Häromdagen stod jag och drömde vid skolbusshållplatsen. Jag tror kanske till och med att jag blundade lite. Tvärt väcktes jag ur min dvala av en pigg, uppfordrande röst:
"Do you have trouble getting yours off?"
Det tog mig en hundradels sekund att fatta att damen med rösten syftade på mina vinterstövlar. Samma vinterstövlar som otaliga gånger denna vinter och förra vintern fått folk att säga:
"I love those boots but are they really as warm as they say?"
Här i Montreal är det ingen som drar sig för att tilltala okända. Snarare tvärtom. En liten konversation med en komplett främling. Ett ögonblick som kan förgylla en hel dag.
7 kommentarer:
Nu har jag uppdaterat mig i din blogg som jag missat ett tag. Dumt nog. Du skriver så himla fint och underhållande om små saker som händer i din vardag. Här i Spanien blir jag också tilltalad av främlingar då och då. Mest britter då. Och jag håller med om att det förgyller vardagen. Går vidare med ett leende på läpparna.
Kram.
mimmimia: Kram själv! Visst är det härligt med de där kommentarerna och små dialogerna :).
Jag har insett att ju äldre man blir, ju fler pratar med en på stan- även i Sverige. Och dessutom blir jag äldre och pratar med främlingar jag också...
Det är sant, Lo. Men så väldans mycket äldre har jag inte blivit på den här tiden... :) Jag får väl vänta med att jämföra ordentligt tills jag kommit tillbaka till Sverige.
Det är en av de fina sakerna med Montreal - alla vänliga främlingar! Det får vi ta med oss hem Åsa.
Karin - det stämmer! Absolut!
Lite lustigt detta med stövlarna..När jag var hos er så fick Stella frågan om sina stövlar också som hon besvarade sååå naturligt...Men är det inte så att om man själv vågar vara "naturlig" och möta människor på just detta sätt så blir man sällan besviken...även hemma i Sverige..
Skicka en kommentar