Att komma igen

En bekant (ja, vad säger man när det handlar om en person man bara känner via internet och aldrig har träffat?) råkade ut för ett flyghaveri igår. En fågel sögs in flygplanets motor som inte lät fint alls sedan och inte gick att flyga med. De nödlandade och allt gick väl.

Idag sitter min bekant på flyget igen. På väg, på nytt, mot sitt mål.

En metafor för livet, tänker jag. Vad det handlar om i sin allra enklaste form. Tjoff, en smocka. Mitt i solar plexus. Man viker sig. Mår illa. Kan knappt andas.

Men så börjar man kippa efter luft. Kan dra allt djupare andetag. Och fyller till sist lungorna ända ned med livgivande syre och känner att det är inte så dumt här på planeten jorden trots allt.