"Pappa, du har långt hår på bena. Jag tycker du ska ta av det."
Så det så.
fredag 29 maj 2009
onsdag 27 maj 2009
Åretruntparadiset har läst: Den samvetslöse av John Grisham
Den samvetslöse var om jag får säga helt ärligt rätt slätstruken. Den grep mig aldrig. Personerna var platt skildrade. Lösa trådar och ganska uppenbart skriven i en hast och med bristande engagemang. Nä, den kan ni hoppa över tycker jag.
Andnöd
Jag fick följande e-post idag. Jag sitter på plan 2. Nu undrar jag om jag borde gå hem, för det låter läskigt.
"Endast plan 3 kommer att ha tillgång till luft i begränsad omfattning under dagen och morgondagen!"
"Endast plan 3 kommer att ha tillgång till luft i begränsad omfattning under dagen och morgondagen!"
fredag 15 maj 2009
Amerikansk galghumor
Man måste säga det högt för att det ska vara kul. Makens arbetskamrater från USA var det som delade med sig.
If a black man becomes president of the USA within a hundred days pigs will fly, they used to say. Then came Obama. And swine flu.
Fniss.
If a black man becomes president of the USA within a hundred days pigs will fly, they used to say. Then came Obama. And swine flu.
Fniss.
onsdag 13 maj 2009
Shoppa bör man annars dör man
Bäst man lär sig om man bor i Täby. Där kan man gå på sommarläger om man nu missat hur det går till, shoppandet alltså. Om man är flicka, gubevars. Man ska (citerar från artikeln) "ströva i det butiks- och kafétätaområde på Söder som kallas SoFo, gå på spa, besöka NK och göra färganalys".
Herreminje. Shop 'til you drop, girls.
Herreminje. Shop 'til you drop, girls.
fredag 8 maj 2009
Sunk i förorten
Igår var älskade syster sjuk och svåger skulle ut och äta dyrt och efterlängtat. Jag fick kvällens hjälteroll. Gjorde välling och nattade barn (well, osäkert om det ens räknas som nattning när man stoppar dem i sängen och de bara somnar sådär hips vips). Jag hade hoppat ur jobbkläderna hemma och hoppat i något som passar bättre för att barnvakta en ettåring. Mysdress, mina mest urblekta plyschbrallor.
Småningom började älskade syster få tillbaka något lite färg på kinderna och jag åkte iväg för att förse henne med något att äta till middag. Ostbollar. Cola.
Och när jag steg ur bilen och klev in i affären där i förorten fick jag lust att skrika högt. Ropa ut att "jag brukar inte se ut så här". Och "jag brukar inte handla ostbollar och 1,5-liters-cola".
Helt onödigt. Jag såg nämligen ut precis som alla andra, i denna inte så köpstarka del av vår förort där kassörskan inte ens höjer ögonbrynen när mannen före mig ska betala med endast 50-öringar som han gräver fram ur fickan med smutsiga fingrar. Hans middag var en grillad kyckling och en folköl. Att äta på bänken utanför.
Varför kändes det plötsligt så viktigt för mig att på något sätt få markera att jag inte hörde dit? Att jag faktiskt normalt brukade handla helt andra saker på ett helt annat ställe och ha helt andra kläder på mig? Det kan man fundera på.
Småningom började älskade syster få tillbaka något lite färg på kinderna och jag åkte iväg för att förse henne med något att äta till middag. Ostbollar. Cola.
Och när jag steg ur bilen och klev in i affären där i förorten fick jag lust att skrika högt. Ropa ut att "jag brukar inte se ut så här". Och "jag brukar inte handla ostbollar och 1,5-liters-cola".
Helt onödigt. Jag såg nämligen ut precis som alla andra, i denna inte så köpstarka del av vår förort där kassörskan inte ens höjer ögonbrynen när mannen före mig ska betala med endast 50-öringar som han gräver fram ur fickan med smutsiga fingrar. Hans middag var en grillad kyckling och en folköl. Att äta på bänken utanför.
Varför kändes det plötsligt så viktigt för mig att på något sätt få markera att jag inte hörde dit? Att jag faktiskt normalt brukade handla helt andra saker på ett helt annat ställe och ha helt andra kläder på mig? Det kan man fundera på.
