Mina flickor går en gång i veckan på kurser på Centre des Arts Visuels här i närheten. Det har varit deras trygga plats ända sedan första hösten här, när allt var otäckt och nytt. Där behövdes inte språket. Där kunde de uttrycka sig på det språk de redan kände. Med lera och färg, kritor och papper.
I förra veckan var det dags för Mindre att lämna kursen för de mindre barnen för att nästa omgång hoppa upp till sin systers teckningskurs för de större. Det var känslosamt att skiljas.
2 kommentarer:
Så mysigt! Visst är det extra tufft nu med ALLA avslut? Jag lipade hela tiden för alla avslut/godbye. Du anar inte vad det gjorde mycket för hela familjen att vi har varit hemma. Inte mindre för oss mammor. Den absolut härligaste tid för mej.Kollen på allt som passerar genom sambandscentralen (?) och du behöver inte ta det på jobbet..Läxor,mat,fritidssysslor. Och vi kunde låta det där extra/roliga testas. Och det finns huuur mycket som helst i stan.Kram Åsa.
Elisabeth - ja, det blir mycket gråtande :). Kram på dig.
Skicka en kommentar