Strömavbrott

När det är strömavbrott och man inte kan få något kaffe så kan man alltid gå till Nespresso-affären och provsmaka deras starkaste kaffe. Det är gratis och kurerar huvudvärken från kaffeabstinensen.

Bara ett litet tips i all välmening från en som vet.

Update: Jag ljög. Jag åkte bil och gick inte alls. För det ösregnar.

Primatella

Dessert, anyone? No?

Dör matsäcksdöden

Den här ömma modern blev inte glad idag när det visade sig att Större glömt lämna in lunchpengarna för oktober och att de sura tanterna på kontoret inte tog emot hennes pengar idag (en dag för sent).

Detta innebär nämligen att modern får den stora äran att göra matsäck en hel månad till. Jag dör matsäcksdöden. Hemmafrudöden.

Nytillskott

Familjen har begåvats med ytterligare en hjälm. Varför? Jo, Mindre måste ha hockeyhjälm på sina skridskolektioner. Tur att hon är junior, annars hade det varit ett krav med visir också. Och alpinhjälm eller cykelhjälm/skatehjälm går inte. Varför? Inte vet jag. Jag har sannerligen svårt att se skillnad.

Update: Och på bilden är inte ens ridhjälmen med...

Dagens Mindre

Det känns lite som om hon är missnöjd. Eller vad tror ni om följande (sagt med ett morrande tonfall):

"Du har ruined min dag."

Jag tror hon är lite arg, jag.

För övrigt

Jag måste bara upplysa om att det inte är lämpligt att sminka sig och samtidigt lyssna på sorgliga sånger på YouTube. Resultatet blir inte alls det man hade hoppats på.

Coolaste luren

I ordets sanna bemärkelse. Var? Roots, så klart.

Det här är ju ingen modeblogg, men...

Igår köpte jag de skönaste brallor jag någonsin provat.

För att citera en av webbplatsens (garanterat fejkade, byxorna är ju helt nya) recensioner:

"Ok ...these may be the most flattering and comfy pants I have every owned ! They fit beautifully , are very slimming, look great , and feel like pjs !"

Det är ett par svarta stretchjeans som har hällor för skärp så att de sitter uppe och inte halkar ned som stretchbrallor så ofta gör. Jag kommer att bo i de här brallorna. Och jag ska genast tillbaka till Roots och köpa ett par i marinblått också. Och två par i marin till Större, för hon kan använda dem som skolbyxor.

(Jag köpte en härlig höstkofta, ett par tights att träna i och en lång t-shirt också när jag ändå var där. Så kan det gå. Jag älskar Roots.)

05.45. Varje dag.

Jag gjorde mig lite lustig häromdagen över vår japanska granne och hennes regelbundna vanor.

But who am I to talk?

Jag som vaknar varje morgon kl 05.45 fast klockan står på sex. Utsövd. Hyfsat pigg. Bara att kliva upp. Väckarklockan har jag inte använt sedan skolan började.

Jag somnar gärna 21.45 också. Vilket betyder att jag sover nästan exakt åtta timmar per natt. Som en klocka. På helgerna kämpar jag hårt för att hålla mig vaken och kan skjuta på schemat någon timme. Enbart för att jag då tvingar mig att somna om när jag vaknar 05.45.

Man börjar bli gammal.

En alldeles vanlig eftermiddag

Lugn idag. Lite trött. Den envisa förkylningen verkar inte ge med sig.

Jag har städat och fixat. Dessutom har jag drivit på barnen att städa och fixa. Det går långsamt. Både för dem och för mig.

Jag har inte orkat ut ens en liten stund trots att det varit 20 grader och sol. Nu skulle jag vilja ut men bara till min terass. För att dricka kaffe. Men se det går inte för det är nymålat i trappan upp och den enda som väl möjligen vågar sig på att kliva där är nog ekorren för han vet inte bättre.

Så jag får dricka mitt kaffe här inne.

Saker man roas av när man shoppar

"Toss on The North Face Women’s Addison Pullover Hooded Shirt when you head to your local sandwich shop to grab a smoothie after an intense Bikram yoga class. Because of your v-neck, long-sleeve hoody the shop attendant spots you out of the long line of patrons, prepares your usual smoothie, and rings you up before the others."

Or not.

Saxat från backcountry.com. Surfa där lite, vetja. Det är mycket roande.

Vem tog min åttaåring 2

Mamma, jag ska aldrig smoke...

...och jag ska aldrig graffita.

'cuz I definitely don't wanna go to juvie!