Tom i bloggbollen
Igår kväll när jag skulle somna hade jag i huvudet åtminstone ett par klockrena blogginlägg. Det var då det. Nu när jag vaknade är de poff, borta. Trist för er.
torsdag 7 maj 2009
Dumt gjort 2
I en hel vecka har jag letat efter min nyckelbricka till jobbdörren. Den som gör att jag kan komma in i huset före 08.00. Oundgänglig pryl för den som börjar jobba kl 07. Ingenstans fanns den. Inte i jackfickorna. Inte bredvid bilsätet (där hade den klämt in sig en gång förut). Och absolut inte i handväskan.
Jag har smörat för okända kolleger för att bli insläppt i huset och fått utstå mången skeptisk blick. Jag har laborerat med mina arbetstider för att jag inte vågat åka till jobbet och behöva stå och vänta i kylan på trappen.
Tills imorse. När jag grävde i väskan för att leta efter ett läppstift. Då ligger den där. Som om inget hänt. Hur i hela friden går det till?
Jag har smörat för okända kolleger för att bli insläppt i huset och fått utstå mången skeptisk blick. Jag har laborerat med mina arbetstider för att jag inte vågat åka till jobbet och behöva stå och vänta i kylan på trappen.
Tills imorse. När jag grävde i väskan för att leta efter ett läppstift. Då ligger den där. Som om inget hänt. Hur i hela friden går det till?
Dumt gjort 1
Jag har lite ont i pannan. Det hände sig nämligen så här, att igår berättade en kollega en historia om ett riktigt pucko. För att förstärka hur puckat jag tyckte puckots beteende var slog jag pannan mot dörrkarmen. Det var meningen att det skulle bli lite löst sådär. Som en gest. Men ack, vad det gjorde ont. Och det var svårt att hålla masken, för jag kände mig rätt dum. Och nu har jag ont, som sagt.
onsdag 6 maj 2009
Ordlekar
I Kanada och USA använder man sig av ordlekar för att pränta in gott beteende i de små liven. Och det är nog inte så dumt. Hittills har vi lärt oss följande:
You can't say you can't play.
Keep it cute or put it on mute.
Put up or shut up.
Det sista betyder ungefär "either improve a bad situation or stop complaining about it" och då blir det ju begripligt. Dock är det inte så solklart, jag tycker det kan tolkas som att man ska tiga om sådant som man inte håller med om. De andra två dock är klockrena.
You can't say you can't play.
Keep it cute or put it on mute.
Put up or shut up.
Det sista betyder ungefär "either improve a bad situation or stop complaining about it" och då blir det ju begripligt. Dock är det inte så solklart, jag tycker det kan tolkas som att man ska tiga om sådant som man inte håller med om. De andra två dock är klockrena.
Vådan av att köra bil till jobbet
För några år sedan var jag mer av en typ A-personlighet, men idogt arbete har förskjutit mig mot en mixad typ A och B. Men ett stressmoment har jag fortfarande svårt att tåla - att köra bil till jobbet.
På min väg till jobbet kör jag via två rondeller. Jag brukar lägga mig i vänsterfilen både innan, mellan och efter dessa rondeller för att förbereda mig för en vänstersväng längre fram. Men det retar nästan alltid någon irriterad karl (alltid!) att jag ligger i vänsterfilen, trots att jag kör rätt fort på morgnarna.
Idag hamnade jag av någon anledning i högerfilen. Jag vet inte riktigt varför. Jag körde igenom rondell ett och två och skulle sedan byta fil. Och blir inte insläppt. Jag försökte köra aggressivt och klämma mig ut, men trots kläm och aggressivt blinkersblink i flera hundra meter hände det ingenting. Nada. Zip. Nil.
Jag var så förbannad att jag både hytte med näven och gjorde andra ilskna gester, och blev till slut insläppt. Varpå jag vid nästa rödljus körde ikapp och om alla idioter i vänstersvängsfilen (som man alltså inte kommer åt från högerfilen).
Arg som ett bi fick jag sedan se en gubbe som klämde sig förbi vid nästa stora rödljus genom att lägga sig bakom en bil som skulle svänga vänster och klämma sig förbi alla andra som snällt stod i kö för att köra rakt fram.
Vilka nötter. Klockan var 7.15, solen lyser och det är vår. Har de en så desperat dödslängtan att de måste köra på det där viset? Varför? Det är obegripligt. Obegripligt är också varför jag blir så arg. Måste fundera mer på det.
Förresten, man kan testa det där med typ A och typ B. Gör det!
