig också åt pallkragar (den inköptes och ligger i boden), frösådd (fyllnadssådde gräsfrö i gräsmattan), omplantering (planterar om de kryddväxter som dog i sina krukor av för lite vatten i vintras och sätter dit nya fräscha) och odlingsbäddar (gräver upp mina och rullar ut gräs över dem). Ja ni hör ju vad ambitiös jag är...
Idag har jag sedan arla morgon räfsat, rensat ogräs, skurat trädgårdsmöbler och altandäck, klippt gräset så kirsen inte ska komma upp och dragit upp mängder med maskrosor med grab-it. Och jag är helt och fullständigt slut. Ryggen värker och jag är matt i hela kroppen. All annan ambitionsnivå vore helt omöjlig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)