(Jag tror vi måste dra ned på hennes tittande på iCarly.)

Praktiserar min mindfulness

Här sitter jag och övar. På att vara här och nu. På acceptans. Av sådant jag inte kan påverka. Sinnesro.

Den här gången övar jag mig på något trivialt. Något som någon har gjort och som jag är extremt arg på. Men som ändå inte sårat mig på djupet eller gjort mig eller någon som står mig nära illa på riktigt.

Jag hoppas att det hjälper mig en annan gång. När jag drabbas av något som är riktigt svårt. Det är då det är en utmaning. Att vara här och nu. Att inte älta. Att inte vara i dåtiden. Inte i framtiden. Här och nu. Hantera. Acceptera.

Mindre är pigg

Imorse hälsade Mindre på Större så här:

Hey, man. Watch it, dude!

Hjälp. Vem tog min åttaåring?

Like clockwork

Det bor en japansk familj ovanför oss. Frun i huset dammsuger varje dag. Exakt samma tid. Kl 08.15, pip. Jag funderar mycket på hur människor kan leva ett så regelbundet liv. Vad skönt det måste vara på sätt och vis. Och ganska tråkigt.

Något för skönhetsrådet?

Det är en vacker byggnad, Kanadas parlament. Mycket omskriven, populär och arkitektoniskt väldokumenterad.

Men så är det det här. På snart sagt varenda fönster.

Förbluffande, inte sant?

Den här gången hade vi tur

Nu hann vi in i huset innan himlen öppnade sig.

För en kvart sedan var det strålande sol och jag hämtade flickorna vid skolbussen.

Imaginary snowmen

Morgondialog:

Pappan: Men Mindre, du ligger väl inte här och somnar om?

Mindre: Nej, jag... mummel... snowmen.

Pappan: Va?

Mindre: Mummel... tänker på snowmen. Men du kan inte se dem. De finns bara in my imagination.

Avbön

Jag var lite dum häromdagen. Kallade maken sjåpig när han blev sjuk. Tyckte han kunde rycka upp sig. Han var ju bara lite förkyld.

Nu har jag fått för mina synder. Här ligger jag i soffan och snörvlar. Huvudet känns tungt som ett bowlingklot och näsan är som en rinnande kran. Halsen är tät och gör ont. Dessutom har jag fått nackspärr.

Det är så otroligt synd om mig. Stackars maken. Så här kände han sig. Och jag var otålig och grinig. Förlåt, make.

Bra gjort, Future shop

Jag hade ont i magen idag. Skulle reklamera en mp3-spelare. Köpt i februari, nu trasig. Tillhör ett barn. Alltså var jag beredd att bli ifrågasatt. Det blir man alltid i Sverige.

(Att jag har en kraftig lämna-tillbaka-fobi som hör ihop med min telefonfobi hör också hit. Lite.)

Men nä. Här möttes jag av ett trevligt leende. En vänlig fråga om jag provat med flera hörlurar. Sedan gick kundservicetösen och hämtade ett nytt paket, öppnade det resolut och tog ut mp3:n och gav mig. En signatur från mig. Klart!

Strålande. Alldeles briljant!

Thanks Future Shop.

På väg till skolan

Häromdagen var det fint ena sekunden och barnen var söta så mobilen åkte fram.

Nästa sekund öste regnet ned. Himlen öppnade sig. Katter och hundar. Och allt det där.

(Beviset på att det var blå himmel när vi gick hemifrån; Jag hade skinnjacka på mig. Övriga kommentarer överflödiga.)

Labor day på La Ronde

Vår favorit är Goliath.

Och så här såg Större ut just innan. (Det är jag och hon som åker. Maken stannar helst på marken.)

Lite gladare var hon lite senare. Efter Splash. Lite våtare också.

(Bilderna är dåliga, jag vet. Men kameran fick stanna hemma. Bara mobilen fick följa med.)

Det händer att min make tråkar ut mig

Inte så ofta, men dock. Ibland.

Senast ville han diskutera kamerateknik hela vägen från Ottawa till Montreal. I detalj. Olika filmtyper, olika marknadssegment av kameror, prisstrategier. You name it. Inget är för detaljerat, för djupgående eller för tekniskt.

Till saken hör att han inte hör när jag säger att jag fått nog. Han fortsätter glatt.

Och nyss skickade han mig en länk och säger att jag ska vara tacksam att jag inte är gift med Leica-mannen. Och det kan han förstås ha rätt i.