På min väg till jobbet kör jag via två rondeller. Jag brukar lägga mig i vänsterfilen både innan, mellan och efter dessa rondeller för att förbereda mig för en vänstersväng längre fram. Men det retar nästan alltid någon irriterad karl (alltid!) att jag ligger i vänsterfilen, trots att jag kör rätt fort på morgnarna.
Idag hamnade jag av någon anledning i högerfilen. Jag vet inte riktigt varför. Jag körde igenom rondell ett och två och skulle sedan byta fil. Och blir inte insläppt. Jag försökte köra aggressivt och klämma mig ut, men trots kläm och aggressivt blinkersblink i flera hundra meter hände det ingenting. Nada. Zip. Nil.
Jag var så förbannad att jag både hytte med näven och gjorde andra ilskna gester, och blev till slut insläppt. Varpå jag vid nästa rödljus körde ikapp och om alla idioter i vänstersvängsfilen (som man alltså inte kommer åt från högerfilen).
Arg som ett bi fick jag sedan se en gubbe som klämde sig förbi vid nästa stora rödljus genom att lägga sig bakom en bil som skulle svänga vänster och klämma sig förbi alla andra som snällt stod i kö för att köra rakt fram.
Vilka nötter. Klockan var 7.15, solen lyser och det är vår. Har de en så desperat dödslängtan att de måste köra på det där viset? Varför? Det är obegripligt. Obegripligt är också varför jag blir så arg. Måste fundera mer på det.
Förresten, man kan testa det där med typ A och typ B. Gör det!
tisdag 5 maj 2009
Syskonkärlek
Plötsligt hörs Fröken Lite Större skrika indignerat från badrummet.
"Du suger på håret, sedan sprutar du vatten på mig, sedan suger du på tårna och nu pruttar du. Hur äcklig får man va'?"
Sedan kom hon farande som en blixt ur badrummet. Fröken Mindre? Hon sjunger obekymrat. Rätt nöjd över att ha badkaret för sig själv.
"Du suger på håret, sedan sprutar du vatten på mig, sedan suger du på tårna och nu pruttar du. Hur äcklig får man va'?"
Sedan kom hon farande som en blixt ur badrummet. Fröken Mindre? Hon sjunger obekymrat. Rätt nöjd över att ha badkaret för sig själv.
Klockan är halv fem
Det är kväll. Kan man få gå och lägga sig nu?
Nähä. Inte det. Då får man väl kämpa på ett tag till då.
Nähä. Inte det. Då får man väl kämpa på ett tag till då.
Dagens Fröken Mindre del 2
Fröken Mindre: Jag är inte kär i K1 längre.
Jag: Nähä?
Fröken Mindre: Fast han är kär i meeeej.
Jag: Hur vet du det då?
Fröken Mindre: Det har K2 sagt, och han borde ju veta. De är ju tillsammans hela tiden.
Paus. Jag tänker.
Jag: Hur visar det sig då, det där att K1 är kär i dig?
Fröken Mindre: Han försvarar mig också. När K2 inte är snäll och när han säger dumma saker till mig.
Jag: Jag tycker det låter som om han är en riktigt go' kompis, K1.
Fröken Mindre: Nepp. Han är kär.
Paus. Jag ger upp. Och funderar på när den uppstår, myten om att vuxna män och kvinnor inte kan vara vänner. Vid sex års ålder?
Jag: Nähä?
Fröken Mindre: Fast han är kär i meeeej.
Jag: Hur vet du det då?
Fröken Mindre: Det har K2 sagt, och han borde ju veta. De är ju tillsammans hela tiden.
Paus. Jag tänker.
Jag: Hur visar det sig då, det där att K1 är kär i dig?
Fröken Mindre: Han försvarar mig också. När K2 inte är snäll och när han säger dumma saker till mig.
Jag: Jag tycker det låter som om han är en riktigt go' kompis, K1.
Fröken Mindre: Nepp. Han är kär.
Paus. Jag ger upp. Och funderar på när den uppstår, myten om att vuxna män och kvinnor inte kan vara vänner. Vid sex års ålder?
Att hitta kraft
Ibland tar orken slut. Jag, som kände mig så energisk efter en enormt härlig helg i söndags, rände rakt in i tröttväggen.
På kvällen kände jag mig så pigg att jag ställde klockan på kvart i sex för att återuppta mina morgonpromenader från i höstas. Men jag vaknade på natten och hade ont i halsen. Bestämde mig för att sova lite längre och utvärdera halsontet på morgonen. Då var Fröken Lite Större sjuk. Jag erbjöd mig schangtilt att vara hemma med henne. Jag tänkte att jag kan ju jobba lite. Men det orkade jag inte.
