Igår firade vi våra 20 år. Barnen sov borta och vi gick till Toqué. Det är en rätt lyxig innerstadsrestaurang med innovativt kök. Jag försökte klottra ned vad vi åt på en lapp och nu har jag försökt tyda mina kråkfötter.
Vi åt en menu degustation med vinpaket, valde att lyxa med foie gras men att hålla oss till Discovery Wines som var billigare än Prestigious. Det blev liksom dyrt nog ändå...
Måltiden inleddes med en liten amuse i tallrik. Den bestod av ett majsskum med smält stelnat smör - on the house. Det smakade smörade popcorn rätt och slätt.
Därefter serverades en sjöborrekräm i en halv sjöborre med potatis-confit, ingefära och soja. Det var... konstigt. En bitter eftersmak. Jag kommer inte att äta sjöborre igen, faktiskt.
Andra rätten var en helt otroligt god calamare, fylld med bröd, purjolök, tomatpasta och med en grönsaks-glaze. Till den rätten serverades det enligt mig i särklass godaste vinet, som jag inte alls minns vad det var för druva men det var friskt och gott med gott om smak av tropisk frukt.
Tredje rätten var foie gras. Den var god, men mäktig. Den serverades på en bädd av pocherat päron, tillbehören var bland annat sellerigelé och dragon. Man fick doppa den mjuka, geléiga foie grasen i en dipp av citronsyra och rosépeppar. Intressant!
Fjärde rätten var en varm carpaccio på ribeye steak. Den serverades med kantareller, blomkål, brysselkål, brödsmulor, rucola och hade en distinkt smak av dillgarnityret som var både intressant och trevlig. En riktigt höstig, mustig och god rätt.
Femte rätten var duva, stekt i ankfett och med tillbehör som palsternacka, tranbär, svart trumpetsvamp, kronärtskocka och canellibönor. Den var mycket god trots att det som de skulle sagt i Top Chef var "a lot going on".
Den sjätte rätten var en osträtt, och nu kom en tunn skiva värmd ost med tabasco-kräm, tomater, purjolök och äpple. Gott, mäktigt. Vi började få ont om plats.
Den sjunde och sista rätten var som en kul variant av marängsviss fast otroligt elegant. Ett glassägg i vanilj vilade på en vaniljganache med maräng, kolabräck och en rik chokladsås. Krispigt och helt otroligt gott.
Vi rullade nästan hem och fick sitta uppe en stund innan vi kunde gå och lägga oss av rädsla för att spricka.
Omdöme? Jo, det var ett härligt ställe. Men några aber finns det. Alla rätter var inte helgjutna. Är man foodie och kräsen så är man. Och så blev man nästan lite för mätt. I Europa hade rätterna varit aningen mindre och det hade de mått väl av. Dessutom märkte man litegrann av den nordamerikanska stressen på restauranger som är förklädd till god service. Samma sekund som var rätt var färdigäten så dukades tallriken av och sedan blev pausen mellan rätterna aningen för kort. Man fick tänka på det och inte äta färdigt för snabbt, liksom dra ut på det lite och det ska man inte behöva göra.
Men varje maträtt gav nya samtalsämnen och vi gladde oss båda över att få sitta och samtala om himmel och jord och upptäcka ny mat tillsammans. Och att skåla i champagne är ju aldrig fel!
2 kommentarer:
Häftig upplevelse verkar det varit även om jag inte fick intrycket av att någon maträtt hade en riktig wow känsla va?
Härligt att ni fick tid att bara vara tillsammans och sitta och njuta några timmar.
Många kramar!
Mimmimia: Du har rätt, men det hade nog varit "wow" om en del av maten faktiskt om det inte varit så MYCKET! Väldigt LCHF-mat förresten. Ytterst lite kolhydrater. Förutom popcornskummet förstås :).
Skicka en kommentar