Vardagsgnet

Om det är trist att komma på och packa barnens matsäckar så är det inget emot hur trist det är att packa upp och göra rent dem. Blott Sverige svenska skolluncher har.

1,8 kilo

Skördade igår. Tomaterna mognar med blixtens hastighet och eftersom väderrapporten hotar med blåst så tänkte jag att det är bäst att plocka in de mogna så de inte trillar av. Det blev 1,8 kilo. Otroligt.

Imse vimse

Jag har inget emot spindlar. Jag hade spindelfobi förut. Tio år i ett hus där den svarta, stora husspindeln härjar har gjort mig nästan immun. Inte så att jag vill gulla med dem i sängen men jag kan suga upp dem med dammsugaren utan att svimma.

Men nu. Nu måste jag få påpeka att jag tycker att de kunde låta bli att spänna upp sina nät i mina tomatplantor och ligga i bakhåll där och skrämma slag på mig när jag ska skörda tomater på kvällarna och inte ser så bra i mörkret. Det tycker jag faktiskt. (Och så tycker jag att de kunde vara mindre. Mycket mindre.)

Klibb, klibb

Jag och flickorna gick till skolan. I 25 graders värme och 80% luftfuktighet. Det är så klibbigt att det känns som om huden är täckt med mikroskopiska vattendroppar. Idag är sista dagen på värmeböljan, sedan vidtar mer normal sensommar. Det bästa med Montreal? Klimatet.

Nu; Kaffe på terassen.

Update: Det var vad jag trodde. Att jag skulle dricka kaffe på terassen alltså. Innan jag insåg att detta var dagen då telefonstolparna på grannens tomt skulle bytas och att dessa stolpar skulle lyftas över vår terass. Så mycket death wish har jag inte att jag sätter mig under quebecois när de ska hissa stolpar i en vajer upp över mig. Nix pix.

Update 2: Kan någon upplysa quebecois om att det nog vore smartare att gräva ned ledningarna än att byta stolparna? När de ändå håller på, menar jag...

Det som verkligen spelar roll

Större kom hem från skolan idag och berättade att nya rektorn hållit tal. Större tyckte det var ett långt men väldigt, väldigt bra tal.

Rektorn hade nämligen kört med det positiva förstärkningstricket. Lägg märke till allt positivt du ser med en person och påpeka det om och om igen. Funkar mot dåligt beteende. Everytime.

Rektorn berättade om de reaktioner hon fått när hon berättat att hon skulle börja jobba på flickornas skola. Ungefär så här:

Oh, are you going to be working in that beautiful building?!

Oh, you will find that they have the best staff that you can find anywhere. Their teachers are so dedicated!

And just wait until you meet the students, they are absolutely the best.

...och så vidare...

Rektorn berättade förstås att hon redan upptäckt att allt det där var sant. Större slickade i sig de fina orden. Stolt över att vara en del av allt det fantastiska.

För när stämningen är varm, entusiastisk och glad spelar det ingen roll att stolarna i auditoriet är trasiga och att matsalen är i källaren. Det spelar ingen roll alls.

Att komma igen

En bekant (ja, vad säger man när det handlar om en person man bara känner via internet och aldrig har träffat?) råkade ut för ett flyghaveri igår. En fågel sögs in flygplanets motor som inte lät fint alls sedan och inte gick att flyga med. De nödlandade och allt gick väl.

Idag sitter min bekant på flyget igen. På väg, på nytt, mot sitt mål.

En metafor för livet, tänker jag. Vad det handlar om i sin allra enklaste form. Tjoff, en smocka. Mitt i solar plexus. Man viker sig. Mår illa. Kan knappt andas.

Men så börjar man kippa efter luft. Kan dra allt djupare andetag. Och fyller till sist lungorna ända ned med livgivande syre och känner att det är inte så dumt här på planeten jorden trots allt.

Första skoldagen, år 2!

Så kom första skoldagen. Denna gång mindre ångestfylld än förra året - och i stället mer glädjefylld. Båda flickorna gick till skolan med gott humör i kappsäcken. Här får man ny lärare varje år och dessutom stuvas klasserna om helt så det är lite spännande att börja varje nytt läsår. Tjejerna var glada över de lärare de tilldelats och har bägge kompisar i sina klasser. Små klasser och gott om personal även detta år och det känns bra.

Värme och omtanke har hela tiden genomsyrat det bemötande vi mötts av på skolan och det verkar bli samma sak detta år.

Allt återgår nu till det normala igen och det är skönt.