Första intrycket är viktigt. Och består. Därför är jag beredd på att föräldrarna till dotterns nya kompis kommer att stoppa mig nätt och behändigt i vårdfacket. Det kommer nämligen att se ut så när de kommer för att hämta dottern. Iklädd det slappaste jag har, raka vita bomullspyjamasbrallor och en vit t-shirt. Och ovanpå det en otroligt oversized grå tröja. Alldeles som om jag slängt på mig en tröja ovanpå scrubsen när jag gick hem från kliniken.
Men det är tamejsjutton omöjligt för mig att gå i jobbkläderna mer än fem minuter efter att jag kommit hem. Jag kommer aldrig att begripa mig på dem som på sin höjd bär jeans när det ska vara bekvämt och avslappnat på fritiden. Sömmar som irriterar, behåbyglar som sitter åt, resårer som skaver och blixtlås som nyps. Bojor, säger jag. Jag borde kanske ha blivit sjukgymnast. Om inte annat för att få gå i myskläder hela dagarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar