Ni kan ju bara föreställa er hur det känns att bli opererad på tungspetsen. Tre tjocka bedövningssprutor i tungan. Kniv som skär. Sys ihop. (Inte för att jag kände dessa bägge senare fenomen. Tre bedövningssprutor, ni vet...)
Därefter: tungan är tjock, två stygn med tillhörande trådar som sticker ut en halv centimeter. Detta hemska ska sitta kvar i en vecka ungefär. Doktorn tyckte inte att jag skulle hålla något föredrag de närmsta dagarna. Jo, tjena, skulle inte tro det. Jag schluddrar som om jag hällt i mig en flaska vin alldes schälv. Även om det är bättre idag än häromdagen. Nu kan jag åtminstone säga s, t och d igen.
Nä, tacka vet jag bloggande.
(Varför? Jo, jag hade en liten knopp ytterst på tungspetsen som doktorn ville ta bort. Troligen inte något farligt alls. Bara ruskigt obekvämt.)
2 kommentarer:
Hur har det gått!? Schvullen fortfarande?
anna: nä, nu är jag talför igen. Fick ta stygnen själv häromdagen bara, för de föll minsann inte bort av sig själva som de skulle. Men nu syns inget, varken av det som togs bort eller såret. Fantastiskt!
Skicka en kommentar