Fröken Mindre: Jag är inte kär i K1 längre.
Jag: Nähä?
Fröken Mindre: Fast han är kär i meeeej.
Jag: Hur vet du det då?
Fröken Mindre: Det har K2 sagt, och han borde ju veta. De är ju tillsammans hela tiden.
Paus. Jag tänker.
Jag: Hur visar det sig då, det där att K1 är kär i dig?
Fröken Mindre: Han försvarar mig också. När K2 inte är snäll och när han säger dumma saker till mig.
Jag: Jag tycker det låter som om han är en riktigt go' kompis, K1.
Fröken Mindre: Nepp. Han är kär.
Paus. Jag ger upp. Och funderar på när den uppstår, myten om att vuxna män och kvinnor inte kan vara vänner. Vid sex års ålder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar