Ibland tar orken slut. Jag, som kände mig så energisk efter en enormt härlig helg i söndags, rände rakt in i tröttväggen.
På kvällen kände jag mig så pigg att jag ställde klockan på kvart i sex för att återuppta mina morgonpromenader från i höstas. Men jag vaknade på natten och hade ont i halsen. Bestämde mig för att sova lite längre och utvärdera halsontet på morgonen. Då var Fröken Lite Större sjuk. Jag erbjöd mig schangtilt att vara hemma med henne. Jag tänkte att jag kan ju jobba lite. Men det orkade jag inte.
Och jag orkar inte idag heller. Hon fick vara hemma, fast hon är hyfsat ok idag. Jag erbjöd mig schangtilt att vara hemma idag också. Jag hade definitivt kunnat jobba hemma hela dagen. Jag har artiklar och pressmeddelanden att skriva. Men det går inte. (Det gick däremot att plantera om fyra paradisträd och tre pelargoner samt vattna tio orkidéer, samt ta ett varmt bad.)
Det är nu man ska jobba med acceptansen. Det är så här det ser ut just nu. Jag är (lite) sjuk. Och (mycket) trött. Och det är ok. Det kan gå över till imorgon.
Men jag vill, vill, vill ju sprudla av energi. Springa i vårregnet, sola näsan och få jobbgrejerna undan ur vägen. Frustration.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar