Vi bor vid foten av ett berg. Ett ganska högt och brant och ståtligt berg - själva Mont Real, ni förstår - Montréal. Det verkliga berget. Och när vattnet tar fart ända uppifrån och rutschar ned för sluttningarna så är vägkanterna som att stå i en strid fjällbäck. Med höstlöv i.
Nere på Sherbrooke Street är vattenpölarna på sina ställen knädjupa och brandbilarna kör med tjutande sirener runt för att pumpa vatten ur källare. Men det bryr vi oss inte om. För vi leker.
4 kommentarer:
Det där låter underbart, och vackert! Jag ser bilden framför mig.
Anna - det var härligt!
Ha ha ha helt underbart! Leka bör man annars dör man :)
Mimmimia - det är helt sant!
Skicka en kommentar