Där solen alltid skiner och där himlen alltid är blå.
tisdag 5 april 2011
Tungt grått täcke
Ibland kan man röra vid vemodet. Som ett luddigt lock i grått suddar det konturerna. Inget är knivskarpt sådana dagar. En sorg molar i magen men låter sig inte fångas in och skärskådas. Vädret speglar själen med duggregn.
Jag låter också ofta vädret styra sinnestillståndet, även om det lätt blir ogreppbart. Men det är ändå en slags behaglig känsla att bara följa med, att släppa odefinierbara känslor loss, parallellt med vädret. Slippa samla ihop och kategorisera.
Nästa dag är vindarna kanske helt annorlunda, himlen har annan färg och sinnet likaså.
Ibland kan man röra vid vemodet. Som ett luddigt lock i grått suddar det konturerna. Inget är knivskarpt sådana dagar. En sorg molar i magen men låter sig inte fångas in och skärskådas. Vädret speglar själen med duggregn.
3 kommentarer:
Oj, vilken igenkänningsfaktor!
Jag låter också ofta vädret styra sinnestillståndet, även om det lätt blir ogreppbart. Men det är ändå en slags behaglig känsla att bara följa med, att släppa odefinierbara känslor loss, parallellt med vädret. Slippa samla ihop och kategorisera.
Nästa dag är vindarna kanske helt annorlunda, himlen har annan färg och sinnet likaså.
Upp och ner.
Som jag gillar det.
Fina ord, Åsa.
Stor kram.
Å jag som trodde att ni låg ett bra tag före oss här hemma i Svedala...Men jag bedrog mig märker jag...Krama mina gulltjejor..
Farmor
Anna, tack!
Farmor - Vi ligger före, jag tog en bild som passade min sinnesstämning. Det var duggregn men inte lika mycket snö. Nu är snön borta, nästan helt.
Skicka en kommentar