Och jag orkar inte idag heller. Hon fick vara hemma, fast hon är hyfsat ok idag. Jag erbjöd mig schangtilt att vara hemma idag också. Jag hade definitivt kunnat jobba hemma hela dagen. Jag har artiklar och pressmeddelanden att skriva. Men det går inte. (Det gick däremot att plantera om fyra paradisträd och tre pelargoner samt vattna tio orkidéer, samt ta ett varmt bad.)
Det är nu man ska jobba med acceptansen. Det är så här det ser ut just nu. Jag är (lite) sjuk. Och (mycket) trött. Och det är ok. Det kan gå över till imorgon.
Men jag vill, vill, vill ju sprudla av energi. Springa i vårregnet, sola näsan och få jobbgrejerna undan ur vägen. Frustration.
På kvällen kände jag mig så pigg att jag ställde klockan på kvart i sex för att återuppta mina morgonpromenader från i höstas. Men jag vaknade på natten och hade ont i halsen. Bestämde mig för att sova lite längre och utvärdera halsontet på morgonen. Då var Fröken Lite Större sjuk. Jag erbjöd mig schangtilt att vara hemma med henne. Jag tänkte att jag kan ju jobba lite. Men det orkade jag inte.
Och jag orkar inte idag heller. Hon fick vara hemma, fast hon är hyfsat ok idag. Jag erbjöd mig schangtilt att vara hemma idag också. Jag hade definitivt kunnat jobba hemma hela dagen. Jag har artiklar och pressmeddelanden att skriva. Men det går inte. (Det gick däremot att plantera om fyra paradisträd och tre pelargoner samt vattna tio orkidéer, samt ta ett varmt bad.)
Det är nu man ska jobba med acceptansen. Det är så här det ser ut just nu. Jag är (lite) sjuk. Och (mycket) trött. Och det är ok. Det kan gå över till imorgon.
Men jag vill, vill, vill ju sprudla av energi. Springa i vårregnet, sola näsan och få jobbgrejerna undan ur vägen. Frustration.
Det där med Åretruntparadiset läser
Det funkar ju inget vidare. Mest eftersom jag sällan samlar ork att 1) byta ut bilden av det jag läser och 2) skriva en recension.
För alla som oroar sig kan jag alltså säga att jag läser betydligt mer än det som denna blogg skvallrar om. Men jag ska försöka skärpa mig. Så, en bokrecension.
Svälj den fulaste grodan först, ja - den boken kan ni faktiskt hoppa över. Den var tunn och lättläst, visst. Och kanske inspirerande för någon. Men för mig, som är väldigt strukturerad, funkade den inte alls. Jag gör redan allt som boken föreslår. Prioriterar, skriver listor, prioriterar bland listorna och i listorna. Men det hjälper inte. Jag gör fel saker ändå och jag prokrastinerar.
Men antagligen är det väl något hopplöst fel på mig och inte på boken.
För alla som oroar sig kan jag alltså säga att jag läser betydligt mer än det som denna blogg skvallrar om. Men jag ska försöka skärpa mig. Så, en bokrecension.
Svälj den fulaste grodan först, ja - den boken kan ni faktiskt hoppa över. Den var tunn och lättläst, visst. Och kanske inspirerande för någon. Men för mig, som är väldigt strukturerad, funkade den inte alls. Jag gör redan allt som boken föreslår. Prioriterar, skriver listor, prioriterar bland listorna och i listorna. Men det hjälper inte. Jag gör fel saker ändå och jag prokrastinerar.
Men antagligen är det väl något hopplöst fel på mig och inte på boken.
Dagens Fröken Mindre del 1
Fröken Mindre är trött på rosa. Hon vill hellre ha svart.
Och rummet ska vi inte ens prata om. Solgult är inget för henne.
"Jag vill att vi gör om rummet. Det måste bli lite mer spännande. Spöken och så."
Och rummet ska vi inte ens prata om. Solgult är inget för henne.
"Jag vill att vi gör om rummet. Det måste bli lite mer spännande. Spöken och så."
Men okej då.
Jag har samlat krafter. Men jag vill blogga. Det ger ändå lite mer utrymme än de där tre-fyra raderna man har som statusrad på facebook. Så jag kör lite till.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)