Stretch and balance heter mitt favoritpass på gymmet. Det ger mig nämligen inte bara en bättre hållning och ordentlig ben- och corestyrka utan även en angenäm känsla av att uppleva något som inte finns någon annanstans.
Instruktören, Julian, är spansk. Och exentrisk. Han bryter kraftigt, flirtar mycket med damerna, mer ju äldre de är. Och han lindar dem runt lillfingret. Men man får inte låta sig luras, han är den mest noggranne gyminstruktör jag någonsin sett och drar sig inte för att gå fram och putta på dig eller med ett hårt pekfinger peta dig i magen för att se att du jobbar med musklerna ordentligt och är i balans.
Damerna som går på passet är fina. De kommer varje vecka. En av dem har drabbats av ett stroke, är en bra bit över åttio men kämpar ändå med balans och styrka. Tendu, fondu, plié och relevée. De franska balettermerna smattrar och det gäller att behålla fokus. Andas. Tänja. Sträcka.
Weight on the ball of your feet. Lower, go lower, lower! Lengthen your spine, lengthen, lengthen, lengthen! Jag tror jag är två centimeter längre efter passet än före.
Och så har vi vår egen häxa. Det låter elakt, tänker ni nu. Men hon är en vacker häxa. Håret alltid utsläppt och färgat korpsvart, ibland med en röd eller lila slinga i. Figur som en ung flicka, tights och en gammal svart t-shirt och ett skärp i midjan. Alltid sminkad. Rejält sminkad. Mer smink faktiskt än jag hade när jag hade 40-års-fest. Och det är något över henne som andas sann magi.
Så det är spännande på onsdagförmiddagarna. Alltid spännande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar