Ikväll skulle maken resa till Rom. Han reser en dag innan möte börjar, för att hinna få se lite av staden med det magiska, romantiska och historiska ryktet. Det höll på att inte bli någon resa.
Han skulle åka 18.30, det var han säker på. Fram till dess tog han sig en förmiddagspromenad, drog upp lite maskrosor och grälade med grannen. Framåt ettiden fick han för sig att kolla lite på respapperet för att se exakt när planet lyfte för att veta när han skulle behöva åka.
Med liten, men dock fullt skönjbar panik, hörs ett: "Men du, nej. Planet går 15.30!". Han hade så klart tittat på ankomsttiden. Klantskalle.
Vilken enorm tur att klockan var ett och inte två eller till och med tre. Maken slängde sig i duschen, jag strök skjortor och packade. 13.35 lämnade taxin Åretruntparadiset på väg mot flygplatsen. Jag antar att han hann, för jag har inte nåtts av något telefonburet nödrop.
1 kommentar:
Gaaaaaaah! Kära ni, ett sånt adrenalinpåslag ni måste ha fått, båda två. Hoppas att du nu sitter i soffan/på uteplatsen med ett glas vin i handen, och att maken spankulerar utanför forum romanum. Tack för härlig motionsrunda i morse!
Skicka en kommentar