lördag 7 februari 2009

Att minnas den som är borta

Jag är rädd att mina flickor ska glömma sin mormor. Min mamma. Men ännu har det inte skett.

Fröken Mindre kom nyss springande med en rutig klänning på sig, som hennes mormor har sytt.

Hon ropar: "Mamma, mamma, känn! Klänningen luktar mormor. Som mormor som sitter och syr i källaren. Det är därför jag har på mig den, mamma!".

Saknar.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Stella har väl ett alldeles särdeles gott minne! Nu används det till något mkt bra (och inte som ibland hos min lilla flicka att komma ihåg en oförrätt en förälder ev gjort för något år sedan el två.)
Ni kommer att hjälpas åt att minnas och Iris kommer att också minnas, så liten är hon ju inte längre den lilla ellerhur?
Kram Maria

Kajsa sa...

Å, jag tror inte de glömmer. Det ska mycket till.

Åretruntparadiset sa...

Anonym och Kajsa: Hoppas ni har rätt!