Nej, jag vet. Så ska man ju inte säga. Det var det där med affirmationer och så. Men jag gör det ändå. För jag joggade nämligen i lördags. Och det var helvetiskt. Kajsa minsann, hon studsade som en gasell fram över fälten iförd ny joggingstass som gör sig oförskämt bra på henne. Jag lufsade ett halvt steg bakom. I ungefär 700 meter. Sedan tog det stopp - tvärstopp.
Men skam den som ger sig. Med blodsmak i munnen, stumma ben och otäckt hög puls genomfördes joggingrundan.
Jag är hemskt avundsjuk på de där som kommit till det där stadiet att de flyger fram helt utan hinder. Som gode vännens hustru, eller kollegan bredvid som samlar på löpardojjor.
Själv är jag nöjd om jag lyckas pallra mig ut på lördag igen och kommer tillbaka hem utan att falla död ner.
1 kommentar:
Hej hej från gasellen... Vågar knappt säga det, men jag var faktiskt ute och joggade i söndags också. :-)
Och i helgen ger vi oss ut igen. Så det så!
Skicka en kommentar